Mamman har verkligen gått överbord vad gäller meddelanden till mig - och nu har hon börjat dra upp gammal skåpmat mellan henne och Ken, vilket vi hade kommit överns om att inte diskutera, endast sådant som rör dottern.
Hela dagen igår var det upp och ner, ner och upp. Glad och trevlig en sekund sedan arg och tvär. Jag blev helt snurrig!
När jag pratade med dottern igårkväll fick jag reda på den troliga orsaken: mamman är diagnostiserad som bipolär och dessutom dricke rhon ganska kraftigt. DET förklarar ju en hel del!
Imorse fick jag ännu ett arg och inte direkt sammanhängande brev, så jag satte ner foten och sa att jag var klar med våran kommunikation. Att jag bara kommer att höra av mig till henne eller svara på mail om det är viktigt och direkt rörande dottern. Inget mer trams! Jag sa till henne att hon helt har trampat över gränsen av vad som är passande och att jag har fått nog.
Då fick jag ett jättesockersött meddelande att det skulel hon nog klara av! Orkar inte med henne, så inga fler svar på hennes meddelanden. Svårt när man blir förbannad elle rpåhoppad till höger eller vänster.
Dottern berättade att de tydligen har ganska många i hennes släkt med just bipolär diagnos, och hon hintad eom att hon själv säkert var en av dem. Det skulel inet förvåna mig alls! Det är ju inget fel med det, men hon skulle säkerligen ha fördel av att gå i terapi och eventuellt få medicin för att jämna ut hennes hiskeliga humör. Det skulel säkert vara bra för henne privat, på skola och jobb... Jon är öppen för terapi, har tydligen gått i det förut och mådde bra av det. Ska pusha att hon tar tag i det. Det skulel nog kunna hjälpa henne något oerhört.
NU måste jag dra järnet och jobba, det har verkligen fått lida de senaste dagarna...
No comments:
Post a Comment