Efter mycket huff och puff lugnande hon väl ner sig lite. Hon fick en tank med bensin och pratade med Ken. Hon ville att hennes namn skulel vara på hyreskontraktet och det är inga problem. Vecka-till-vecka gäller fortafrande, och vi ändrar oss inte på den punkten.
Sedan kom hon hem dit och yrde runt och hade sig, sade inet ett ljud till mig. Till slut hade hon väl lugnat ner sig lite och kom in för att informerar mig om att hon skulel ut på jobbjakt.
Jag tog då tillfället i akt att prata med henne och ge henne en rejäl kram. Jag tror inet att hon är van med att folk är vänliga mot henne. Jag förklarade att om hon har något som irriterar henne, PRATA då med oss om det istället för att gå omkring och vara sur och sedan explodera som hon gjorde. Vi är sansade människor och föredrar att prata om saker ilugn och ro över dramaexplosioner som hon sysslar med...
Hon gillar inte att Ken sätter gränser och har sina principer. Men om han äger huset har han faktiskt rätt att skydda sig hur han vill. Men nu verkar hon som sagt ha lugnat ner sig. Jag så åt henne att om tre veckor flyttar de till sitt eget ställe och då kan de sköta sig själva. Så länge de betalar hyran och fastighetsskatten så skiter vi fullständigt i vad de gör eller om de inte vill umgås med oss.
Varför ska allt vara så dramatiskt? Vår personlighet är ju verkligen helt olika hennes, jag är inte alls van att hantera sådana här känslomässiga utbrott... Kanske är bra träning tills Sarah blir tonåring? :-)
Ja ja. Det blir vad det blir...
1 comment:
Hu så jobbigt! Men det är väl alldeles självklart att han inte ska bo kvar om de gör slut och hon flyttar! Det är ju ingenting konstigt. Jag tycker att ni gör helt rätt som har vecko-kontrakt med honom. Och vad har hon att klaga på, hon ska få bo alldeles gratis! Det är väl inte många barn som får det så bra?
KRAMAR!
Post a Comment