A Swedish woman's life on the West Coast of Florida
Monday, November 9, 2009
Ville bara nämna...
Jag pratade just med Ken, och det verkar som om han har exakt samma tankar som jag, så det är ju skönt att veta att vi står på samma ruta, så att säga. Nu får vi väl se vad det blir av det hela...
Det är ju det viktigaste, att ni tänker likadant. Sen får det ju bli som det blir och man gör det bästa av situationen som uppstår. Lycka till med flytten också! Kram
Jag tror också på att det bästa kan vara att skynda långsamt så att säga. Hon är ung, kommer hon att plugga så har hon många skolår framför sig. Det behöver inte ske så snart som kommande termin. Ni resonerar klokt och förnuftigt tycker jag, att i lugn och ro lära känna varann mer. Fler besök, fler träffar och sen senare är kanske tiden mogen för så stora beslut som flytt ner för henne.
Jag tror det kommer att ta tid, kanske lång tid. Och kanske det aldrig blir aktuellt för henne att flytta ner heller. Men om det blir så, så tror jag det har större chans att lyckas om det verkligen är ett välgenomtänkt beslut, att ni alla känner varann bättre osv. Och det kan nog bara tiden råda bot på.
Jag tror dock det är viktigt att ni inte säger era tankar till henne på ett sätt som gör att hon tolkar det som att ni inte gillade henne, ångrat er efter hennes besök och inte alls vill att hon (någonsin) ska flytta ner. Hon är kanske sårbar och kan kanske lätt tolka in saker som att ni inte alls vill ha med henne att göra. Så är ju inte fallet!!! Ni tänker förnuftigt och smart, vilka vuxna, mogna och förnuftiga föräldrar gör. Men jag tror hon lätt kan ta det på fel sätt....
Som sagt, jag tror tiden måste få ha sin gång här. För er att lära känna varann. Jag kan förstå hennes reservation, hennes kanske tillknäppthet och inte riktigt våga släppa in er på riktigt. Hon har nog inte haft det så lätt och om jag går till mig själv så tror jag att jag skulle vara rätt reservad och försiktig om jag plötsligt som vuxen fick träffa min pappa och hans familj. Jag tror hon kan vara rädd för att våga börja tycka om er, våga ta er till sig, våga öppna upp och släppa in er. För tänk om ni försvinner, tänk om hon öppnar upp och så försvinner pappa och familj.... Hon och ni behöver nog tid, tid att våga lita på varann och öppna upp. Det måste ändå kännas rätt konstigt och mystiskt att plötsligt få en pappa, en familj som är ens egen. Det tar nog tid, för er alla.
Men skönt att första träffen och besöket är avklarat, att det ändå gick bra och att ni känt varann på pulsen lite!
Eftersom hon och maken nu helt plötsligt är nykära igen så är det ju inte aktuellt för henne att flytta ner. Men hon nämnde att de har pratat om att flytta tillsamamns. Men då blir det som egen familj till eget boende. Det kan ju funka det med, även om han nu råkar vara en looser... :-)
3 comments:
Det är ju det viktigaste, att ni tänker likadant.
Sen får det ju bli som det blir och man gör det bästa av situationen som uppstår.
Lycka till med flytten också!
Kram
Jag tror också på att det bästa kan vara att skynda långsamt så att säga. Hon är ung, kommer hon att plugga så har hon många skolår framför sig. Det behöver inte ske så snart som kommande termin. Ni resonerar klokt och förnuftigt tycker jag, att i lugn och ro lära känna varann mer. Fler besök, fler träffar och sen senare är kanske tiden mogen för så stora beslut som flytt ner för henne.
Jag tror det kommer att ta tid, kanske lång tid. Och kanske det aldrig blir aktuellt för henne att flytta ner heller. Men om det blir så, så tror jag det har större chans att lyckas om det verkligen är ett välgenomtänkt beslut, att ni alla känner varann bättre osv. Och det kan nog bara tiden råda bot på.
Jag tror dock det är viktigt att ni inte säger era tankar till henne på ett sätt som gör att hon tolkar det som att ni inte gillade henne, ångrat er efter hennes besök och inte alls vill att hon (någonsin) ska flytta ner. Hon är kanske sårbar och kan kanske lätt tolka in saker som att ni inte alls vill ha med henne att göra. Så är ju inte fallet!!! Ni tänker förnuftigt och smart, vilka vuxna, mogna och förnuftiga föräldrar gör. Men jag tror hon lätt kan ta det på fel sätt....
Som sagt, jag tror tiden måste få ha sin gång här. För er att lära känna varann. Jag kan förstå hennes reservation, hennes kanske tillknäppthet och inte riktigt våga släppa in er på riktigt. Hon har nog inte haft det så lätt och om jag går till mig själv så tror jag att jag skulle vara rätt reservad och försiktig om jag plötsligt som vuxen fick träffa min pappa och hans familj. Jag tror hon kan vara rädd för att våga börja tycka om er, våga ta er till sig, våga öppna upp och släppa in er. För tänk om ni försvinner, tänk om hon öppnar upp och så försvinner pappa och familj....
Hon och ni behöver nog tid, tid att våga lita på varann och öppna upp.
Det måste ändå kännas rätt konstigt och mystiskt att plötsligt få en pappa, en familj som är ens egen. Det tar nog tid, för er alla.
Men skönt att första träffen och besöket är avklarat, att det ändå gick bra och att ni känt varann på pulsen lite!
Eftersom hon och maken nu helt plötsligt är nykära igen så är det ju inte aktuellt för henne att flytta ner. Men hon nämnde att de har pratat om att flytta tillsamamns. Men då blir det som egen familj till eget boende. Det kan ju funka det med, även om han nu råkar vara en looser... :-)
Post a Comment