Måndag

En liten uppdatering kanske kunde vara bra?

Det är lugnt här nu, vi har haft några veckor med endast ytterst lite stress. Sarah har kunnat gå till skolan som vanligt och allt har varit coola bananer...

Idag är vi båda sjuka, så hon har stannat hemma, men det var jag som ville att hon skulle göra det.

Sista veckan innan jullovet, det ska bli skönt att få ledigt. 

Tyvärr börjar de Stora Proven med en gång när de kommer tillbaka i januari, de stressar redan om det den här veckan. Skolan är ju tyvärr väldigt beroende av provresultat vad gäller pengar till skolan och sådär. Just den här skolan har alltid varit en "A-skola", dvs. de har legat i topp vad gäller testresultat varje år sedan de öppnade sina dörrar för snart 13 år sedan. En A-skola säger ju en del om skolans engagemang i sina elever och hur bra lärarna är. Vi är väldigt nöjda med "vår" skola faktiskt. Vart man än går så har eleverna samma press på sig, men jag gillar hur denna skola är. Sarah trivs bra också.

Terapeuten har varit oerhört hjälpsam i att hjälpa oss finna den rätta stilen vad gäller hur vi agerar gentemot Sarah. Det hon har lärt oss har ju uppenbarligen fungerat. Vi har fortfarande en hel del att jobba på, som Sarahs matproblem (kan du säga kinkig i maten?) och annat. Det handlar mycket om att jag ska backa ner och låta Sarah göra saker och ting själv, så att hon är mer självständig. Så hon har mer förtroende i sig själv och sin egen förmåga. 

Men allt detta är inget som händer över en dag, det tar tid med små steg här och där.

Vi har försökt boka in lite roliga saker över jullovet. Vi ser fram emot att farmor kommer över på julafton, sedan firar vi nog själva på juldagen. Det blir nog amerikansk skinka och en riktigt god svensk potatisgratäng, det brukar bli bra. Amerikansk skinka är ju rökt och sedan ugnsbakar man den. Funkar bra med just potatisgratäng. Har blivit lite av vår jultradition, och så lite goda tillbehör, förrätt och efterrätt.

Ingen ide att köra svenskt julbord, eftersom det nog bara skulle vara jag som gillade det :-)

Vi ska passa på i helgen att ta oss till Busch Gardens i Tampa, de har väldigt fina dekorationer nu till jul med sitt Christmas Town. Vi har årskort där, så vi hoppar nog alla åkturer och satsar på julen och djuren i stället. En av våra favvoparker.

Sedan ska vi passa på att besöka Salvador Dali-museet, det är världens största och mest uttömmande museum om Dali. Anledningen till att vi vill passa på med ett besök där just nu är att de har en extrautställning med Pablo Picasso. Några väldigt sällsynta verk ska visst vara med. Sarah gillar Dali och hans knasiga tavlor, så det kan nog bli bra. Sedan blir det nog en härlig lunch vid piren i St Petersburg också, brukar vara mysigt.

 Salvador Dali museet i St Petersburg

Ut i naturen ska vi ta oss mer också, det behövs. Just nu är jag väldigt busy med jobbet, passar på att ta mig an massor av extrajobb så jag har lite pengar på G senare i början på nästa år. Då kan jag ta lite mer ledigt över julen utan dåligt samvete. :-)

Tips

Vår terapeut använder sig av metoder som verkligen funkar, det kan vi ju skriva unde rpå efter endast en kort tid. Metoden finns beskriven på mycket bra sätt i denna bok: "The Parent's Handbook". Rekommenderar denna, oerhört bra! Detta är en enklare snabbläst version, det ska tydligen finnas en större, mer utförlig volym.

Onsdag

Wow, vilken skillnad lite terapi och bra råd kan göra!

Maken och jag har varit väldigt lugna och följt de råd vi fått, även om det har varit tufft och gått emot mina mammakänslor. 

I måndags eftermiddag träffade Sarah terapeuten själv, och i tisdag träffade jag henne. Det var skönt att få prata igenom hur jag ska agera och vad jag ska säga.

I alla dessa år har vi aldrig behövt tänka på alla de här sakerna eftersom Sarah har varit exemplariskt snäll. Inga problem. 

Nu med hennes ångest och att det helt plötsligt slog över i skolvägran i oktober var det lite av en chock. Man vill ju naturligt skydda sitt barn, men det är ju inte alltid det bästa att linda in dem i en kokong med kärlek. Man måste vara förälder, inte bara kompis.

I och med de saker vi implementerat och hur vi agerat ser man en klar ändring i hur Sarah agerar. Hon försöker fortfarande med alla medel övertyga mig om att hon är sjuk eller annat som gör att hon inte ska till skolan, men igår gick hon helt frivilligt ut i bilen, och hon bd till och med pappa att släppa av henne där alla andra blir avsläppta. Sedan oktober har vi varit tvungna att släppa av vid deras administrativa kontor, gå/tvinga henne in och sedan har hon suttit där för att lugna ner sig innan det har ringt in.

Så igår var en stor dag, ett stort steg.

Idag hade hon verkliga magsmärtor, eftersom hon har problem med förstoppning. Men jag förklarade att hon under inga omständigheter behövde stanna hemma för det. Vi drar fram Miralaxen igen (hon har haft förstoppning till och från över åren, men det har varit ett tag nu. Jag bekräftade förstoppningen genom att känna på hennes mage såsom hennes doktor visat mig att göra, så jag vet att det är förstoppning med största sannolikhet).

Miralax är ett pulver som man blandar ut med dryck och som sedan genom osmotisk verkan tvingar ut allt som sitter fast därinne, inte ett laxeringsmedel utan lite mer naturligt. Funkar bra. 

Men det tar några dagar.

Så efter att ha förklarat att det fortfarande blir skola så kollade vi upp lite YouTube-videor om massage och yoga-övningar som hon kunde göra för att hjälpa under tiden, och det verkade som om hon gillade det. 

När pappa kom hem (han åker in väldigt tidigt till jobbet och kommer hem för att skjutsa henne), så var hon redo att åka och gick själv ut. Inte en tår eller nått hela morgonen, förutom då att hon försökte använda magontet.

Igår hände det något som gör mig lite på high alert. Precis när de skulle gå ur klassrummet efter agronomklassen så var det någon som rusade fram till henne och slog henne med knytnäven riktigt hårt i sidan. Hon såg aldrig vem det var, bara att personen hade ganska långt, brunt hår och en svart tröja. Troligtvis en tjej.

Sarah var helt paff och undrade verkligen vad det handlade om? Kan ha varit en random händelse, kanske inte. Kanske en olyckshändelse eller misstagen identitet, vem vet. Kanske Sarah hittade på det hela? De är ju över 30 elever just i agronomklassen, så svårt att hålla reda på alla.

Men jag sa åt henne att hålla ögonen öppna och om hon märkte något liknande igen att kolla in VEM det var, så vi kan anmäla personen. De är supertuffa vad gäller mobbning av alla de slag. Men Sarah har aldrig gett någon en anledning att någon skulle ge sig på henne. Men man blir ju lite orolig såklart, vi behöver ju inte någon sådan situation ovanpå det vi redan jobbar med...

Måndag

Oj, min stressnivå är verkligen i rött läge just nu.

Redan igår var det väldigt tufft, hon stressade totalt ur om att gå till skolan idag.

Terapeuten har sagt att vi inte ska låta Sarah sova i vår säng, så jag fick kompromissade och lät henne sova på soffan i vardagsrummet. Hon gick och la sig vid nio, men det tog över en timme innan hon lugnade ner sig. Helt hysterisk. Jag försökte sitta bredvid och bara vara, inte vara emotionell och bara vara där som stöd. Det var inte kul alls.

I morse visse vi ju att det skulle bli tufft. Sarah var hysteriskt från det att hon slog upp ögonen, annars kan hon ju vara OK fram tills det är dags att åka.

Jag lyckades på något vis lirka på henne kläderna, fick kämpa för att ens få henne att gå på toa.

Hon bönade och bad hela tiden, i nästan 2 timmar om att få slippa skolan.

Sedan började hon med starkare saker, hot om självmord. Det är nog något av det otäckaste man som mamma kan lyssna på. Jag fortsatte att vara väldigt lugn och bestämd. 

Hon säger att skolan är så stressful, från att gå mellan lektionerna, sitta bland andra och bara så mycket folk runt omkring hela tiden. Det är ju just det hon har problem med, sto och stim och mycket folk.

Jag måste tro att det här med självmordshot är ett sätt för henne att få mig att reagera och gå med på det hon vill. Jag måste tro det. Men jag är ändå väldigt tacksam vi har tid med terapeuten direkt efter skolan.

Sedan kom pappa hem, han har fått order av terapeuten att vara den som tar henne till skolan i den utsträckning han kan. Men han ska vara lugn och neutral, hur arg han än kan tänkas vara.

Så fort han kom innan för dörren försökte hon "ta livet av sig" genom att hålla andan. Jag förklarade lugnt att det inte går, och när ingen reagerade så slutade hon. Hon skrek att hon ville ha pappas Swiss Army-kniv, kan bara tänka mig att det var ett hot att göra sig illa också.

Allvarligt talat så gör det ont ända in i benmärgen att höra henne säga sådana saker. Men jag tror faktiskt att det är tomma ord, för att få mig ur balans och göra som hon vill. Men jag kommer självklart att prata med terapeuten om det, självklart.

Det är ju om inte annat ett väldigt ruttet sätt att ge igen på sina föräldrar, det gör ju väldigt ont.

Pappa tog ut henne i bilen, hon gick själv, men han hade en fast hand under hennes överarm. Hon försöker öppna dörren och hoppa ur hela tiden, så han måste köra med en hand runt hennes arm.

Nu ringde de precis, hade kommit fram till skolan.

Hon fortsatte med sina hot om att hon ska göra sig illa, typ hugga sig själv med en gaffel under lunchen. Jag måste tro det är bara en power play från hennes sida, men det gör ju inte det hela enklare eller lättare.

Jag har föklarat för henne igen och igen att stanna hemma inte löser något. Man måste ta tjuren vid hornen och ta sig igenom det jobbiga, att det är lite som att gå igenom en lång tunnel: först blir det mörkare och mörkare och mot slutet ser man till ett ljus och man jobbar på mot det ljuset tills man är ute på andra sidan av tunneln. Jag förklarar att vi inte tvingar henne att gå till skolan bara för att, utan för att vi älskar henne och vill hjälpa henne.

Men det är jobbigt att leva med den här stressen. För oss alla.