Måndag

Jag måste säga att vi faktiskt hade lite framtsteg med hundarna igår. Bob, den röda dvärgpinschern, är väldigt matfokuserad. Han verkar faktiskt inte bry sig så speciellt mycket om Elsa alls. Han är nog mest intresserad av att försöka äta av hennes mat. Hundarna äter bara torrfoder, och jag kan tänka mig att det luktar gudomligt av Elsas burkmat.

Jag ger alla en mat av märket Natural Balance, de har fantastisk bra kvalitet, inga biprodukter, inga tillsatser och vad gäller kattmaten, minimalt eller inga spannmål (som inte är bra för katter). Eftersom katter får större delen av sitt vätskeintag från sin mat är det att föredra att ge burkmat, som har stort vätskeinnehåll. Katter har inte någon instinkt att dricka, och en del katter dricker väldigt sällan. Samtidigt är det viktigt med vätska för katter eftersom de har känsliga urinvägar och njurar. Så därför har jag valt att ge henne burkmat med torrfoder som "mellanmål".

Hundarna däremot dricker massor av vatten och i deras fall är torrfoder perfekt eftersom det ger mindra bajs i slutändan, vilket är bra för mig. Och de gillar verkligen sin mat, även om de säkert hellre skulle vilja äta burkmat eftersom den ju luktar mer.

Hursomhelst, igår hade jag Bob inne i rummet med Elsa i mitt knä, och han var inte alls aggressiv mot henne. Om nått så är han nog snarare lite rädd för henne (han är en liten scaredy cat...).

Han hoppade i alla fall upp och satte sig bredvid oss när jag kallade på honom och det var inga problem alls. Den enda gången han reagerade alls var när hon hoppade ner och sprang över golvet, då blev han alert, men gjorde fortfarande inget. Så han fick mycket beröm för att han var så duktig.

Även om Stan, den svarta dvärgpinschern,  fortfarande helst vill ha tag på Elsa och skaka loss med henne så tror jag att hans intensitet har minskat en hel del. De bryr sig inte så mycket om att sniffa under hennes dörr längre, och jag satt på soffan igår med Elsa i famnen och Stan bredvid på soffan. Jag sa åt honom "leave it" varje gång hans sträckte sig efter henne, och om han löd fick han massor av beröm. Till slut la han sig ner och somnade bredvid oss, stort framsteg tycker jag nog!

Det kommer säkerligen att ta sitt tag, men det är ju ingen panik.

Sarah sov på madrassen inne i sitt rum igår natt och det gick jättebra. Hon hade bara vaknat en gång av att Elsa lekte med hennes hår, annars sov hon hur gott som helst. Jag hörde Elsa pipa ett par gånger, men annars var hon tyst hela natten. Det vore ju bra om hon lärde sig att vi sover på natten, har haft kattungar som inte fattade den vinken och höll lådan hela natten... Inte kul...

När jag väckte Sarah vid 6:45 i morse gav jag Elsa en stor portion mat och då åt hon äntligen med god aptit! Hon glufsade i sig och spann som bara den. Hon åt även lite efter att vi kom hem från veterinären.

Veterinären sa förresten att hon var i fin form, förutom lite förkylning då. Hon fick antibiotika för eventuell underliggande infektion och enslags interferon-medicin för att minska på antalet virus i kroppen. Hon ska tillbaka nästa måndag på koll.

Men i stort sett känns det som om det går framåt och hon är ljuvligt härlig! Jag ser till att ge båda hundrana massor av kärlek så att de inte ska känns sig svartsjuka, jag tror nog att det är ganska viktigt, de är båda väldigt måna om vår uppmärksamhet. Jag tor nog det är väldigt viktigt med en ny söt liten bebis i huset, så de inte känner sig bortglömda, sötnosarna.