Igårkväll kändes det nog lite "antilimax" sådär... Lite sorgligt, ungefär som när en avlägsen släkting har dött. Ken skickade ett mail till mamman så hon i alla fall har vår verison av det hela, hur hon nu väljer att ta den... Vi fick svar imorse, och det var väldigt kort och återhållsamt. I princip bara "tack för att ni försökte..." Jag tror hon inser att dottern har gjort bort sig... Ken sa dock till mamman att om i framtiden hon vill ha kontakt med oss är hon mer än välkommen. (Fast då lär det inte bli under sådana här villkor...)
Vi pratade mycket igår, och vi hade också ett ganska allvarligt samtal med Sarah. Hon blev nog lite chockad när hon kom hem och det var två poliser där som eskorterade hennes syster ut ur vårat hus... Vi förklarade så gott det gick utan att gå in i för mycket detalj, och hon verkade vara OK med den förklaringen.
Jag planerar att jobba som en galning idag, och förhoppningsvis kan vi lämna det här bakom oss nu. Det var en egendomlig upplevelse, men en som vi säkert har lärt oss en och annan läxa ifrån...
No comments:
Post a Comment