Wednesday, February 25, 2015

Uppdatering

Lite snabb uppdatering bara... Det går riktigt bra för dottern. Hon har nu en gedigen diagnos, de kallar det för Highly Sensitive Person with Panic Disorder. HSP är tydligen ett begrepp som börjar få fotfäste lite här och där, bla i Sverige. Wikipedia, The Highly Sensitive Person.

Livet lunkar på ganska bra just nu, vi har lärt oss hur det här fungerar och hur vi ska hantera det. Sarah jobbar fortfarande i terapi med att lära sig att hantera sin stress när något oväntat sker, som en oannonserad schmaändring i skolan t.ex. Hon fick bra användning för det förra veckan då oväntat brandlarmet gick i skolan. Hon hanterade den oväntade situationen bra, fast me dhjärtat i halsgropen. Men hon fixade det och fick inte en panikattack, tack vare att hon fått lära sig hur hon ska tänka. Bra där!

Det här är inte klassat som en mental sjukdom, eller något "fel" snarare har det ju med nervsystemet att göra, och anses mer som en typ av personlighet. 15-20 % av befolkningen beräknas ha en sådan här personlighet, men det har varit väldigt missuppfattat och har inte egentligen fått uppmärksamhet förens början av 1990-talet. Många klassades bara som "blyga".

Det kan vara ganska jobbigt som en ung person, men man lär sig ju med åren hur man fungerar och hur man ska hantera det. Det är både en jobbig grej att ha att göra med, men det kan också vara en välsignelse. Att vara extra känslig mot sin omvärld och ha en hjärna som bearbetar intryck på ett högre plan kan ju vara en fördel, speciellt i vissa yrken.

Jag är glad ändå att vi som föräldrar kan hjälpa henne få grepp om det här och hjälpa henne utveckla det till något som inte kanske bara är jobbigt. Det finns säkert många stackars barn som inte får någon hjälp, som säkert bara får höra att de inte ska vara så jäkla känsliga osv. Stöd från de runt omkring en är nog så viktigt tror jag. För det är ju inte något man växer ifrån. I dotterns fall la de till "with Panic Disorder" för att hon ska få rätt till en sk 504-plan, där skolan måste ställa upp med hjälp om det behövs, kanske en person som kan vara med vid en schemaändring t.ex. Själva panikattackerna kan hon lära sig hantera, de är mer en manifestering av den stress hon känner vid en oväntad situation, men det märks att redan nu har hon börjat få bukt med de attackerna.

Så det känns helt OK, för oss alla faktiskt.