Man tycker ju att man har växt ifrån "bebisvaka" nu när Sarah är så pass gammal, men Bob ser till att vi inte blir för bekväma av oss!
Igår hade han nog lyckats hitta något olämpligt att äta, fär ungefär när det var dags att gå och lägga sig fick han för sig att det var dags att börja spy.
Eftersom det inte är nått vi kan göra utan bara låta honom vara ifred och göra det han måste brukar vi numera stänga alla dörrar och helt enkelt (taskigt) låta honom gå runt i sina cirklar (han kan bara inte sitta still när han mår illa).
Igår fick jag först gå upp och stänga hunddörren till uteplatsen eftersom jag hörde honom där ute och när jag gick ut och tittade stod han och tuggade på en av mina palmer därute.
Hans fokusering när han är illamående är att äta så mycket gräs som möjligt, så finns det inget gräs blir det näst bästa, i det här fallet en Areca-palm.
Efter att jag precis somnat om hörde jag en massa oväsen därute igen. Den här gången mumsade han på mossan som ligger i en kruka runt en planta i vardagsrummet.
Plantan flyttades in i sovrummet och endast fredsliljorna (i stora krukor på golvet) fick stå kvar ute hos Bob. De gillar han inte, alldeles för stora blad.
Men då blev han sur, han ville ju ha GRÄS! Så han beslutade sig för att psyka mig till att ta ut honom på "bete" i trädgården genom att dra klorna ordentligt på sovrumsdörren och samtidigt kasta sig mot dörren.
INTE kul och INTE möjligt att sova med det! Så Ken, snäll som han var, gick ut och lade sig på soffan för att hålla Bob sällskap och tala lugnande med honom varje gång han fick sin "spypanik" och ville äta GRÄS!
Jag var en riktig taskmört och lade en kudde över örat och somnade.
Imorse hittade jag Ken på soffan med avsparkad filt och en sovandes Bob på den andra soffan. Det verkade vara ett milt "maganfall", han hade "bara" spytt ett par gånger och hade inte druckit en massa vatten som han annars kan göra.
Idag mår han prima, inga tecken på att må dåligt alls.
Såklart var det just idag vi var tvungna att gå upp extra tidigt för att vara på skolan vid 7.30 för kvartssamtal med Sarahs fröken och ta emot kvartalsbetyget... Men det gick bra, känner mig dock lite mosig i hjärnan. Och jag måste göra bokföring idag, så vi får se hur DET går! :-)
1 comment:
Usch vad jobbigt för er allihop inte minst stackars Bob. Jobbigt att han har så taksig mage. Men samtidigt verkar det vara svårt att göra något åt det hela. Hoppas han slipper må så himla dåligt så ofta.
Kram!
Post a Comment