Tuesday, August 31, 2010

Sweet dreams

Last night I was watching TV with Ken. Well, I was watching and he was snoozing away on the couch.

All of a sudden he sits up and asks: "What are you doing?"

I was like: "Huh?"

He continued: "Stop bullying the popcorn?"

Me: "What now?"

"Stop bully the popcorn!"


It would have been really interested knowing what the heck he had been dreaming about... ! :-)

Sunday, August 29, 2010


We went by the other house today and it is starting to look really good! Nice to have a contractor that is easy to work with. The electrician had done some nice upgrades as well.

Ken is going to hire the contractor to work on our house when he is done. I have been waiting forYEARS to get stuff fixed around here, but there is just no way Ken would have time to do any of it himself.

So the list so far what he is going to do in our house is:

  • New floor tiles, new shower tiles, new counter, new sinks, new faucets in master bath.
  • New floor tiles, new shower tiles, new counter, new sink, new faucet in guest bath.
  • New granite counter, new sink, new faucet in kitchen.
  • New gutters around entire house.
  • Installation of storage shelves hanging from the ceiling in the garage.
  • A few repairs and a few architectural upgrades that will just make the outside pop a little more...

Love it!

Too bad it had to wait until now, when we are almost ready to get a new house and rent this one out! :-)

Saturday, August 28, 2010


After breakfast Sarah and I are going down to Sarasota for some shopping at Marshall's and Old Navy. I have a few gift cards that are burning in my pocket, and Sarah needs some more socks. Half of the ones she picked out before keeps coming off, under the foot when wearing them, they are those "invisible ones", so no good. And she only have a few other regular ones. She does have a few she got as a gift that looks nice, but they are synthetic and makes her sweat a lot. So back for more, better socks today!

This afternoon I have to work a lot. At least I had a fun job yesterday, I got to call and inform an old man that he has inherited $26,000. The company who holds the money had tried to talk to him, but he just did not speak any English.

He was very happy of the unexpected and very nice Friday night news, of course...

Tomorrow we will have breakfast on the beach and afterwards go by the new house to check on the progress and drop off a few things. It seems things are going forward with the renovation very well.

Hopefully we can rent it out in September, that will be a nice extra income every month. It is a very popular neighbourhood, so we should not have too much trouble getting it rented out, I hope...

Now, breakfast and a shower.

Hope you all have a great weekend!

Thursday, August 26, 2010


Wow, this week is going by fast!

Today I woke up to a large amount of work in my inbox, good, I need something to keep me busy so I won't notice the irritating pain in my hip and leg. I figured out what it is, a few years ago I first got this problem, inflammation in a large nerve in my hip. After that it has come and gone a few times, just like the inflammation of the nerve on the left side of my face. Nothing much that can really be done for it...

This is the exact the same type of pain, and since it is only in the same leg as before and now have traveled up to my hip, I am pretty sure that is what it is. Inflammation in nerves is just something you will have to live with when you have lupus. It comes and goes.

You can't take pain medications, it won't help. Muscle relaxers might help a little when sleeping, but other than that, not much to do. Steroids can be helpful in decreasing inflammation around  a nerve that might be squeezed, but not for the nerve itself.

I am just grateful as long as I don't have to have inflammation in my brain, my kidneys or my heart. Those are the three that can be fatal in lupus, but so far so good.

Of course, just because it is just inflammation in the sciatic nerve doesn't mean it is less  irritating :-). But I am glad this time it is more in the upper tight rather than in the lower back/hip. The hip only hurts when laying down. But sitting is a pain, literary, ha ha!

So, I am glad I have to work to keep my mind off it for a little bit at least...

Tuesday, August 24, 2010


Woke up with stomach pain, can't tell if it is a clog or something else, seems like a small clog.

I guess I will just wait and see.

And I also seems to have something wrong with my right leg, like a nerve is being pinched I think. The entire leg is all weird, especially when I sit. Gah! Just hate when the body doesn't work like it should...

Still raining here, I guess it will go on for a few more days. Bradenton had the most rain in all of Tampa Bay yesterday with about 4 inches (102 mm). Lots more to come over the next few days apparently!

I am trying to get things in order here at home. It is just an never ending cycle of things being messed up and me trying to clean it... It is very frustrating and so booooooring!

But I already tried a cleaning service, and that didn't work out, so... Plus, it is not dirty, just messy. The cleaning services usually require you to pick up your stuff and un-messy everything before they come over anyway. I don't have a dirty problem, just that it is stuff everywhere, all the time.

Sigh. Hopefully it will get better whenever we move, and we have more space and storage areas to put things away. I say that before every time we move to soemthing bigger, but I really, really think I am right this time ;-)!

Monday, August 23, 2010


Yesterday was a very odd day, both Ken and I felt kind of depressed. I think it is the aftermath from all that drama that is catching up with us (and in my case a little PMS as well).

Except for many loads of laundry, I just couldn't get anything done yesterday. I was just really blah...

All night we have had poring rain outside. Normally I love sleeping when it is raining, it is just so soothing. But last night I had joint pain all over, so I just couldn't get comfy.

Then around 3 AM Bob started up. Apparently he ate something that didn't agree with him, and being the big baby he is, he likes to have his mama next to him to make him feel better.

It was endless ups and downs from there on. I took him out so he could eat grass, then I cleaned up after him when it came up again.

Poor thing is finally though, now he is just all shaky and tired. He does this to himself a few times a year. I think this time he just ate too many carrots!

Sarah had her first day of 2nd grade today, and it was raining like crazy! Luckily she has a great rain jacket, and she put her regular shoes in her backpack and wore Croc's Mary Jane's to school, so her feet wouldn't get soaked right off the bat.

She did good until just before I was going to drop her off. She was just nervous about finding her new classroom, but there were helpers all over, so I am sure she did just fine. It will be fun to hear how her first day was when I pick her up in an hour!

As you can tell I had to change my theme a little. I just redesign my business web site http://www.swedishtranslator.com/ if you want to see it. Let me know what you think, I was going for something simple and crisp looking, without any clutter. It is now hosted on a WordPress.org server instead of a regular Windows-server. Sooo much better! And since I have designed my own template there are no issues with copyright infringement. I just don't trust any web site templates free or fee off the Internet anymore, that was quite the costly affair paying the settlement on that.

Since I don't have my web site on a Windows server anymore, I also lost some of the stuff I was using here on the blog. So I just created a new template and changed it all out. I warmly recommend buying the software Artisteer if you are serious about designing your own templates, it is awesome, well worth the $50 it cost...

Saturday, August 21, 2010


Taking a break from work today, there is so much stuff to do around the house. It seems I am in the midst of a war of the insect kind. Cockroaches are showing up in the master bathroom and the kitchen now and then, and I am an animal friend, but I do NOT like cockroaches in my home!

It is my own fault, I don't like spraying insecticides all over, so they haven't exactly had any deterrent to stay away. But no more. After cleaning the garage I applied a thorough layer of insecticide in areas where they might like to hang out.

I also got a natural botanical spray that can be used in the kitchen, which contain lemon grass and mint, but it was so concentrated it was really obnoxious to smell. But at least it felt more OK to spray that around the kitchen...

I am also going to get some roach bait, to really get at them.

The other day when we had that pest control guy come to the other house I observed to see how he did it. He actually used very little stuff inside, just a few areas of bait, the rest was all perimeter spraying around the house. So that is what I am going to do now, spray around our entire outside of the house, plus around all windows and doors, etc.

These guys want a war? They are going DOWN!

Sarah is waiting for Ken to come home, and at 1 PM they are going ice skating, should be fun for her in this heat!

Other than that I really have no plans for this weekend, just doing stuff around the house I guess, and perhaps relax a bit. I have no idea what to cook for dinner, I am leaning on Thai chicken soup, haven't had that for a while, so I think that will be it for today.

Tomorrow, no clue. I really need to plan dinners more, so much easier...

Hope you are all enjoying a great weekend!

Friday, August 20, 2010


Yesterday Sarah had her blood test. It was at the All Children's Hospital, but at a smaller location in Sarasota.

It was such a great experience, she actually asked if we can go back there again! Wow! She was so brave and sat still as a statue when they put the little needle in. She said it felt kind of like someone pinching her with their nails, not too bad at all.

The personnel was awesome, you can tell they deal only with children there... And after she was done and had her little cute tiger bandaid on, they opened the door to the humongous price closet, where she got to pick out a toy (I think that is the reason she would like to go back again, of course).

We got news that the MRI is going to be done on Friday, September 3, in two weeks. (Wait, it is September in just two weeks? Where did all these weeks go?!)

Today I have a few work projects to do, nothing too pressing. I think I will just putter around the house for most of the day, cleaning and getting ready for school on Monday.

Yesterday we got to meet Sarah's new teacher, Mrs. Jones, for the first time. She seems really nice, and the entire class room was decorated as a dog pound, with dogs everywhere. Sarah got to pick out her own seat this year, and she picked to sit with three other girls. She is so tired of always having to sit with boys that mess with her all the time. So that was great!

Unfortunately her class room will be in one of the portable buildings, away from the main buildings. It is both good and bad: the class room is a little bigger, they can make a lot more noise without disturbing anyone, on the other hand they will get soaked when it rains (which it does quite often here in Florida).

She will just have to keep her foldable little rain jacket in her back pack and have some backup shoes in there as well. The walk ways at school turns into rivers when it rains, and it wouldn't be much fun to walk around in wet shoes for the rest of the day... She can have her Croc's Mary Jane sandals in her pack, they are lightweight and also water proof!

There were all kinds of activities going on at school last night. There was a pasta dinner thing that we did, bake sale and uniform sale. This year they have come up with a new, simple school t-shirt in a bunch of fun colors that can be worn as a uniform top. A lot better than the polo shirts that can be kind of warm and not so comfy.

I got six t-shirts, but there was one color, the one Sarah really liked, they were out of, so we had to order that for later. What was the color, you ask? Royal blue with text in yellow, the Swedish flag colors, which Sarah was very excited to wear! She loves Swedish stuff! So two in that color are on order for later... :-)

The new shirts, minus the "Swedish colored" ones...
It will be pretty comfy for her with the knitted skorts (skirts with built in shorts) I have gotten for her, she can't stand regular khakis and chinos, she is a comfort creature for sure!

I hope you all have a great weekend!

Wednesday, August 18, 2010


Har fått en hel del gjort idag känns det som. Har en del nya klienter på G, och det är en del fixande med det (göra provöversättningar, fylla i en massa papper och svara på frågor). Vill man jobba med en av de bättre och certifierade agenturerna får man vara villig att jobba lite för att få in en fot, men efter allt är klart brukar det vara en lukrativ relation, så man får ta det lilla jobbiga för att komma igång.

Har två nya och lovande kunder på G, plus en till som jag är tveksam till även om det låter bra. Tyvärr är enda anledningen till att jag tvekar att de befinner sig i Indien, och min erfarenhet med indiska agenturer är att de helt enkelt inte har råd att betala en asntändig taxa. Än så länge har de inte brummat om priset, så vi får väl se...

I maj när vi var på en av Disney-vattenparkerna gjorde Sarah sig lite illa i ryggen. Men det var mest gråt och tandagnissel ett tag och sedan var det bra.

Hon har gnällt då och då under sommaren att hon hade lite ont i ryggen, men absolut inget så man oroade sig eller så.

I lördags när vi var på MOSI provade hon på att ha på sig en sådan där dräkt av kardborrematerial, sedan hoppar man upp och kastar sig mot en upplåst vägg och fastnar. Jättekul, men hon fick ont i ryggen efter ett hopp, så jag blev faktiskt lite orolig.

Jag beslutade mig idag för att gå till hennes doktor, en 7-åring ska ju inte gå omkring och klaga på ryggont, det är ju lite väl tidigt.

Det var definitvt något med ryggen kunde han konstatera, troligast kan det vara en klämd nerv, eftersom en så stor del av ryggraden är påverkad. Det enda sättet att se något är då att göra en MRI, en magnetröntgen. De ska ringa ett barnsjukhus i St Petersburg som är jättebra så hon kan få göra den där, de har jättebra hand med barn eftersom det är deras enda patienter. Så blir det inte så läskigt.

Doktorn ville dock att hon skulle ta lite blodprov eftersom vi har nämnt vad som verkar vara någon form av ledvärk innan, bara för att utesluta någon form av ledsjukdom som jag har. Som tur är har barnsjukhuset en lokal filial i Sarasota där man kan ta blodprov. Jag antar att de är bra på att handskas med barn, för att ta blodprov är ju absolut inget kul för barn. Vi får se hur det går imorgon bitti. Sarah har sett på när jag har tagit blodprov och tycker det är faschinerande, men det är ju en helt annan historia när nålen ska in i hennes egen arm...

Sist hon tog blodprov var hon 9 månader och de tvingade fast henne i en sorts tvångsjacka. DET lär ju inte ske på det här stället hoppas jag... Lite mutor kanske kan vara en bra ide ifall det skär sig, vi får se hur det går som sagt...

Vi fick just mail från Taras mamma. Det visade sig att Eddie har gjort slut med henne. Han förklarade att han inte orkar med hennes berg- och dalbana längre och han tycker att det var hennes fel att allt blev så fel här hemma hos oss. Han har faktiskt bett om ursäkt till oss personligen, vilket kändes rätt bra.

Tara försökte då skylla på sin lillasyster där uppe i Ohio, att det var hennes fel att de gjorde slut. Men killen sa då bara att det var hennes eget fel, pga av hennes beteende.

Mamman verkar ganska uppgiven. Typ, vi har alla gjort vad vi kunnat för att hjälpa henne, men hon gör det ju supersvårt att göra det,  så nu är det upp till henne själv att klara sig. Familjen finns här om hon verkligen behöver hjälp, men hon får klara sig själv helt enkelt.

Jag tycker vi alla har gjort mer än nog för att hjälpa henne, absolut. Vi får väl se hur det hela slutar antar jag...

Tuesday, August 17, 2010


This is the first time in a while I look at the clock, it is 1;45 PM and I have nothing I have to do for the rest of the day! Yay!

We met up with the plumber and the contractor at the other house at 8 this morning, then went to Ken's office to help him change his phone system, with new employees coming in soon. I think I am the only one who has figured out how to program it!

Then we went to downtown Sarasota waterfront and visited GWiz, the science museum. It was rather small, so we were done in about an hour.

Then, grocery store and now home. Soooo nice to have nothing that is a must. I can just do lazy things... Nice!

Monday, August 16, 2010


My day has been non-stop. Started out by restoring order to our garage - the place it seems everything has been dumped the last few months. Nice to have it back in order again, but oh boy that was a sweaty experience in this heat!

After that and a quick shower Sarah and I got a lot of errands done. We had a quick lunch and I even managed to meet up with a lady that wanted to by concert tickets I had for sale on Craigslist.

I had gotten tickets as a surprise (being evil as I apparently am) for Tara, and now when they went back to Ohio I am stuck with a pair of tickets to a rap/hip hop concert that I have no interest in attending myself... So I was very happy to be able to sell those!

In a little while Ken is coming to pick us up and we are going to the new house to meet up with our electrician and tree trimmer to get some work done.

Tomorrow morning I am meeting a plumber and our general contractor at the house at 8 AM. It is a small world, turns out the plumber I hired is the son of the general contractor!

After that Sarah and I are going to explore our local kid´s science museum, Gwiz.

And on Thursday it is another round of contractors, this time pest control, appliance fixer and lawn care. Lots to take care of!

I finished that big job yesterday finally, and I have no big jobs planned for this week, which is good.

This is the last week before school start, so it is nice to just have Sarah here with me and hang out together.

Friday, August 13, 2010


Check out this super cute mini baby lizard Sarah found:


I let Sarah stay home today, it would have been her last day of camp, but she had a really sore throat last night and sounded bad this morning, so just to be on the safe side. I am sure she is fine.

Tomorrow Sarah and I are going to the Museum of Science and Industry, MOSI, in Tampa. They have lots of cool stuff to do there. Afterwards we are going by IKEA for some needed Swedish stuff, a little bite to eat and just to get Swede-ified in general... We both love IKEA, so it is a given.

On Sunday Ken and Sarah are going ice skating. I think I will most likely have a little work left, so I will do that while they are away.

Tomorrow when we are away Ken is going to work on the new house, mostly on the yard and the two sheds in the back. Whoever had lived there left the house full of stuff, and all of it was put away in those two sheds. When I looked there were everything from kitchen plates to a TV and vacuum cleaner in there. There might be a lot we can donate to the local Goodwill store.

We need the sheds emptied to prevent animals from living in there, as well as someplace to store yard machines.

On Sunday afternoon we might work on it a little together.

Next week I have a plumber coming to fix a few things, and on Wednesday the pest exterminator is coming to spray the house. We are also getting a quote from a guy on Saturday to put crushed oyster shell in the drive way (more commonly used here than small stones like in Sweden).

The general contractor will be by next week to get started in the windows and a few other things before tackling the master bedroom and the floors.

I will most likely paint a few of the rooms, we will see.

Then when those things are done I will order the appliances and we should be good to go for renting it out.

Now, back to work...

Bob & Stan

Thursday, August 12, 2010

Some have it good!

What do you mean spoiled? :-)

Hus till uthyrning

Här är lite bilder från huset som vi ska hyra ut. Vi har ju inte renoverat ännu, så det fattas ju bla spis och kyl i köket, men det är ett charmigt liteet hus, riktigt trevligt faktiskt. Ligger ju dessutom i ett bra kvarter nära till allt och bra skolor... Härligt lummig trädgård på baksidan, med grannens mangoträd som så finurligt droppar lite frukt in på vår gård då och då verkar det som...

Framsidan på huset, ett charmigt hus i sk "Spanish Mediterranean"-stil som det kallas här

Hörna av vardagsrum som är tänkt som matsalsdel
Köket, inte helt klart ännu


Ken fick ett SMS av dottern imorse där hon bad om ursäkt för allt hon sa, att hon fortfarande ville ha kontakt med honom och att de planerar att flytta till andra sidan av Florida inom en snar framtid.

Hon sa dock att hon absolut inte vill ha något med mig att göra eftersom jag kallade dem (föreställ er något elakt här). Vad jag kallade dem var "snot nosed little kids". Och det är precis vad de är, snorungar. Jag tror hon inser att hon kan behöva Ken för pengar, så hon vill inte kapa kontakten. Men hon vet att jag inte är med på noterna längre...

Ken tänker dock inte hjälpa henne med några pengar, men om i framtiden hon beslutar sig för att ta tag i sitt liv hjälper han henne gärna med skolavgifter eller liknande.

Jag kan bara föreställa mig hur det kommer att bli: hon ringer från finkan och behöver pengar... Men glöm det.

Om jag nu är en så hemsk människa som kallar henne snorunge, då undrar jag vad hon är med tanke på allt hon sa till mig?

Bara hon håller sig borta från vårt hus så skiter jag i vad hon gör. Det är upp till Ken vad han vill hjälpa henne med, men enligt honom kommer han aldrig ge henne några kontanter. Vi får väl se hur det blir...

Dagen efter

Igårkväll kändes det nog lite "antilimax" sådär... Lite sorgligt, ungefär som när en avlägsen släkting har dött. Ken skickade ett mail till mamman så hon i alla fall har vår verison av det hela, hur hon nu väljer att ta den... Vi fick svar imorse, och det var väldigt kort och återhållsamt. I princip bara "tack för att ni försökte..." Jag tror hon inser att dottern har gjort bort sig... Ken sa dock till mamman att om i framtiden hon vill ha kontakt med oss är hon mer än välkommen. (Fast då lär det inte bli under sådana här villkor...)

Vi pratade mycket igår, och vi hade också ett ganska allvarligt samtal med Sarah. Hon blev nog lite chockad när hon kom hem och det var två poliser där som eskorterade hennes syster ut ur vårat hus... Vi förklarade så gott det gick utan att gå in i för mycket detalj, och hon verkade vara OK med den förklaringen.

Jag planerar att jobba som en galning idag, och förhoppningsvis kan vi lämna det här bakom oss nu. Det var en egendomlig upplevelse, men en som vi säkert har lärt oss en och annan läxa ifrån...

Wednesday, August 11, 2010

Har aldrig varit så lugn...

Nu är dramat över. Vi var väldigt lugna i vårt beslut. "Var tacksam för det vi gör för er, uppskatta allt vi har gjort. Det blir inga mer kontanter".  Ni väljer: stanna och gilla läget, annars ger vi er $500 så ni kan ta er tillbaka till Ohio, och dörren är där"

Killen drog iväg på fot medans hon var borta med bilen. Jag vet inte vart han är nu, han drog. Hon kom hem, men hon kunde inte få tag på honom eftersom jag har spärrat mobilen som han har fått låna av oss.

Ken var på väg hem, men jag kunde känna agressionen från henne, hon var helt plötsligt inte samma person. Väldigt elak. Hennes verkliga färg visades, om man säger så...

Jag vidhöll ett extremt lugn. Jag berättade att jag skulle packa upp hennes kläder som var i torktumlaren. Jag ringde dock Ken när hon fotsatte att vara väldigt agressiv. Hon anser att vi totalt har lurat henne på pengar !!!!!!!!!!!!!!!!!!! och en jävla massa skitsnack. Ken sa åt mig att ringa polisen, så jag gjorde det och förklarade lugnt och sansat situationen, och att vi ville att någon skulle komma och bara översee situationen efetrsom jag kände mig hotad. De kom och då blev hon verkligen agressiv mot mig!

De ringde en polis till och hon var oerhört agressiv mot dem, hon ska vara tacksam att de lät henne köra iväg alls, de hade helt klart grund att arrestera henne...

Tyvärr fick hon med sig vår garagedörrsöppnare i sin bil, och det är ju inte bra, så Ken är uppe i affären och köper en ny nu... Man vill ju inte få oväntat besök mitt i natten...

Väldigt obehaglig historia. Jag tycker bara så synd om Ken och Sarah, det här lär ju vara slutet på deras relation, vilket är oerhört trist.

Jag pratade med en av poliserna och hon sa att när de kollade Tara i datorn, och hon hade inte åkt fast för något, men hon var "känd" inom knarkkrestar och hade varit misstänkt som "dealer" av crack cocain och Heroin!!!!

Så hennes historia var inte så oskyldig som hon fick det att låta... Polistjejen sa att om hon säger att hon slutat med dessa två drogerna i maj var det ganska troligt att hon inte var helt ren ännu, specieltl om hon levt i en sådan miljö och slutat själv utan hjälp.

Jag har ju inte sett något drogmissbruk när de varit här, om möjligt har vi misstänkt att de rökt marijuana men det kunde vi inte bevisa. Men eftersom alla pengarna vi gav dem bara försvann undrar man ju...

Som sagt, oerhört tråkigt för Ken och Sarah, men jag känner också att jag tycker synd om henne. Detta var ju en superchans för henne, och vi är ju verkligen snälla människor som gärna ville hjälpa henne.

Men nog är nog, och det känns helt rätt. Lite nervöst kanske, ifall de hittar på nått.

Det var två poilser här och som sagt, en del agression från hennes sida. Jag aktiverade killens telefon så att de kan nå varandra. Han kan ju ha kvar den med SMS, det kostar annars oss $200 om vi ska stänga av den helt. SMS ingår ju gratis. Jag ville bara att hon skulle kunna få tag på honom så de kan åka tillsammans... Jag textade henne att hon nu kunde nå honom.

Jag har aldrig varit med om mer drama någonsin. Trailer trash är nog vad man kallar den här sortens folk, tyvärr. Men jag kände att jag var tvungen att försvara och skydda min egen familj. Man kan bara vara hjälpsam så länge, får man bara skit tillbaka så går det ju inte...

Så nu blir det nog en konstig kväll med att försöka förklara ett och annat för Sarah och försöka prata igenom det här sinsemellan. Men det känns bra att Ken och jag är på exakt samma sida, och att vi är lika lugna båda två. Det fanns nog tyvärr ingen annan utväg...

Huset är ju inget problem, det går ju att hyra ut med vinst, så det är OK.

Men att bli behandlad så här kommer nog ta ett tag att komma över...


De ska åka.

Spänningen stiger

Jag har precis sagt åt killen vart dörren är... Ken är på väg hem... Vi får se om jag kan bli av med dem...

Pratade med Ken

Jag hade rätt! Igår pressade de Ken om att få ett jobb att tjäna pengar på, och han sa att ni kan få $20 om ni tvättar uppfarten med högtryckstvätten. Nu var de lite långsamma av sig och det tog dem 3 timmar. Hon gnäller nu till honom att det inte är rättvist att de bara ska få $20...

Just nu vill jag gärna klösa ögonen ur henne, så det är en jävla tur för henne att hon inte är här just nu. Jag pratade med Ken och sa att jag tänker kasta ut dem. Ge dem $500 så de kan ta sig tillbaka till den där stenen de kröp fram under... Fy fan!

Ken bad mig vänta ut det hela, han är övertygad om att hon kommer att vilja åka själv och att han vill att det ska vara hennes beslut... Han gör som han vill, men de är luft för mig. Jag tänker inte umgås med dem, det kan han glömma.

Vilka jävla svin! Ha mage att beklaga sig när han precis har sagt att han ska betala över $760 i deponeringsavgifter (och jag tänker inte skicka in den stora checken förens dammet har lagt sig...)

Ivvilket fall som helst ska huset hyras ut, så vi fortsätter med det. Jag hade hellre velat det var till en normal person, men det blir väl säkert så att de lugnar ner sig och flyttar in.

Kan ni fatta det här? Helt jävla otroligt vilka människor! Otacksamma jävla snorungar...

Plotten tätnar!

Nu när allt verkade fixa till sig till slut så skulel de såklart se till att röra om i grytan: tydligen gjorde de just slut!

Han var skitsur och skrek åt henne att han var trött på att betala allt (betala vadå?), och att hon kunde (för in allehanda inte så rena ord här).

Hon drog iväg i sin bil och han sitter nu och surar på vår uteplats, han kan ju inte direkt ta sig någonstans...

Stackars Ken känner sig redo för hjärtattack just nu, han blir ju vansinnig! Jag tror hon bad honom om pengar, och när hon fick nej så blev killen sur. Men jag vet inte, har inte fått tag på Ken ännu...

Fortsättning följer...

Det blev saftigt

Avgift för att starta avlopp & vatten: $135 plus $15 serviceavgift. När det gäller vattnet så är vi som husets ägare slutansvarig för räkningen om den inte betalas. Lovely.

Avgift för att starta konto hos elleverantören (pga av hennes urusla kredithistoria): $581!!!

Så det var dyrt att HA dem här, men det blir tydligen dyrt att bli AV med dem också!

Stackars Ken har femtioelva saker att göra på jobbet. Han lider av IBS, och hans mage tål inte all stress. Han har absolut ingen respekt för de här människorna och vill bara bli av med dem vid det här laget.

Nu väntar jag bara på att få reda på klockslaget för fredag så jag kan ringa rörmokaren och insektsbekämparen. Hantverkaren kan vi ta senare nästa vecka, det är inget akut. Byggkillen kommer förbi på lördag för att diskutera fönstrena. Enligt hans offert blir det en oerhört mycket billigare affär än vad vi hade trott, så ett plus i kanten i alla fall.

När hon beställde elen passade hon på att också beställa kabel-TV för $40 i månaden (tre månader, sedan blir det dyrare). Ja DET har de ju råd med, dessutom har de ingen TV???

Tur att vi inte ansvarar för elräkningen med om de inte betalar...

NU ska jag JOBBA. För det har det inte blivit nog av ännu idag. Morr och fräs...


Jag kommer ofta på mig själv med att sitta i konstiga positioner när jag jobbar framför datorn. Denna verkar dock vara min favorit:

Jag fattar dock inte hur jag kan tycka det är bekvämt med benet uppe sådär medans jag skriver... Alltså när jag sitter nära tangentbordet och skrivbordet, med världens bend i benet, inte bara med benet nonschalant uppe medans jag slöar framför dator...

Jag känner mig dock helt vilsen om benet inte är uppe sådär! Och det verkar vara vänsterbenet som gäller. Knas! Har ni några konstiga fasoner för er framför datorn? :-)

Ny uppdatering om huset

Inspektionerna är nu klara och det verkar inte vara något som hindrar oss från att gå vidare. Vi vet ju att det är en hel del att göra, men som sagt, vi är fultl medvetna om detta och räknar med det.

Ken tyckte att vi skulle göra "closing" på måndag, eftersom han ska till Tampa på konsultjobb på fredag. Jag gav honom en låååååång blick, och det var snabbt avklarat att han ska flytta konsultjobbet till måndag, så de kan flytta in på fredag. Annars blir det en jobbig helg till... nej tack!

Så nu väntar vi bara att få reda på vilken tid vi ska träffas på fredag för att betala och föra över ägarskapet. Hoppas att det blir så tidigt som möjligt, eftersom jag måste få dit en rörmokare, en skadedjursbekämpare (har stått tomt ett tag, finns nog en del kryp överallt som behöver schasas ut) och en hantverkare för att fixa diverse saker som MÅSTE fixas för att någon ska kunna bo där. Det finns tex bara varmvatten just nu, och det funkar ju inte så bra.

Jag gjorde klart för henne att om de vill in på fredagen gäller det att städa rejält, annars får det vänta tills lördagen... Men vi vill nog ALLA att de ska kunna flytta in på fredag kväll. Ken gick tom den extra milen och erbjöd sig att betala deponeringsavgifterna för el och vatten. För de har ju såklart inga pengar kvar... Och han sa också att han skulle se till att de har mat tills de får sin första löning. Vilket borde röra sig om högst en vecka, men fan tro det.

Så nu ska jag jobba som bara den. De var uppe til nästan 3 imorse och förde liv. Ken fick gå upp, för de lämnade bakdörren till terassen på vid gavel, och den stod och gnisslade. Dessutom har vi en hundlucka ut på terassen, så en av hundarna kunde ha gått ut där och sprungit iväg. Ken blev himla sur och sa åt dem att de skulle gå och lägga sig. Han hade tidigare haft ett allvarligt samtal med Tara om att tills hon har hittat ett jobb med absolut säkerhet ska hennes heltidsjobb mellan 9-5 vara att leta efter ett jobb, vilket hon höll med om. HA! Vi får väl se hur DET går...

Jag tänker dock köra samma teknik som igår, helt enkelt stänga in mig på kontoret. Jag SKA ha det här jobbet gjort innan helgen helt enkelt...

Och jag tänker sanera Sarahs stackars rum i helgen. Det kan nog behövas...

Tuesday, August 10, 2010

Fatta alltså...

De hade mage att be Ken om pengar för mat när de fick reda på att vi skulle gå ut och äta! Frysen är knökfull med mat!

Men de säger att det inte finns nått att äta (översättning: nått som de inte måste tillaga...).

Men Ken tänker inte ge dem några pengar till mat, han är just nu och handlar mat som de bara kan värma i mikron, ha ha...

Dessutom passade Ken på att prata med en kompis idag som känner till allt och alla, han är verkligen som en spindel i nätet... Han informerade oss om tre ställen som just nu aktivt letar efter servitörer, och de är alla tre ställena precis sådana ställen hon letar efter...

Så om hon inte får arslet ur vagnen och fixar ett jobb imorgon...! Dessutom var killen schysst nog att låta henne slänga fram hans namn som referens, eftersom han känner ägarna! Mer serverat på silverfat kan det nog inte bli...


Nu när jag äntligen känner att jag fick det att rassla till med jobbandet (och det faktiskt finns en chans att jag inte behöver jobba i helgen längre), tänker jag faktiskt ta timman innan Ken kommer hem för att kolla senaste avsnittet på True Blood medan Sarah käkar sin middag (för jag har ingen förhoppning att hon tänker äta Thai-mat...).

Men jag ser väldigt fram emot att få äta Thai kväll! Med lite trevligt prat med min make. Jo jo, man kan lämna gästerna hemma och åka ut och äta själv... De vet ju inte att vi tänker äta själva, och om de inte frågar får de gärna tro att det är med kompisar, så de inte tror att de kan följa med... För att bli bjudna på middag ute, det känns det inte som om de har förtjänat liksom.

Huset är fullt av mat de kan äta. Förutom i Sarahs skåp där jag förvarar alla mellanmål till summer camp, där börjar det visst bli mycket tomt... Och jag, Sarah och Ken har ju inte ätit alla de där godsakerna, så det måste ju vara våra husgäster då. Nästa gång jag handlar hem nått speciellt och gott så ska jag gömma det, lite ska Sarah få ha i fred tycker jag.

Och innan de 120 Pepsi-burkarna tog slut gömde jag några åt mig själv, och det var ju smart tänkt med tanke på hur snabbt de tog slut... :-)

Jobbar på

Imorse fick jag bra fart i jobbandet, och enda anledning var att de sov till 12.30, så det var tyst och skönt! Till och med hundarna sov lika länge.

När Tara kom ut från sovrummet sa jag glatt godmorgon men fick bara ett surt mummel tillbaka. Jag åkte iväg för att göra lite ärenden och de hade masat sig upp då straxt före 1.

Sedan ser jag dem bära ut en massa klormedel och annat och sätta igång att skrubba utomhusväggarna (med en skitig sopkvast...). För en vecka sedan hade vi tänkt att de kanske kunde tvätta av väggarna ute, fast det inte behövs. Så de kunde tjäna en slant. Men jag gick ut och sa att jobbet ju faktiskt var inställt och vi inte har några fler jobb åt dem. Jarvis-banken är stängd nu. Tjäna era egna pengar istället!

Gissa om de blev sura! Hon gick med en gång iväg och ringde till Ken och beklagade sig, men han sa bara att det inte blev nått jobb och frågade hur det gick med jobbsökandet...

Jag har stängt in mig på kontoret för att få så mycket gjort som möjligt innan kvart i fyra då Sarah ska hämtas.

Jag är så less på de där två! Jag var helt övertygad om att de har varit inne i vårt sovrum när vi inte varit hemma, så flera gånger har jag lagt en t-shirt framför dörren, och den var undanknuffad ett antal gånger. Vad de ska in där och göra har jag ingen aning om, men de har ingen rätt att gå in i vårt privata sovrum när vi har stängt dörren...

Ken köper just nu en dold övervakningskamera som ska budas till honom på kontoret imrogon. Vi kan dessutom använda den till att ta reda på vad hunden Stan gör när vi inte är hemma, han vet hur man busar till det när vi inte är här, det kan nog bli riktigt kul att se!

Eftersom jag är så deppad tänker Ken ta ut mig på middag ikväll, så jag slipper laga mat till de otacksamma... Det finns ju gott om mat i frysen, och de verkar ju veta hur man kommer åt den med tanke på vilken strykande åtgång den har. De lyckades dricka 120 burkar Pepsi på mindre än två veckor! Att de inte har fått diabetes är väl ett under, ha!

Så ikväll ser jag fram emot en stilla och lugn middag med maken och Sarah på vår lugna och fina lilla Thai-ställe runt hörnet...

Jag skulle gärna vilja ta in på hotell själv, men då ryker väl vårt hus åt pipsvängen. Och jag är en artig människa som håller mitt ord. Har jag lovat att de får bo här tills de flyttar så håller jag det. Jag tänker dock inte vara så givmild som jag hade tänkt från början.

Eddie säger att han inte kan jobba för att det regnar, men det har varit strålande solsken hela dagen faktiskt... Och hon har inte ringt och kollat hur det går med det där jobbet på Friendly's. Verkliga iniativtagare de där två...

Ken är riktigt förundrad över hur ohyfsade de är, helt otroligt faktiskt.


Pratade med byggkillen, och han ska förbi vårt hus i eftermiddag, det beror ju lite på vädret. Det ska visst blie lite "torrential downpours" senare på eftermiddagen. Men förhoppningsvis kan vi ha en rapport klar från honom ikväll så vi kan gå vidare...

Förresten, jag har fått en del förfrågningar om hur Sarah hanterar allt, och saken är den att hon är lyckligt ovetande om ALLT! Vi sköter dramat när hon är på kollo elle rnär hon sover. Det är nog bäst så!


Jag kände mig faktiskt smått deppig igår. Jag har inte fått svar från den där killen om han kan inspektera idag eller inte, men ha sa att han nog kunde det...

Det kommer säkerligen dröja en vecka till innan de är ute härifran.

Igår när jag skulle äta frukost och skulel ställa ner mina mackor (som var på en servett) på sidobordet i vardagsrummet satte jag dem nästan ovanpå en använd cigarett. Lovely...

Han kan röka ute, det kan man ju inte säga nått om, men lämna för fan inte äckliga halvrökta fimpar på mina bord!

Igår klippte de gräset och skulle såklart ha betalt för det. De har bara latat sig framför TVn sedan i fredags. Hans jobb blir inställt när det är dåligt väder, och vi är uppe i någon sorts halvstormsliknande sak som ska dumpa regn på oss under några dagar till. Så mycket för att han minsan skulle jobba 7 dagar i veckan.

Och hon har inte alls tagit tag i den här restaurangen. Det enda det hänger på är att de ska ringa och bekräfta med hennes gamla jobb att hon har jobbat där, och de kan inte få arslet ur vagnen att göra det. Hon kan ju faktiskt pressa på lite!

Nu har jag förlängt jobbet till måndag, vilket är pinsamt som bara den att behöva göra. Jag kan bara inte få någon arbetsro med dem i huset.

Nu ska jag passa på att jobba några timmam innan de vaknar...

Monday, August 9, 2010


Idag gjorde vi då både termit- och vanlig husinspektion. Inga större grejer, lite vattenskador runt fönsterkarmarna som vi redan visste om (nya fönster isatta, varför fixade de inte det då de gjorde det?) och lite annat smått och gott som inte är något att oroa sig för och som vi kan fixa.

Problemet är ju att detta är ett gammalt hus och det är en hel del sättning som sker. Eftersom när de renoverade huset också beslutade sig för att fixa till fasaden och göra minimala öppningar för kryputrymmet under huset måste vi anlita en specialkille som kan komma och göra hål, besiktiga de områden där huset har "satt sig" och se om det behöver fixas, HAR fixats eller vad det nu rör sig om.

Jag försöker nu få tag i killen som kan hjälpa oss med detta, och jag hoppas han kan göra det imorgon, eftersom vår inspektionsperiod nästan är över och vi vill ha det här klart nu!

Om det nu visar sig att det behövs lite reparationer (som stöttning tex) så är inte det hela världen, det är fortfarande en mycket bra affär, och det måste ju inte göras innan de flyttar in.

Jag passade på att mäta för kyl/frys, spis och persienner när jag ändå var där, sp om allt blir klart imorgon kan jag beställa det i alla fall.

Nu MÅSTE jag superkoncentrera mig på jobbet, hur fan det ska gå i det här dramahuset! Morr...

Sunday, August 8, 2010

Lite kort

Sarah och Eddie roar sig med att jaga ödlor i trädgården medans Tara står och tittar på mest med skräckblandad förtjusning! Ödlor finns det gott om i Florida, det nästan rasslar när man går ute med alla små ödlor som springer hit och dit... Man kan bla roa sig med att låta en ödla bita sig fast i öronsnibben som ett öronhänge, vanligt bland barnen här (för de som är modiga)...

Sarah älskar dessa smådjur, som ni kan se här när hon pussar på en:

Sarah pussar på ödla
Puss puss!

 Häromdagen när jag var ute på baksidan såg jag den här jättestora bruna änkan som hade beslutast sig för att placera sina äggsäckar där och sedan sitta på vakt... Inte så kul i dörröppningen. Jag förstörde äggsäckarna (de kan var och en innehålla 500 spindlar!). Det värsta var att jag hade fått spindelväven över hela mig innan jag fattade vilken sorts spindel det rörde sig om (en farlig alltså).

Spindeln fortfarande i dörrkarmen...

På bilden ovan ser man tydligt den orangeröda timglasformen som just änkorna är kända för... Detta var taget efter hon dog av giftet som jag sprutade på henne... Tråkigt att döda henne, men men...

Bild på Tara, ser ju inte så farlig ut, va?! :-)...

...och bild på pojkvännen Eddie.

Ingen fason

Jag har mycket jobb idag, men eftersom det blir ganska stökigt med extragäster var jag tvungen att röja lite, ingen annan gör ju det. Ken hjälpte mig med tvätten, jag åkte iväg till affären (det går åt en hel del extra mat med två ungdomar i huset). Efter det fick jag städa ur kylskåpet och skafferiet, de har liksom slängt in en hel del halväten mat, utan att täcka över eller annat som man normalt gör.

Av någon anledning gillar de dessutom att förvara halvätna tallrikar med mat i mikrovågsugnen! När jag frågade om detta, eftersom det ALLTID verkar stå någon tallrik med nått därinne, sa de bara att de inte gillar tillagad mat som stått i kylskåpet. Skulle vara intressant att mäta bakteriemängden i den där maten, kan inte vara hälsosamt när det är så varmt...

De sitter och tittar på film hela tiden och Sarah försöker engagera dem men det går inte så bra, så hon hade det jättetråkigt när Ken och jag måste jobba. Ken sa då att han kunde jobba vid poolen, det är mulet och inte så farligt ute. Så de åkte iväg. Men innan de åkte bad Ken vänligt att de skulle lyssna på mig ifall jag bad dem sänka volymen, eftersom jag jobbar.

Då gick de bara ut och åkte iväg med sin bil, utan att säga ett ord. Och lämnade TVn på för full volym! Lite dålig stil... De kom tillbaka efter ett tag (när Ken åkt). Så nu sitter de och tittar på TV igen.

Dessutom fick jag ta fram vissa matgrejer jag handlat, visa upp dem och säga till dem att inte röra det eftersom jag behöver den saken till middag osv. De har nämligen för vana att äta udda grejer i kylskåpet som man normalt kanske lämnar ifred om man är gäst i någons hus, eller i alla fall frågar om man får ta av. Jag hade tex köpt sallad i påse till middagen, men den hade de ätit upp, även fast det fanns ett redan öppnat isbergsalladshuvud...

Det är HEMSKT vad jag beklagar mig! :-) Men jag måste få ventilera någonstans, annars spricker jag väl. Jag försöker vara lugn och vänlig tills de flyttar, det är ju bara temporärt. Jag vill inte röra upp nått genom att tjata på dem, mitt närmande just nu är mer ett "lagom avstånd", och det är nog bäst. De är inte normala att handskas med, och jag vet inte riktigt hur man ska handskas med sådana här människor.

Ja ja. Nu MÅSTE jag få lite jobbtid... Jag skulle inte bli alls förvånad om jag får mitt första grå hårstrå efter allt detta! :-)


Idag är det jobba som gäller, både för Ken och mig. Bra att det regnar och är trist ute, då passar det att kura ihop sig lite på kontoret.

Ken var och köpte donuts imorse och han hade med sig en stor iste till mig - perfekt!

Hoppas nu att det inte är något större fel på huset imorgon - i så fall m¨åste vi ju börja om! Det värsta som vi kan tänka oss att det nog är problem med vore i så fall termitskada. Är det inet så omfattande går det ju att fixa, men om det är väldigt mycket så känns inte det aktuellt... Vi får se imorgon bitti...

Igår när jag gick och la mig hörde jag något sorts prasslande från under Kens sängbord. Det var riktigt högt, så han fick komma och undersöka. Vi hittade bara en gammal död kackerlacka (har sprutat mot dem nyligen, då kommer de in och dör).

Imorse hittade jag dock en gigantiskt, något mosad spindel på golvet. Skulle gissa att någon av oss måste ha mosat den i sömnen. Tror inte dock att det var en bruna änkan, den hade fel form på kroppen. Men GIGANTISK SPINDEL I SÄNGEN. Inte kul hur snäll den än må vara... :-)

Saturday, August 7, 2010


Tydligen behövde Eddie inte jobba idag, så de har i princip legat framför TVn hela dagen. Jag blev sur imorse men sa inget när han var ute och köpte flottig, friterad frukost hos Burger King, och sedan åt de den i Sarahs säng.

De verkar hålla sig tysta och för sig själva, pratar knappt med oss.

Jag och Sarah drog iväg vid halv tio, hade ingen vidare lust att vara hemma faktiskt. Och jag behövde en ledig dag att rensa hjärnan lite. Vi åt inte ens frukost, bara gjorde oss i ordning och åkte...

Vi kom fram precis då de öppnade på det stora köpcentrumet och började med att köpa biljetter till bion Cats & Dogs... som inte var förens klockan ett. Efter det betade vi av en del affärer som vi hade bestämt oss för att besöka. Skolan börjar den 23:e, och Sarah behövde nya skor, strumpor och underkläder bla. Fick lite påfyllning av ett och annat trevligt hos Victoria's Secret och på några andra affärer.

Sedan blev det en väldigt tidig lunch eftersom vi hoppat över frukosten, så vid straxt efter 10:30 käkade vi. Då kom den fram en ung kille som delade ut flyers, och tydligen hade den en stor Family Fair i själva köpcentrat den här dagen, så vi knallande över dit. Oj vad kul! Vi fick en massa gratisgrejer och det fanns en massa roliga aktiviteter och annat. Dessutom hade vi turen att vinna ett pris, och Sarah fick en stor kasse full med hopprep, spel och Moon Sand-set. Hon vann också en massa annat kul, t.ex. Silly Bandz, vilket såklart fick henne att bli riktigt glad!

Efter filmen (som var ganska charmig, liksom en barn-James Bond film fast med katter och hundar), åkte vi förbi Old Navy för lite extrasaker vi behövde och som vi inte hittat där vi var. 5 hela timmar på köpcentrat och lite extra tid hos Old Navy! Ett riktigt litet shoppingmaraton!

Efter detta åkte vi hem och fräschad etill oss lite och sa bara att vi skulle ut och äta, vi vinklade det lite så att det liksom underförstått var med kompisar vi skulel träffas, fast vi aldrig sa det rent ut. Vi kände både Ken och jag att vi behövde en kväll ute bara vi...

Jag var sugen på japanskt grillat, så det blev ett japanskt grillställe (ni vet, där de lagar maten på stekbord framför en). Riktigt mumsigt, och skönt att kunna prata avslappnat.

Nu när vi kom hem verkar våra temporära gäster ha tagit beslag på TVn och fjärrkontrollen, så jag sitter här på kontoret och känner mig liksom bortskuffad i mitt eget hus...

Nej, något kul kan jag inte säga att jag tycker det här är. Men det är vad det är och det är snart över. När de flyttar in i det andra huset kommer det säkerligen att bli bättre, så får de göra bäst fan de vill, så länge de följer reglerna om vad de får och inte får göra i huset (ingen rökning och husdjur).

Jag kan med säkerhet säga att ingen i min släkt i alla fall skulle bete sig såhär, det är då ett som är säkert, och jag tror ingen i Kens släkt skulle det heller. Men det är tydligen inte alla som har samma standard gäller respekt och uppskattning...

Imorgon tänker Ken jobba hemma. Jag MÅSTE få lite arbetsro, och jag har svårt att säga till om de har för högt ljud på osv, så Ken ska jobba hemma så han kan hålla koll på dem.

Och på måndag morgon ska vi göra inspektionerna, och om de går vägen kan vi beställa tid för ägarbytet... Och det kan förhoppningsvis göras redan på fredag om vi har tur.

Jag tänker INTE köpa några möbler annat än det jag redan har åt dem: några nya, fyrkantiga mjuka palllar man kan sitta på och förvara saker i, en ny IKEA-byrå, 2 sidobord, 2 nattlampor, 3 golvlampor, plus massor av annat husgeråd med allt från handdukar och sängkläder till talltrikar, glas och skålar, diskställ, rengöringsmedel, duschdraperi och fan och hans moster.

De har jobb nu båda och har dessutom en upplåsbar madrass med sig, den går bra att använda tills de får andra möbler. De har vad de behöver för att klara sig skapligt, i princip allt utom soffa och ett köksbord.

Men som sagt, känner mig inte så givmild längre. Förutom några få saker har jag inte visat dem vad jag har åt dem, så jag har helt sonika strykit några "lyxartiklar" som jag köpte bara för att vara snäll, inte för att de behövs. De behåller jag själv. Som ett jättefint täcke och kuddöverdrag, jättefräscht. Det tänker jag spara tills vi får gästrum i VÅRT nya hus. De får bedset och filt (man använder mycket sällan täcke här i Florida, det är mest som överkast). Så de klarar sig. Och de nya fina kuddarna jag köpte stannar här. De kan ta våra gamla (men mycket rena och fina gästkuddar i stället...) Typ...

Jag är väl inte för elak nu, eller? Jag tycker bara att man orkar hålla en hjälpande hand utsträckt så länge... Tyngs den ner av en massa skit så måste man liksom dra åt sig den.

De får ju ett HUS att bo i för sjutton! Enligt Kens ex är vi elaka demoner som bara bryr oss om pengar (?) och att vi kommer att dö rika och olyckliga. Det får vi väl se om vi någonsin blir rika, ha! Enligt henne är hon själv väldigt lycklig och fattig, men hon har i alla fall kärleken från sin familj att ta med sig i graven. Vad får hon allt från? Jag tror inte att man familj eller Kens familj hatar någon av oss, tvärtom. Vi är väl såklart inte toppenmänniskor rakt igenom, men att jämföra oss med djävulens avkomma är väl lite väl mycket? Jag har i allmänhet väldigt svårt för människor som babblar om Gud hit och dit och verkligen pushar religion i ansiktet på andra...

Nä, nu orkar jag inte babbla på med för idag, det är bara så svårt att förstå sig på denna människa, det är nog bara att låta bli att försöka och inte slösa någon mer energi på henne... Synd bara att hon ju påverkar Tara på många sätt...

Friday, August 6, 2010

Lite nyheter om huset

Jag fick ett mindre utbrott idag och kunde inte längre kontrollera mig. Lite svårt att hålla känslorna inne även om jag gör så gott jag kan. Jag är väl egentligen arg på mamman, men hon finns ju inte här att skrika på, sp det blev Tara, som dottern heter. Det var ju inte så att jag var arg på HENNE eller skrek på henne, utan ventilerade mina arga känslor över vad hennes mamma håller på med.

Jag sa vad jag hade att säga och gick sedan in på kontoret för att lugna mig lite. Sedan gick jag ut, bad om ursäkt för mitt utbrott, såg till att hon visste att det inte var henne jag skrek på liksom :-), gav henne en stor kram och pratade. För det är prata som löser konflikter, inte drama. Jag hade bara lite för mycket ånga...

Hon förklarade då att hennes mamma hade skickat kopior på alla email oss emellan (det var ju inte så bra, jag skrädde ju inte direkt orden när jag pratade om henne), och att hennes mamma i princip alltid hade en förmåga att bara läsa det som passade henne, hitta på sin egen sanning osv. Dessutom har hon förutom manisk depression/bipolär sjukdom även andra psykologiska sjukdomar och har haft en hel del problem med det här i många år. Hon har till och med hamnat i knytslagsmål två gånger för att hon har brusat upp sig över helt bagatellartade saker!

Tara berättade att hon ibland hade gått flera månader utan att prata med sin mamma för att hon helt enkelt inet orkade med henne. Det kan jag förstå, det är nog inte så lätt att leva med en sådan person. Lägg dessutom till en alkoholkonsumption så har man ju en stor, fet mess på halsen...

Ingen mer kommunikation med Vickey, som hon heter, det är helt klart. Det är alldeles för energiuppslukande och dränerande, jag orkar helt enkelt inte med henne. Det är nog att hantera det vi har här hemme med dessa två ungdomar.

Ken tyckte verkligen synd om mig, även om han lider av hennes svada lika mycket säkert. Vi har pratat med mäklaren om att möjligen kanske få fixa husaffären (om inspektionerna går bra) tidigare. Eventuellt skulle vi då kanske få tillgång till huset redan nästa fredag! HOPPAS verkligen det. Det hade nog varit bra för alla.

Tara säger att de båda är OK med allt och oss, men de har varit lite konstiga hela kvällen. Killen, som heter Edward (Eddie) behövde inte jobba idag, så de har mest suttit framför TVn och varit ute med sin bil några gånger. Eddie somnade på soffan och vaknade inte förens Ken kom hem efter 6, och då lommade han in i sovrummet, och i princip har de båda hållit sig där den senaste 1½ timmen...

Vi ropade att middagen var klar, men inte ett pip. Jag hör hennes SMS meddelanden komma med jämna mellanrum, så hon pratar med någon väldigt intensivt därinne.

Vad det nu rör sig om har jag ingen aning om. Säkert nått som är vårt fel, som vanligt. Enligt Vickey så är vi ju i princip numera djävulen själv tydligen (hon är tydligen väldigt religiös och började dra in Gud i det hela.) Snurrigt värre!

Hälften av vad hon pratar om i breven fattar jag inte ens vad hon pratar om, väldigt, väldigt snurrigt som sagt.

I stort sätt håller jag på att fortsätta vara schyssta och låta dem bo i vårt nyinköpta hus och allt det där. Men jag skulle inte bli ledsen om de åkte tillbaka till Ohio. Det är jättetråkigt för Ken att det är såhär. Han varnade mig för Vickey när hon ville prata med mig första gången. Han visste ju hur hon brukade vara och antog att hon inte hade ändrat sig. DUmt nog lyssnade jag inte på honom, för han hade verkligen helt rätt!

Jag har begärt två dagar extra för det där stora jobbet jag har försökt jobba med den här veckan, så jag kan ta ledigt lite imorgon och åka på stan och handla lite inför skolstarten, käka lunch och se på bio. Jag har bjudit med Tara, eftersom Eddie ska jobba imorgon, men vi får väl se om hon följer med eller inte.

Kan ni tänka er hur fruktansvärt frusterande det är att försöka hjälpa någon och vara schysst, och man i princip bara får en jävla massa skit tillbaka? Enda anledningen att jag inte har lagt ner det här totalt är Ken och Sarah. Det är ju faktiskt deras kött och blod...

Nu ska jag försöka slappna av lite framför TVn om det går. Undrar vad de har att säga när de kommer ut från sitt rum? Fortsättning följer på nya såpan, i en dator nära dig snart...


Welcome over to my new place! My name is Katrin, by the way, for the few of you who did not know that by now! :-)

Hopefully you guys don't mind the move...

Antog nog det

Mamman har verkligen gått överbord vad gäller meddelanden till mig - och nu har hon börjat dra upp gammal skåpmat mellan henne och Ken, vilket vi hade kommit överns om att inte diskutera, endast sådant som rör dottern.

Hela dagen igår var det upp och ner, ner och upp. Glad och trevlig en sekund sedan arg och tvär. Jag blev helt snurrig!

När jag pratade med dottern igårkväll fick jag reda på den troliga orsaken: mamman är diagnostiserad som bipolär och dessutom dricke rhon ganska kraftigt. DET förklarar ju en hel del!

Imorse fick jag ännu ett arg och inte direkt sammanhängande brev, så jag satte ner foten och sa att jag var klar med våran kommunikation. Att jag bara kommer att höra av mig till henne eller svara på mail om det är viktigt och direkt rörande dottern. Inget mer trams! Jag sa till henne att hon helt har trampat över gränsen av vad som är passande och att jag har fått nog.

Då fick jag ett jättesockersött meddelande att det skulel hon nog klara av! Orkar inte med henne, så inga fler svar på hennes meddelanden. Svårt när man blir förbannad elle rpåhoppad till höger eller vänster.

Dottern berättade att de tydligen har ganska många i hennes släkt med just bipolär diagnos, och hon hintad eom att hon själv säkert var en av dem. Det skulel inet förvåna mig alls! Det är ju inget fel med det, men hon skulle säkerligen ha fördel av att gå i terapi och eventuellt få medicin för att jämna ut hennes hiskeliga humör. Det skulel säkert vara bra för henne privat, på skola och jobb... Jon är öppen för terapi, har tydligen gått i det förut och mådde bra av det. Ska pusha att hon tar tag i det. Det skulel nog kunna hjälpa henne något oerhört.

NU måste jag dra järnet och jobba, det har verkligen fått lida de senaste dagarna...

Thursday, August 5, 2010

Password Protection

The statistics on this blog tells me there is quite a few people reading every day. I have often thought about using password protection. Just to give me a little peace of mind.

So soon ALL messages will be password protected. You can email me on sweflo@live.com to get the password sent to you.

I hope you will still stay with me, this is just to weed out potential weirdos, not you of course! ;-)

Lite mer positivt

Det verkar som om dottern har landat ett jobb som servitris hos Friendly's, kanon! De hade tydligen två tjejer som skulle börja plugga på annan ort, så det verkar som om hon kan börja nästa vecka. Hon ska dock fortsätta söka i fall att, tills allt är helt klappat och klart. Jättebra dock!

Och efter 11 epostmeddelanden från mamman och hennes skällande gick det upp ett ljus hos henne: hon hade inte läst mitt första email som förklarade vad som hänt igår, så hon hade ingen koll alls på detaljerna! Hon bad så mycket om ursäkt och sa att jag såklart hade helt rätt...

Om hon bara hade läst hela meddelandet klokt kunde vi ha sluppit allt detta idag, det var verkligen inte kul att behöva lyssna på henne...

Som sagt, drama på hög nivå är INTE min grej alls, jag blir helt matt i hela kroppen, och snacka om att jag har haft svårt för att jobba idag. Nu måste jag helt klart jobba hela helgen med...

Men jag tänker ta en paus och åka till köpcentrat med Sarah och käka lunch och se en film på lördag. Jag behöver lite luftrum om man säger så...


Mamman, med en väldigt ensidig bild av situationen, tycker vi har behandlat ungdomarna respektöst och att vi utnyttjar dem (???). Har ingen aning vad hon baserar detta på, fakta är det i alla fall inte.

Hon gick vidare med att vi inte fick dem att känna sig välkomna !!!

Jag blir bara mer förbannad. Hon kan ju glömma att jag tänker kommunicera med henne om hon ska komma med sådana totalt löjliga anklagelser. Ni vet ju vad vi gjort och sagt, HUR kan man tolka det som att vi behadlar dem illa?

Passar det inte så får hon väl låta dem flytta in hos henne och sin man. Dessa människor överträffar mina vildaste fantasier vad gäller..., ja jag vet inte, vad ska man kalla det hela???

Någon speciellt stor uppskattning känner jag då inte. Efter allt man gjort, få skit så här? Ska vi superdalta med dottern, är det vad hon vill? Hur hjälper det henne?

Och hur har vi utnyttjat dem? Genom att erbjuda dem (frivilligt) arbeta att måla en uteplats för flera tusenlappar i lön? Nått som jag kunde ha gjort på en eftermiddag tog dem 4 dagar, det var ju enormt utnyttjande av oss att tvinga dem till sådant slavarbete.

Fy, hur ska jag kunna koncentreta mig på att jobba med alla dessa galna människor???

Ja jisses

Efter mycket huff och puff lugnande hon väl ner sig lite. Hon fick en tank med bensin och pratade med Ken. Hon ville att hennes namn skulel vara på hyreskontraktet och det är inga problem. Vecka-till-vecka gäller fortafrande, och vi ändrar oss inte på den punkten.

Sedan kom hon hem dit och yrde runt och hade sig, sade inet ett ljud till mig. Till slut hade hon väl lugnat ner sig lite och kom in för att informerar mig om att hon skulel ut på jobbjakt.

Jag tog då tillfället i akt att prata med henne och ge henne en rejäl kram. Jag tror inet att hon är van med att folk är vänliga mot henne. Jag förklarade att om hon har något som irriterar henne, PRATA då med oss om det istället för att gå omkring och vara sur och sedan explodera som hon gjorde. Vi är sansade människor och föredrar att prata om saker ilugn och ro över dramaexplosioner som hon sysslar med...

Hon gillar inte att Ken sätter gränser och har sina principer. Men om han äger huset har han faktiskt rätt att skydda sig hur han vill. Men nu verkar hon som sagt ha lugnat ner sig. Jag så åt henne att om tre veckor flyttar de till sitt eget ställe och då kan de sköta sig själva. Så länge de betalar hyran och fastighetsskatten så skiter vi fullständigt i vad de gör eller om de inte vill umgås med oss.

Varför ska allt vara så dramatiskt? Vår personlighet är ju verkligen helt olika hennes, jag är inte alls van att hantera sådana här känslomässiga utbrott... Kanske är bra träning tills Sarah blir tonåring? :-)

Ja ja. Det blir vad det blir...

Såpan bubblar igen...

Igår kväll satt Ken och filade på hyreskontraktet. Eftersom hon är Kens dotter får hon bo där gratis, bara betala el och vatten plus fastighetsskatten. Eftersom hon nu insisterade på att dra ner en pojkvän hit så får vi ju ta med honom i bilden. Huset skulle normalt kosta $700-$750 i månaden att hyra. Han får hyra in sig för $300. Inte en dålig deal för honom alltså.

Ken satt som sagt och filade på hyreskontraktet som vi ska ha med honom. Ken frågade killen vad han tänkte göra om de av någon anledning gjorde slut. Han skulle bo kvar, såklart. Ken var lite chockad i att höra detta och frågade igen. "Ja han vore ju dum om han inte bodde kvar för bara $300 i månaden". Så Ken frågade i mer detalj: "Om ni gör slut och hon flyttar hem till Ohio (vilket hon säger att hon skulle göra om de gjorde slut, inte så smart kanske). "Ja jag skulle bo kvar". Ett standardhyreskontrakt löper i ett år, så det betyder att om de gör slut om 1 månad måste vi alltså låta honom bo kvar för bara $300 i månaden under 11 månader. Inte bra.

Vi pratade om att detta hus ju är köpt för att hjälpa henne och att han ju faktiskt bara får bo där pga. av henne. Visst, men han vore ju dum om han inte utnyttjade kontraktet som han hade så billigt sa killen igen.

OK, sa vi. Då blir kontraktet ett månad-till-månad kontrakt (vilket är ganska vanligt också). Detta betyder alltså att hyresavtalet förnyas varje månad, så om de gör slut kan vi säga upp hyresavtalet (om hon nu flyttar tillbaka till Ohio), och vi kan hyra ut det för de $700-$750 det är värt. Det är ju helt i vår rätt, och det är ju något de måste förstå att vi tänker göra. Efter allt drama har nu Ken beslutat sig att låta hyresavtalet löpa vecka-till-vecka för att skydda oss lite mer.

Killen blev nog lite sur, han gick ut och rökte. Han var inte glad att hans freeride inte var så solklar om de gjorde slut. Igen, vi gör detta för att hjälpa henne, inte som välgörenhet gentemot honom. Slutsnackat.

Hon stormade då ut för att prata med honom och kom snart instormande igen, skrikandes att vi hade förstört hennes relation!

För det första, oerhört respektlöst! För det andra, om hennes relation hänger på att han ska få en freeride om de gör slut, jag då kanske inte relation var mycket att ha till att börja med...

Killen pratade lite allmänt med oss efter det här och lät lugn och sansad. Hon å andra sidan har inte sagt ett ljud.

Ken och jag gick båda till sängs med en mycket dålig känsla imagen. Vi är inte vana med psykodrama som det här.

Dessutom hade hon orsakat en trafikolycka då hon var och hämtade killen på kvällen. Hon hade kört på en annan bil. Som tur var för henne ringde tanten inte polisen och hon slapp undan, vilket hon ska vara jävligt tacksam för med tanke på att hon inte har försäkring...

När hon kom hem tjatade killen på att hon skulle skaffa försäkring med en gång, men hon gnällde om att det var så dyrt. Inte undra på med hennes track record och olycksbeteende. Så detta hade ju lagt hennes humör för resten av kvällen...

Inget kul att gå upp i morse. Jag lät tom Sarah vara hemma från camp eftersom jag inte vill vara ensam med henne idag. Jag hoppas att han tänker gå till jobbet, han ska vara där om en halvtimme och har inte gått upp ännu. Han har fått heltidsjobb och ska jobba 7 dagar i veckan, de har tydligen massor av jobb. Han får $150 om dagen, så det är ju OK.

Imorse när jag satte på datorn hade jag dessutom fått ett långt argt brev från dotterns mamma. Hon hade tydligen ringt och beklagat sig för sin mamma igår 5-6 gånger. Såklart hade hon undanhållit vissa detaljer, så mamman hade ju ingen koll på vad som egentligen hade hänt. Hon sa bara att de var upprörda över att vi tjatade om att killen skulle sparkas ut om de gjorde slut. Det var ju inte riktigt alla detaljer...

Sen var dottern skitsur att hon inte hade fått något jobb att göra av Ken. WTF? De jobbade tillsammans och pengarna de fick var deras tillsammans! Om nu killen valt att ta pengarna och behålla dem själv, ja då kanske hon skulle ta upp det med honom...

Det fanns inte ens något att göra här, Ken hittade liksom på jobb för att vara snäll. Hon ska vara tacksam för det.

Och igår hade hon varit på Ken om att hon behövde bensinpengar. WTF? Fråga killen dårå, han borde ju ha flera hundra dollar från oss, och det var ju meningen att de skulle dela på de där tusenlapparna.

I grund och botten tycker jag att hon ska vända sin ilska mot honom. Om min kille betedde sig så skulle jag ana oråd och undra vad för relation vi egentligen hade.

Hon klagar till sin mamma att vi behandlar dem som barn. Om hon börjar bete sig som en vuxen så blir hon ju behandlad som en vuxen. Har liksom inte sett så mycket i den riktningen ännu...

Jag blir inte förvånad om hon beslutar sig för att åka tillbaka. Vi räknar nästan med det. I så fall är det tack och hej. Huset är ju en bra investering. Vi fick reda på att det är värderat till dubbelt det vi köpte det för, så vi kan antingen sälja eller mer troligt, hyra ut det och tjäna en slant. Vi kan ju få ut mer i hyra än vad vi betalar i lån på det huset vi bor i...

Jag är oerhört trött på alla såpoperafasoner. Jag skulle inte vara emot att de flyttade tillbaka. Om hon inte uppskattar det vi gör för henne och hennes kille kan hon ju liksom dra dårå. Jag tänker inte dalta med henne som en jävla bebis. Om hon nu är så vuxen så får hon väl bevisa det då.

Wednesday, August 4, 2010

God nyhet

Pojkvännen har fått jobb! Woohoo!

Han hade sådant flyt att en kille precis slutat, så han fick jobb på stört efter att ha provjobbat idag.

Han kommer inte sluta förens nio ikväll, 12 timmars arbetsdag med andra ord! Bra, då blir det lugnare här och jag och Kens dottern kan få chans att lära känna varandra lite bättre. Hon var ute och letade jobb under flera timmar idag, så det är bra att hon fortsätter även om hon har några lovande napp här och där.

Chefen för den där restaurangen hon nog kunde få jobb hos (Bob Evan's, samma kedja hon jobbat för tidigare i Ohio) kommer att vara anträffbar på fredag, och imorgon har hon intervju med tre ställen, bla vår mysiga kvarterskrog Gecko's (som är superpopulär, mycket dricks där!). Hade visst något på G vid en bilhandlare och ett telemarketing-jobb med. Och ett annat Bob Evan's här i stan hade visst ett jobb ledigt senare i augusti när någon skulle sluta.

Hon trivs bäst som servitris, gillar att möta mycket folk osv, och det är ju lite mer flexibelt när hon börjar plugga igen. Jag skulle gissa på att man blir rätt less på telemarketing ganska snart, nog ganska slitsamt psykiskt sätt...

Vi får se hur det blir. Bra låter det ju hittills i alla fall!


Mari! Fy sjutton vad härligt att få paket! Tänk att man kan bli så genomglad för svenska tidningar, SMÅGODIS och saltlakrits!

Detta var GULD värt, absolut!


Jag känner att jag har överväldigande mycket jobb idag. Hjälpte ju inte att det var många störmoment och dessutom ett tandläkarbesök igår. Idag gäller det att ge järnet så jag kan känna att jag har bättre grepp på det här projektet. Min plan var att bli klar på fredag, men i värsta fall blir det att jobba över helgen, det ska vara inlämnat senast på tisdag...

Kens dotter har visst en intervju på G imorgon, hos samma restaurang som hon jobbade hos uppe i Ohio. Hoppas att det går vägen, för det vore nog bra för henne att börja jobba nu. De måste bl.a. ha $200 att lägga ut för deponeringsavgift för elräkningen, annars får de bo utan el...

Vi har lagt ut tusentals kronor åt dem och de har tjänat några tusenlappar på att jobba här hemma, så jag tror inte att det är för mycket begärt. De är i alla fall medvetna om det och förhoppningsvis planerar de i enlighet med det.

Pojkvännen tog mitt råd och ringde upp den trädtrimmarfirma som vi använde, för ägaren var verkligen jätteschysst. Och han blev inkallad för att provjobba med dem idag, så han är iväg och jobbar! Hoppas verkligen att det går vägen, det hade ju varit toppen.

Sarah var glad idag, de ska på utflykt till MOSI, The Museum of Science and Industry, i Tampa. Hon hade jättekul där förra året och såg verkligen fram emot ännu ett besök där.

Det är inte klokt vad den ungen har växt i sommar! Jag märkte att många t-shirts verkar för korta och en hel del shorts sitter lite tight. Här går storlekarna efter ålder, och just nu har hon ju då storlek 7-8 år. Sedan verkar många affärer gå efter modellen att nästa storlek är 10-12... Hur funkar det? De är ju jättestora för henne! Så 9-åringar får ta det lilla som finns då eller? Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med klädesinköp, vi måste ju beställa lite nya uniformskläder och annat till skolstarten om 3 veckor, men vilken storlek? Ja jisses! :-)

Nej nu tillbaka till jobbandet...

Tuesday, August 3, 2010

Huset igen

Väntar på att mäklaren ska höra av sig om vilken dag som passar för husinspektionen. Han ska fixa med termitinspektören.

Det verkar också som om datumet för betalning och överlämnande av nycklarna är satt som 23 augusti av banken. 3 veckor alltså.

Hoppas att jag nu överlever med en massa ungdomar i huset tills dess :-)! Det är inte helt lätt. Igår kväll fick de för sig att de tyckte det var lite varmt inne. Normalt brukar man ha AC på ca 25.5 grader C. Jag har min på 25, alltså 77 F. Det kostar ju en hel del i el, annars hade jag nog brännt på med kallare än så.

Men nu fick de alltså för sig att programmera om hela termostaten! När jag vaknade i morse tyckte jag det var jäkligt kallt, och den satt på 20 grader! Jisses... De fick förmanande att hålla vantarna borta från termostaten, och så hintade jag med att när de flyttar bort till huset så kommer elräkningen att vara i deras namn, så lägre temperatur = HÖGRE elräkning. Mycket högre...

De segar på med jobbletandet. Det verkar som om hon kan få en transfer från sitt gamla jobb ner hit, hon behöver liksom bara ta tag i det hela lite. De är ganska lata båda två får jag säga, jag tyckte jag var ganska lat som ung, men inte så här. Ska nått göras som verkligen är viktigt så får man ju det gjort liksom...

Jag har inte sett värst med energi i hans jobbletande. Det är ju läge att trappa upp det nu när de vet att de ska flytta om 3 veckor. Jobba lite innan dess vore ju smart, så de har lite extrapengar...


We got ourselves a house!

Since it is an older house I am not saying hurray just yet, I will wait until the termite and the regular home inspection is done first.

I just want this all taken care of ASAP, but it will probably be at least 3 weeks before we can close and get the keys...

BUT a step in the right direction it seems!

Monday, August 2, 2010


I was really tired this morning, Monday tend to do that to you...

I have a very large job to do this week, so I am just going to buckle down and work.

If you ever need a brake, are in the mood for something funny and sometimes even disturbing to take your mind off of things, to make you feel, well, normal, I have a recommendation:

Visit the web site People of Wal-Mart. For you in Sweden who don't know what Wal-Mart is, it is a large store chain that sell a little bit of everything, kind of like Domus.

But these stores have a tendency to attract the odds and ends of people, so if you ever had any prejudice against Americans, they will ALL be confirmed reading this web site. Watch, read and weep (or recoil in disgust...)

Where do all these weirdos come from?

Sunday, August 1, 2010

Nytt hus igen

Idag lade vi in ett bud på ett nytt hus, det var lite skralt med prospekt där ett tag, men så kom det lite nytt över fredagsnatten.

Detta hus är supercharmigt, byggt 1926. Personen som ägde det innan betalade hutlöst för det, gjorde en hel del uppdateringar, bla nya fönster och AC och jättefräscht kök (minus spis och kylskåp). Nu äger alltså banken det och det är till salu för en spottstyver!

Ligger i ett jättemysigt, lite finare kvarter i nordvästra Bradenton. 2 sovrum och ett badrum och massor av roliga detaljer som man liksom inte hittar i nya, moderna hus.

Det enda som behöver göras är att fixa stora sovrummet. De hade börjat med att ta bort en vägg mellan två mindre sovrum och det enda som behövs är lite kosmetiskt och att fixa till en garderob, men det borde inte vara så svårt för en hantverkare att fixa. Med tanke på det låga priset (pga av husets ålder) så är det ändå oerhört prisvärdigt, och överlag, även med fix, så skulel det här huset kosta oss ca $20 000 mindre än de andra vi tittat på.

Det känns helt OK, ett hus jag själv skulle kunnat tänka mig att bo i.

Idag har vi varit och snorklat i Mexikanska Golfen med sen lunch efter på härlig restaurang.

Jag känner mig väldigt redo att hitta ett hus snabbt, så vi kan få vårt hus för oss själva igen. Inte för att jag har sådär mycket emot dem, de är trevliga, men ändå.