Igår hade jag planerat en myskväll med lite TV. men nähejdå, lupusattack, hög feber och ont. Så det var bara att gå och lägga sig.
Sov 10 timmar men är ändå helt slut, men febern verkar ha gett sig, så nu har jag bara ledvärk, vilket inte är så farligt. Vänsterarmen är dock "låst", vilket händer ganska ofta. Det går liksom inte att böja så mycket. Man inser liksom inte hur beroende man är av en arm tilsl den inte funkar längre, väldigt irriterande!
Sitter och väntar på att Hong Kong ska komma in på kontoret så jag vet om det blir superjobba som gäller de närmsta dagarna. Pengarna hade ju varit bra, men känner mig inte i tippform för det just nu, så vi får se om de godtar de krav jag hade för att ta deras jobb...
Ihelgen ska det bli härligt men ack så varmt. Det blir Venice Beach för oss. Vi ska skaffa Sarah en egen hajtandsletarskopa, så hon kan hitat egna hajtänder. Pappas skopa är alldeles för stor för henne. Själv blir det nog lite flytande på en upplåsbar madrass. Och sedan en tidig middag på Sharky's perfekt! Ska försöka trycka in ett biobesök med, Sarah vill gärna se nya Shrek.
Hittills har vi ingen olja här, det verkar som om Tampa-området kommer att klara sig ganska OK. Oljan har gått in o golfströmmen, så det finns risk för att Key West kanske drabbas om några veckor, men det hoppas vi verkligen inte, eller hur Desiree? :-)
5 comments:
Å vad jobbigt. hoppas verkligen du känner dig bättre snart. Skönt att febern iallafall gått ner.
Kram och krya på dig!
Nej, vad jobbigt! Jag hoppas att du mår bättre imorgon! Jag lär mig mycket om Lupus genom att läsa din blogg, jag hade ingen aning om vad för slags sjukdom det var förut. När bröt den ut? Är den genetisk? Du har säkert nämnt det förut men jag kommer inte ihåg...
Själv är jag så frusen och låg precis under filt och frös, så O rullade in mig i täcket ;-) (sedan ryckte jag upp mig och steg upp för att käka middag med honom) Egentligen borde vi ha gått en promenad istället för det är jättefint väder - äntligen efter några väldigt grå och kalla majveckor.
Kram och krya på dig!
Stackare, vad jobbigt med dessa attacker som du får med jämna mellanrum. Jag hoppas att du snart känner dig piggare igen. Usch oljan bävar jag för. Jag förstår helt klart att folk i Key West är mycket oroliga för att deras paradis ska förstöras. Jag hoppas verkligen att ni i Tampa klarar er undan. Man får hoppas på det bästa och hålla tummarna. Vi åker ju ner dit i nästa vecka så då får vi se hur det ser ut där.
Hajtandsletarskopa låter spännade. En sådan har jag aldrig sett. Du får gärna fota och visa på bloggen hur en sådan ser ut.
Krya på dig.
Kram!
Jag hade själv ingen aning om vad lupus (eller SLE som den oftast kallas) var när de diagnostiserade det 1998. Jag hade säkerligen haft den sedan 1987, då jag var 13. Jag fick diagnosen för ulcerös colit 1987, och sedan var det bra så, det var liksom ingen som tänkte på att det kanske var något annat fel, och jag fick lida mig igenom många år och kände mig ofta som en hypokondriker. Det var gansks så skönt att få en diagnos, även om den kom lite sen. Det förklarade så mycket! Ingen vet varför man får lupus, precis som med UC. Jag tror själv det beror på många delar, som ett pussel. Miljömässiga triggers likaväl som psykologiska, och till en viss del säkert genetiskt, även om det inte finns några bevis på det. Jag hade det väldigt stressigt just när jag var 12-13, och det var då jag blev sjuk. Jag har många olika autoimmuna sjukdomar som antagligen är sammankopplade, det vore väl konstigt annars. EN kanske ledde till en annan. Jag har provat alla möjliga mediciner, och under många år funkade cellgiftsbehandling bra, även om biverkningarna inte var så roliga. Har provat allt möjligt annat också, från immun suppresants av olika de slag till de nyare medicinerna såsom Remicade. Inget funkar dock specieltl bra, och nu har jag valt att inte ta någon medicin. Så länge som det är lösryckta attacker här och där tycker jag det är värt det, med tanke på hur giftiga dessa mediciner faktiskt är. Men i och med att UC numera inte är en faktor i mitt liv till den grad det var känns det mycket lättare att hantera lupusen. Jag oroar mig lite för vad som komma ska eftersom jag ofta har problem med inflammation i nerver och blödkärl. Min fasa är nog att hjärnan ska bli inblandad, det är oftast dödligt. Hittills är det bara inflammation i enstaka blodkärl där, kroniskt dock. Njurarna är en annan sak jag oroar mig för. Dessutom har jag en stor risk för att få olika typer av cancer pga de olika immun suppresants jag har tagir, speciellt lymfon. Men det är ju bara att ta allt en dag i sänder! :-)
Usch och fy för dina lupusattacker! Och här klagar jag över lite spottkörtlar ... HOPPAS att du är bättre nu så att du orkar med allt jobb.
Kramar!
Post a Comment