Lördag

Tydligen behövde Eddie inte jobba idag, så de har i princip legat framför TVn hela dagen. Jag blev sur imorse men sa inget när han var ute och köpte flottig, friterad frukost hos Burger King, och sedan åt de den i Sarahs säng.

De verkar hålla sig tysta och för sig själva, pratar knappt med oss.

Jag och Sarah drog iväg vid halv tio, hade ingen vidare lust att vara hemma faktiskt. Och jag behövde en ledig dag att rensa hjärnan lite. Vi åt inte ens frukost, bara gjorde oss i ordning och åkte...

Vi kom fram precis då de öppnade på det stora köpcentrumet och började med att köpa biljetter till bion Cats & Dogs... som inte var förens klockan ett. Efter det betade vi av en del affärer som vi hade bestämt oss för att besöka. Skolan börjar den 23:e, och Sarah behövde nya skor, strumpor och underkläder bla. Fick lite påfyllning av ett och annat trevligt hos Victoria's Secret och på några andra affärer.

Sedan blev det en väldigt tidig lunch eftersom vi hoppat över frukosten, så vid straxt efter 10:30 käkade vi. Då kom den fram en ung kille som delade ut flyers, och tydligen hade den en stor Family Fair i själva köpcentrat den här dagen, så vi knallande över dit. Oj vad kul! Vi fick en massa gratisgrejer och det fanns en massa roliga aktiviteter och annat. Dessutom hade vi turen att vinna ett pris, och Sarah fick en stor kasse full med hopprep, spel och Moon Sand-set. Hon vann också en massa annat kul, t.ex. Silly Bandz, vilket såklart fick henne att bli riktigt glad!

Efter filmen (som var ganska charmig, liksom en barn-James Bond film fast med katter och hundar), åkte vi förbi Old Navy för lite extrasaker vi behövde och som vi inte hittat där vi var. 5 hela timmar på köpcentrat och lite extra tid hos Old Navy! Ett riktigt litet shoppingmaraton!

Efter detta åkte vi hem och fräschad etill oss lite och sa bara att vi skulle ut och äta, vi vinklade det lite så att det liksom underförstått var med kompisar vi skulel träffas, fast vi aldrig sa det rent ut. Vi kände både Ken och jag att vi behövde en kväll ute bara vi...

Jag var sugen på japanskt grillat, så det blev ett japanskt grillställe (ni vet, där de lagar maten på stekbord framför en). Riktigt mumsigt, och skönt att kunna prata avslappnat.

Nu när vi kom hem verkar våra temporära gäster ha tagit beslag på TVn och fjärrkontrollen, så jag sitter här på kontoret och känner mig liksom bortskuffad i mitt eget hus...

Nej, något kul kan jag inte säga att jag tycker det här är. Men det är vad det är och det är snart över. När de flyttar in i det andra huset kommer det säkerligen att bli bättre, så får de göra bäst fan de vill, så länge de följer reglerna om vad de får och inte får göra i huset (ingen rökning och husdjur).

Jag kan med säkerhet säga att ingen i min släkt i alla fall skulle bete sig såhär, det är då ett som är säkert, och jag tror ingen i Kens släkt skulle det heller. Men det är tydligen inte alla som har samma standard gäller respekt och uppskattning...

Imorgon tänker Ken jobba hemma. Jag MÅSTE få lite arbetsro, och jag har svårt att säga till om de har för högt ljud på osv, så Ken ska jobba hemma så han kan hålla koll på dem.

Och på måndag morgon ska vi göra inspektionerna, och om de går vägen kan vi beställa tid för ägarbytet... Och det kan förhoppningsvis göras redan på fredag om vi har tur.

Jag tänker INTE köpa några möbler annat än det jag redan har åt dem: några nya, fyrkantiga mjuka palllar man kan sitta på och förvara saker i, en ny IKEA-byrå, 2 sidobord, 2 nattlampor, 3 golvlampor, plus massor av annat husgeråd med allt från handdukar och sängkläder till talltrikar, glas och skålar, diskställ, rengöringsmedel, duschdraperi och fan och hans moster.

De har jobb nu båda och har dessutom en upplåsbar madrass med sig, den går bra att använda tills de får andra möbler. De har vad de behöver för att klara sig skapligt, i princip allt utom soffa och ett köksbord.

Men som sagt, känner mig inte så givmild längre. Förutom några få saker har jag inte visat dem vad jag har åt dem, så jag har helt sonika strykit några "lyxartiklar" som jag köpte bara för att vara snäll, inte för att de behövs. De behåller jag själv. Som ett jättefint täcke och kuddöverdrag, jättefräscht. Det tänker jag spara tills vi får gästrum i VÅRT nya hus. De får bedset och filt (man använder mycket sällan täcke här i Florida, det är mest som överkast). Så de klarar sig. Och de nya fina kuddarna jag köpte stannar här. De kan ta våra gamla (men mycket rena och fina gästkuddar i stället...) Typ...

Jag är väl inte för elak nu, eller? Jag tycker bara att man orkar hålla en hjälpande hand utsträckt så länge... Tyngs den ner av en massa skit så måste man liksom dra åt sig den.

De får ju ett HUS att bo i för sjutton! Enligt Kens ex är vi elaka demoner som bara bryr oss om pengar (?) och att vi kommer att dö rika och olyckliga. Det får vi väl se om vi någonsin blir rika, ha! Enligt henne är hon själv väldigt lycklig och fattig, men hon har i alla fall kärleken från sin familj att ta med sig i graven. Vad får hon allt från? Jag tror inte att man familj eller Kens familj hatar någon av oss, tvärtom. Vi är väl såklart inte toppenmänniskor rakt igenom, men att jämföra oss med djävulens avkomma är väl lite väl mycket? Jag har i allmänhet väldigt svårt för människor som babblar om Gud hit och dit och verkligen pushar religion i ansiktet på andra...

Nä, nu orkar jag inte babbla på med för idag, det är bara så svårt att förstå sig på denna människa, det är nog bara att låta bli att försöka och inte slösa någon mer energi på henne... Synd bara att hon ju påverkar Tara på många sätt...