Jag kände mig faktiskt smått deppig igår. Jag har inte fått svar från den där killen om han kan inspektera idag eller inte, men ha sa att han nog kunde det...
Det kommer säkerligen dröja en vecka till innan de är ute härifran.
Igår när jag skulle äta frukost och skulel ställa ner mina mackor (som var på en servett) på sidobordet i vardagsrummet satte jag dem nästan ovanpå en använd cigarett. Lovely...
Han kan röka ute, det kan man ju inte säga nått om, men lämna för fan inte äckliga halvrökta fimpar på mina bord!
Igår klippte de gräset och skulle såklart ha betalt för det. De har bara latat sig framför TVn sedan i fredags. Hans jobb blir inställt när det är dåligt väder, och vi är uppe i någon sorts halvstormsliknande sak som ska dumpa regn på oss under några dagar till. Så mycket för att han minsan skulle jobba 7 dagar i veckan.
Och hon har inte alls tagit tag i den här restaurangen. Det enda det hänger på är att de ska ringa och bekräfta med hennes gamla jobb att hon har jobbat där, och de kan inte få arslet ur vagnen att göra det. Hon kan ju faktiskt pressa på lite!
Nu har jag förlängt jobbet till måndag, vilket är pinsamt som bara den att behöva göra. Jag kan bara inte få någon arbetsro med dem i huset.
Nu ska jag passa på att jobba några timmam innan de vaknar...
2 comments:
Usch fy vad jobbigt du har det och har haft det. Jag hoppas innerligt att de snart kan flytta ut. Jag fattar verkligen att du känner dig maktlös och gråtfärdig över allt detta. Nog borde de kunna följa vanliga regler och hyfs då de bor i erat hus. Men det kan ju vara svårt för dig att säga till på skarpen om inte också Ken gör det i och med att det är hans dotter. De kanske ändå inte skulle lyssnna. Det bästa är väl att försöka fokusera att de snart kommer vara ute ur huset och jag hoppas att de då de flyttat ut inte kommer och är på er om en massa saker de tycker ni är skyldiga dem.
Hoppas du får lite arbetsro nu.
KRam!
Ken är jättebra på att säga till, men det är ju jag som får vara hemam med dem när de är sura för att jag ahr gnällt på dem, så jag har sagt till honom att inet säga något. Jag tänker bara försöka leva mig igenom detta så lungt och tyst som möjligt, jag vill inet ha någon mer drama. Ja intalar mig att det är en kort stund och biter mig i läppen...
Post a Comment