Thursday, April 18, 2013

Jaha

Alltså, hallå? Hur många gånger måste jag säga att det räcker nu???

Jag blir så less... Jag var hos huddoktorn på min vanliga koll som jag gör två gånger om året.

Näsan där skivepitelcancern togs bort i höstas har verkligen läkt fint, jag ser inte ens ärret om jag inte verkligen tittar efter. Jättenöjd!

I december gjorde jag en sk Photodynamic Theraphy över hela ansiktet där de i princip brände bort en sk Actinic Keratosis från näsan. En AK som lämnas växer nästan alltid till skivepitelcancer, så det är ju mycket trevligare att kunna bränna bort den nu i det här stadiet än att behöva gå igenom en Mohs-operation till eller värre.

De senaste två månaderna har jag haft ett väldans problem med vad jag antog var en torr överläpp. Hudläkaren ordinerade kortisonkrämer och hittan och dittan. Inget har hjälpt. Nu säger de att det nog rör sig om Actinic Cheilitis, vilket i princip är detsamma som Actinic Keratosis, fast på läppen.

Så det måste bort med andra ord. Men det är ju över nästan hela överläppen, huga mig! På måndag ska de göra en biopsi först (om jag nu fattade det korrekt). Sedan finns det lite olika behandlingsmetoder. För bort måste det.

Man kan frysa bort skinlagret som är påverkat, man kan använda någon sorts laser och man kan tydligen göra något som jag tyckte lät som en osthyvel som man i princip hyvlar av läppen med... Inget lät speciellt angenämt och alla har en ganska tuff läketid. Frysningen verkar tydligen vara det vanligaste med laser som tvåa.

Så det kan nog bli en KUL vår! Va?!

Jag antar att de bestämmer vilket som passar bäst efter biopsin då de kan se hur djupt det är och så. Och vad ens försäkring täcker, vissa täcker bara frysning. Vad man än väljer är det ganska vanligt att det kommer tillbaka i framtiden och man måste göra om behandlingen.

Ja men va faan! Jag blir så LESS! Jag är inte speciellt ledsen, har liksom accepterat att det här är min lott här i livet. Det är bara att ta, gå vidare med nästa steg och fortsätta leva. Man kan inte sitta och grubbla över allt sådant här, då blir man ju depp. Men jag blir jävligt irriterad på att det hela tiden ska vara något nytt problem. Alltid något.





Nu ska jag ut på stan och göra lite retail theraphy, det kan man fan behöva efter sådant här jäkla trams...

5 comments:

Victoria said...

Neej, nu får det verkligen räcka!!!
Vad är det för dumheter!?

Jag hoppas att det är lätt fixat och inte behöver bli en stor operation.

Kramar//Vic

Katrin said...

Det är väldigt frusterande och irriterande, så man hinner liksom inte ens med att oroa sig. Fattar inte varför det ska alltid vara nått problem, verkligen inte kul.

eastcoastmom said...

Håller med, nu räcker det för din del! Håller tummarna!!

Anonymous said...

Kämpa! (precis som du alltid gjort) kan inte säga så mycket mer, förutom att det suger...

-Mari-

Saltistjejen said...

Varm Kram Katrin!! Du är så stark! Men jag tycker det är sååå tråkigt att du hela tiden ska behöva gå igenom något sådant här. Kan dock berätta att min mamma hade liknande hudförändringar i ansiktet och hon genomgick en "frysning" för att ta bort det. Gick väldigt bra! :-) Så även om det är fan fan fan så hoppas jag att det hela kommer att gå lika bra för dig som för min mamma vad gäller behandling och läkning.
KRAM!!!