Monday, November 9, 2009

Helgen som varit...

Jag vet faktiskt inte helt säkert var jag står i hela den här situationen. Kens dotter var väldigt trevlig och vi hade trevligt under helgen. Hon verkar vara smart och tänker smart i de flesta situationer.

Vi började fredagen med att kolla in campus på University of South Florida, och de hade flyt och lyckades komma med på en privat entimmesrundtur. Själv hade jag fått i mig nått som inte var så snällt mot magen kvällen innan, så jag satte mig i bilen med en iste från Starbucks och en skvallertidning och njöt av det underbara vädret. Tyvärr var magen i uppror hela helgen och jag blev ganska så svag av all uttorkning som följde, men det var ju inte hela världen.

Efter USF åkte vi till Stetson Law Scool, en av de bästa graduate-skolorna om man söker fortsatt utbildning inom rättsväsendet. Hennes ultimata plan är att antingen bli advokat och jobba med ungdomsbrottslingar, eller kanske inom polisväsendet med samma inriktning. Vi ville visa vad vi har att erbjuda vad gäller skolor i vårt område, och jag tror hon fick en bra inblick.

På fredag kväll åt vi en trevlig middag på The Sandbar, en av våra favoritrestauranger mitt på stranden, och vi fick se solen gå ner over Mexikanska Golfen.

På lördagen körde vi runt lite och kollade bl.a. in den skolan där hon om hon väljer att flytta ner här, kommer att gå sina första två universitetsår. Efter det var det dags för lunch nere vid Sarasotas Marina Jack och en promenad runt den fina parken där. Sedan bar det av på en 2 timmars båttur på Sarasota Bay, och det var härligt väder dessutom, så väldigt njutbart! Vi fick se 5 delfiner, inte illa!

Efter det stod shopping på schemat, och när vi väl kom hem på kvällen var vi alla väldigt möra, så det fick bli lite pizza till middag... Jag gick och la mig med Sarah, var fortfarande ganska dålig efter magattacken.

I söndags var det tidig morgon som gällde och vi åt frukost på Manatee Beach och sedan njöt vi ett par timmar med solande, snäckletande och bad (och ännu fler delfiner!). Vi åkte efter det ut en sväng till norra tippen på Anna Maria Island, och sedan längs med öarna ner till Sarasota och inåt landet, för ett besök i Myakka River State Park. Alligatorer var det beställt och vi fick se MASSOR! Det var väldigt lågt vatten, och de låg i stora klasar längs med vattnet och solade sig, riktigt häftigt!

Sedan bar det hemåt för att grilla lite och slappna av, och idag är det hemresa.

Det jag känner är att hon verkar ha väldigt svårt att släppa någon nära inpå. Jag är väldigt öppen själv, och förutom lite historier här och där var det väldigt svårt att få ett grepp om hennes personlighet. Saken gjordes ju inte heller bättre av att hon och hennes make sedan juni grälar via SMS och mobil konstant. De hade bestämt sig för att skiljas, men det går upp och ner hela tiden. Ena minuten kan hon vara glad för att han sagt något snällt, och andra minuten gråter hon tyst i baksätet för att han just SMSat något elakt... Hon verkar ha svårt att se sin situation klart, hon vet att han inte är bra för henne, men samtidigt kan hon inte hålla sig borta...

På grund av allt det här dramat som pågått över helgen (i tysthet och mestadels via SMS) känns det som om hon har varit lite borta i tankarna, och det har ju inte direkt hjälpt. Jag förstår att hon inte har haft det så kul när hon har växt upp, och att hennes miljö däruppe i Ohio inte direkt är den bästa. Hon har ju den rätta driven och ambitionerna, men hon verkar vara rätt beroende av sina kompisar åsikter osv.

Just nu lämnar jag allt detta åt Ken. Jag kommer inte längre att jobba proaktivt för att hon ska flytta ner här. Jag vet att Ken gärna vill det, men jag vet inte om det är rätt just nu för oss eller henne. Jag tror inte att hon är redo alls, men samtidigt skulle hon säkerligen behöva komma ifrån miljön däruppe. Jag vet inte.

Själv säger hon att hon nog lutar åt att flytta ner här, men att hon vill komma ner några gånger till, kanske stanna lite längre innan hon bestämmer sig. Det är ju smart tänkt. Men å andra sidan börjar terminen första veckan i januari, och vi har inte exakt mycket tid ledigt fram tills dess. Ska hon komma så får det ju i så fall vara i mellandagarna, men då blir det ju väldigt snävt med skolstarten om hon helt plötsligt ska fixa med det om hon beslutar sig för att flytta.

Och i och med att vi själva håller på med en så stor grej som att flytta, och Ken är på väg in i deklarationssäsongen, så tror jag det skulle vara enormt jobbigt allt det här. Och hon har helt klart unfinished business däruppe.

Min åsikt skulle nog vara att avvakta. Kanske vänta tills höstterminen. Då kan hon få ordning på sitt privata liv däruppe, vi kan komma i ordning i nya huset, Ken kommer att ha mer tid den tiden på året, och hon får dessutom chans att komma på besök flera gånger, känna sig för och tänka över det hela. Verkligen få chansen att lära känna varandra och vara säkra på att det är rätt beslut.

Men i slutändan så är det ju hon och Ken som måste fatta beslutet. Vad det än blir så accepterar jag det, men jag tycker det är onödigt att hasta in i en situation. Jag vet inte, allt är ju så nytt ännu, men så känns det nog för mig just nu. Vad tycker ni?

8 comments:

Saltistjejen said...

Å så svårt. Det låter som om hon behöver tid att reda ut saker och ting. Att komma underfund med sig själv och vad hon egentligen vill och inte vill. Nu är hon ju väldigt ung så det får man ah med i tankarna också. Om hon verkar beroende av sina vänner och deras åsikter så är det kasnke ett tecken på omognad. Alla är ju i en sådan situation vissa perioder i livet, och då särksilt i tonåren. Om man sedan som hon verkar, har levt ett ganska otryggt liv där ens eget självförtorende kanske inte är det bästa så kommer ofta kompisar och omgivning att spela en ännu större roll.
Vad jag känne när jag läser ditt inlägg är att Du och Ken måste prata igenom detta ordentligt ni också innan något bestäms. För oavsett hur det kommer gå framåt så kommer det kunna bli en tuff övergångsperiod då hon flyttar ner. Det komer alldeles säkert at tkunna tära en del på ert familjeliv också och då känns det viktigt att ni båda är vöerens och vet hur den andra tänker om situationen. NI måste ju kunna vara tillräckligt starka och eniga för att kunna stötta HENNE. Annars är det liksom inte så stor vits med hennes flytt???
Prata om det med varandra. Känn efter hur mycket ni skulle orka med om hon skulle vilja flytta ner nu till januari. prata sedan med henne. berätta hur ni tänker och känner inför hennes flytt och hennes engagemang. tror det enda sättet att få sådana här saker att fungera i längden är att ara ärliga och raka mot varandra. Alla inblandade alltså. Du, Ken och dottern. Vikigt för annars kan man hamna i en situation som man int känner att man behärskar och det kan bli onödigt slitigt i relationerna till er alla. Men jag förstår att det inte är något lätt beslut att fatta. Särksilt om hon själv kanske inte riktit är mogen för att fatta ett beslut dom hon till fullo vill försöka följa.
Lycka till!
Kramar!!

S w e F l o said...

Jag pratade just med Ken, och det känns bra att vi båda just nu är på samma ruta, har samma tankar. För mig och för honom är vår nuvarande familj a och o, och det måste komma först. Men jag tror ärligt att vi alla skulle må bra av att vänja oss med tanken sakta men säkert. Det är ju ingen panik! Så det känns faktiskt riktigt bra just nu.

Saltistjejen said...

Vad skönt!

Petra H said...

FÖrst och främst, vad mycket ni hann med under hennes besök och vad bra att hon verkar trevlig och smart, och är motiverad. Samtidigt så kan jag förstå att både hon och ni känner er lite kluvna, det är en stor omställning på en relativt kort tid - speciellt som ni har andra omställningar att handskas med samtidigt (flytten).
Det är nog bra om hennes skilsmässa går igenom innan hon flyttar och att hon inser att hon måste KLIPPA alla banden med den förhoppningsvis snart blivande ex-maken. Jag har en kompis som hade en liknande situation med sin nu fd man och tyvärr kunde de inte klippa helt eftersom de har en son tillsammans. Men den var liknande på så sätt att de hade sms-kontakt ideligen och det var upp och ner hela tiden. Jag hade lite svårt att förstå att en sådan smart och självständig tjej som min kompis inte bara kunde ignorera honom men det blir någonslags ond cirkel. Det jag vill ha sagt är att Kens dotter är ju fortfarande ung och det som kan verka så uppenbart och "lätt" är ofta inte det för personen som är i situationen.
Jag hoppas att ni hittar en lösning som HELA familjen känner är bäst och att Ken och ni andra två verkligen får chansen att lära känna hans dotter.
Kram!

Anonymous said...

Januari närmar sig med storm steg. Jag tror nog inte att det skulle skada om hon väntade med flytten till nästa höst. För om det går för snabbt och hon (och även ni) inte är redo så skulle det ju kunna bli fel start på det hela. Det är nog bättre att lära känna varandra ännu mer.
Ken och hon är ju ändå son & dotter och det går ju inte att ändra på så då behöver man ju inte stressa.
Sen vet jag hur effektiv och snabb du brukar vara så jag förstår att ni vill sätta fart på händelserna men det kanske inte är det bästa i det här läget.

Att hon som 19-åring är gift är ju svenska ögon väldigt tidigt och jag tänker att det nog egentligen inte är "värre" än ett ogift förhållande men det är en massa papper som gör att det dras ut på.
Hade hon och mannen "bara" varit tillsammans och inte gifta så hade det kanske redan varit slut, utan en massa sms-kontakt... Men allt dras ju ut på då man lagligt sätt hör ihop och man vill väl inte "ge" upp något man gjort alldeles för lätt även om känslorna är de samma som om man "bara" varit tillsammans.
De verkar ju definitivt ha hamnat i en ondcirkel som inte är allt för lätt att bryta.

Annars verkar ni haft en bra helg tillsammans.

Jag vill också sitta på Sandbar och käka fisk & titta ut på golfen. Mums!
Men det får bli längre fram.
Kanske jag kan lyckas skrapa ihop lite pengar till efter nästa sommar... :-)

Ha de bra.
kram
-Mari-

Anonymous said...

Hejsan.

Det är riktigt kul att läsa din blogg emellanåt.
Min dotter har bott i Bradenton i tre år så det har blivit en del resor dit faktiskt ända sedan 2001. Det är kul att känna igen ställena som du berättar om, Jag ser ju bilden framför mig hela tiden.
Just nu bor hon i Miami men saknar killen som är kvar i Bradenton samt att det är svårt att förflytta sig utan bil.Så i Maj kanske vi kommer till Bradenton för att ta körkort åt henne. Hon hoppas att få sommarjobba på IMG Academies.
Justt nu har hon bara student Visa så jag vet inte hur det skulle funka om hon vill jobba . Vi får se i januari vad som händer.

Ha det bra och fortsätt med dina berättelser, Det e kul att veta hur det ser ut när du berättar.
Kram från Agnetha i sverige

S w e F l o said...

Hej! Alltid jul när någon ny ger sig tillkänna... :-)

Marianne said...

Oj vad jättesvårt! Men vad skönt att du och Ken har samma tankegång! Sånt där är alltid svårt att råda, men som både Saltis och Petra säger är det bästa att prata öppet om hur ni känner så att alla parter vet förutsättningarna.

Jag håller tummarna för att ni ska reda upp det hela utan att någon känner sig trampad på tårna! Men ni ska nog vara beredda på att det BLIR en jobbig period när och om hon flyttar ner. Det är nog inte så lätt för henne att komma som ny i familjen, även om alla öppnar famnen för henne. Det tar nog ett tag att våga lita på att det verkligen är sant, särskilt med tanke på hennes uppväxt.

Lycka till!
Kram!