Dramaföljetång

Ikväll blir det förhoppningsvis en upplösning på dramat som Kens dotter har orsakat. Vi kan bara tolerera en viss nivå av skitsnack och annat innan man liksom får sätta ner foten och säga att nu är det nog.

Maken till omogen tjej har jag nog aldrig träffat på, Sarah slår henne med hästlängder, och hon är bara sju år!

Vi har nu börjat få fram vissa detaljer som vi tänker presentera under midagen ikväll för att få klarhet i. Det verkar som om pojkvännen kan ha stuckit från Ohio och en villkorlig dom som han har där. Vi vet att han har suttit i finkan några dagar pga av ett bråk med sin förra tjej där hon anklagade honom för kreditkortsbedrägeri, men jag anser att man kan ge en person en chans att visa vad han går för, vi känner ju inte till alla detaljer osv, och det är ju inget vålds- eller knarkbrott det gäller.

Men från vad vi nu har luskat fram verkar det alltså som han också fick villkorlig dom dessutom. Och då får man ju inte sticka sådär, man har ju en övervakare som man ska hålla kontakten med, osv...

Vi är båda skitsura på dottern, eftersom detta sätter vår familj i risk. Det är ett sk felony att hjälpa någon som är på flykt från lagen (även om han bara är en fjunig och spinkig ung man).

Inte fan tänker vi riskera vår familj för att hjälpa honom, som vi inte ens känner! Det är oerhört ansvarslöst av henne att blanda in oss i något sådant. Dessutom kör han tydligen på indraget körkort och de har ingen bilförsäkring...

Så ikväll ska vi ta ut dem på en restaurang (lite neutral mark är nog bra och säkrast), och så ska vi se vad de har att säga om detta. För pojkvännen får absolut INTE bo kvar hos oss, det är helt givet!!!

Troligen kommer hon att slå bakut och säga att hon går dit han går. Är hon så dum att hon kastar bort det vi har att erbjuda för att följa honom, ja då kan jag tyvärr inte säga annat än lycka till.

Vi ger dem pengar för benisn, mat och hotell och så får dom väl dra då. Nån måtta får det ju vara, jag tycker vi har mer än nog hjälpt på alla sätt och vis...

Innan vi visste det här med killen hade vi sagt att han kunde göra lite jobb runt huset, så det kunde tjäna ihop lite fickpengar, men imorse textade hon mig om och om igen (från sovrummet!!!) om att hon behövde fickpengar och om det var något hon kunde göra åt mig för att tjäna en slant. Jag textade snällt tillbaka att jag skulle köra runt dem dit de behövde åka för att leta jobb, och att jag skulle bjuda på lunch. Men han behövde ciggisar fick jag till svar då! Ja, jag bjuder på det med. Det finns liksom ingen anledning att ge dem kontanter tycker jag... De har mat, bensin och tak över huvdet. Vad för anledning har de då att söka jobb, om de dessutom får fickpengar???

Då gick hon ut (utomhus)och ringde till Ken och sa att hon minsann vägrar att låta mig köra runt henne som en barnunge, för hon var minsann vuxen. Ken talade om detta för mig, jag gick lungt in och gav henne en adresslista över potentiella jobbställen, gav henne $10 (de bör still ha mat- och bensinpengar på presentkorten jag gav dem), och så sa jag till henne att hon har GPS på telefonen, ha det så bra idag och lycka till.

Så då hoppade hon såklart upp och åkte iväg för att söka jobb, eller hur? Näha, hon gick tillbaka och la sig och de ligger fortfarande och sover...

Ken tycker det är så himla pinsamt att jag ska behöva vara med om det här, eftersom han tycker jag är en så snäll person. Och jag tycker att man ska vara snäll mot andra om man kan, dessutom hjälpa dem om man har möjlighet. Men nu har min gräns nåtts. Jag är fullständig likgiltig inför henne, hon kan faktiskt dra dit pepparn växer :-).

Hennes mamma är så nervös för att hon inte ska stanna, HON fattar ju vilken chans dottern har här. Men jag är 99,99 % säker på att hon inte kommer att vara här imorgon. HAN kommer i alla fall inte att vara det...

Så liiite drama sådär lagom, va!?! Här behövs ingen såpopera på TV, inte!!! :-)