Upplösningen

Har lite svårt att skriva idag, har sådan fruktansvärd ledvärk i högra handleden...

I alla fall så är situationen nu klarlagd. Vi hade helt fel om pojkvännen!

Jag tar det från början:

Vi har haft kontakt med Kens ex i syfte att kommunicera om och hjälpa dottern. Exet är inte direkt, eh vad är det svenska ordet för det här???... Let's just say she is very flaky...

Hon har gett oss information lite här och där om dottern och pojkvännen. Det har varit klart från början att hon inet ville ha pojkvännen med i bilden, vilket jag ju kan förstå.

Men igår imorse när de vaknade så fick jag då för första gången chansen att prata med honom. Dottern är ju ganska vresig och svår, men han är ju hur smart, lugn och sansad som helst. Oerhört trevlig och hjälpsam. Det första de gjorde var att ge sig ut på stan och leta jobb, och d ekom hem med en hel höh ansökningar och fortsatte sedan letandet på Internet. Sedan arbetade de båda mycket hårt med att jobba runt huset. Killen har jobbat i en landscaping-firma (trädgårdsmästare?) tidigare, så det var riktigt lyxigt att ha någon som faktiskt visste vad han gjorde i trädgården. Han jobbade stenhårt! Dottern satte igång med det jobb hon hade fått, att tvätta alal fönster. Det är inet så lätt som det låter med alla insektsskydd och annat. Och 40 grader värme! Jag var faktiskt riktigt impad över hur de jobbade med glada miner för att liksom göra rätt för sig.

Samtidigt hade Ken och jag beslutat oss för att göra en fullständig bakgrundskoll på båda två, för att verkligen veta allt, ha vår ammunition redo. Hon var helt ren, och det var ju skönt att höra.

Vi visste ju att pojkvännen hade suttit i finkan några dagar men var inet hundra på alla detaljerna förutom det mamman hade berättat.

Nu visade det sig att killens förra tjejs nya kille hade anmält honom, och brottet var att hans gamla mobiltelfon hade varit länkad till hennes konto, så hon hade betalat hans räkning i tre månader. Alltså inget direkt anstötande brott av något slag. Vi ringde dessutom upp övervakarkontoret i deras hemkommun och de var jätteschyssta. Vi fick prata med en kille som kollade hans record och berättade att killen inte var i trubbel med lagen på några sätt och vis, att han hade tillstånd att vara i Florida och att hans offentliga försvarare hade skickat in anmälan om att "charges would be dropped", så han alltså inte skulle ha något brott alls i sitt "record" (har ingen koll på vad dessa termer heter på svenska).

Det enda förutom detta han har gjort var att ha ett gräl med en kille som hade hotat hans syster, och han fick en citation för att "disorderly conduct", dvs förde för mycket oljud. Inget slagsmål alltså.

Så där satt nu jag och Ken och hade ingen ammunition alls, och dessutom var killen hur trevlig som helst! Dottern skulle nog kunna lära sig ett och annat av honom, hon är en riktig "hothead", talar innan hon tänker...

Under middagen bad Ken killen att berätta om sig själv och han berättade en massa, inkluderat det som vi fått reda på under dagen. Han var fullständigt ärlig och uppriktig. Han sa också att han var här för att jobba hårt och bygga upp ett nytt och bättre liv än vad han skulle kunna ha hemma (deras hemstad har typ 2000 invånare, så inte så många chanser på att göra nått med sig själv där).

Vi pratade också med dottern och hon erkände att hon är lite av en bitch och alltid har taggarna utåt, men jag tror att hon fattade att vi vill henne väl. Hon är nog inte heller van med att folk fortsätter att vara lugna och vänliga efter att hon behandlar en som hon faktsikt gjorde igår morse. Hon lovade att vara ärlig och säga till om det var något som störde henne, att agera som en vuxen. Det är nog tur för henne att hon har en så lugn och sansad kille!

Pojkvännen var inte alls förvånad när Ken berättade att han gjort en koll på honom, han sa att det är Kens jobb och att han hade gjort samma sak om han hade varit i den här situationen. Han verkar vara väldig mogen för sina 21 år, i skillnad mot henne :-)! Dessutom är han väldigt bra med Sarah (märks att han är van med småbarn, han har en hel del syskon) och hundarna älsakr honom. Bob, som inte ens kommer när vi kallar på honom, kommer upp till honom med en gång och vill bli klappad, helt otroligt. Han har tydligen hjälpt sin mamma i många år som har jobbat med en dog rescue organization.

Vi pratade länge, länge om en hel del och all in all så var det ett väldigt givande och utömmande samtal som jag tror vi alla hade utbyte av.

Jag är dock lite sne på mamman som faktiskt försökte använda oss för att bli av med pojkvännen, men vi har redan lärt oss att ta allt hon säger numera med en nypa salt...

Så man ska inte, som vi alla redan vet men såklart inte alltid följer, lyssna på skvaller. För det är oftast just det, skvaller och inget annat...

Så vi går vidar emed att fixa jobb och någonstans att bo, och hoppas att dottern kan lära sig att inte vara så vresig. Hon var dock på riktigt avlsappnat och gott humör igår, jag tror det var skönt för henne att ha alla korten på bordet, och vi alla visste liksom var vi stod.