Well, today we finally got the answer to some nail biting questions... This is perhaps kind of personal, but what the heck, I usually am pretty personal on here anyway...
This is a long and complicated story, but since part of this now will be part of my everyday life, I am going to tell you the short version so you get an idea of what is going on.
Ken and I met in 1997, and it was very clear from the start that he had been very hurt by a woman. He met her back in the mid 80s when both of them were serving in the military.
Ken's goal was to complete his military obligations so he could get his college education (the military pays for it after your duty is over). After a while Ken got shipped overseas to a military base in Germany and stayed there for 18 months, and they were broken up while he was there.
After he got back they got back together and ended up getting married when Ken was only 22. The marriage lasted 3 years, but they were actually only together for about 1.5 years, they were just not very compatible. Ken had ambitions to get a Master's Degree and do something with his life, she was just happy living by the day and do nothing.
She got pregnant, and they had a daughter. Then Ken walked in on his wife in bed with another man, and after a lot of drama he found out there had been other men as well.
His wife told him he was not the father of the little girl, now 5 months old. During the divorce she stated he was not the father, and he had to sign papers that he did not have any responsibilities or rights to this child. This was in 1992, and Ken just could not afford a DNA test, they were not exactly common or cheap back then, so he never knew for sure. She had the better attorney, so she ended up taking the child and pretty much everything else they had together and took off to another state, leaving Ken without as much as a plate to eat off of, deeply wounded and heartbroken.
Since he was legally established as not being the father in court he was not entitled to any contact with this child. He has kept an eye on her as much as he could over the years, a newspaper clipping when she made the honor roll in her local school, things like that.
Then he lost track for a few years, but a couple of weeks ago he decided to do another Internet sweep and see what he could find. He found her on MySpace! She is now 19 and an adult, so he could now legally approach her (gently and carefully) and she immediately knew who he was and a relationship was quickly established.
She is a very smart and ambitious young woman, unfortunately she has not had it easy growing up with her mom and her new man, but it seems her hard times have made her stronger. She is now working full time at the same time she is going to college. She has big ambitions it seems, just like Ken.
So what about the paternity? Well, both she, Ken and I were in agreement that it needed to be established ASAP for everyone sake, it just wouldn't feel right not knowing for sure, even though we all just felt like they had to be father and daughter. So they did a DNA test, and today we got the result. Yes, 99.99999987 % chance they are father and daughter! Ken feels great, a weight finally lifted from his chest, and I feel great too, just like you kind of do when you all of a sudden gain another family member. And now Sarah has a sister!!!
We are now waiting for her to call, she lives up in Ohio and should get off work any minute now. She doesn't know about the result yet, I have a feeling she will be thrilled too.
Right now she is going through a rough time. She hastily made some decisions early this summer that might not have been so great. She married her boyfriend of 2 years... He has no interests but to stay home and smoke weed it seems. Finally she couldn't take it anymore and demanded he would do something with himself, go to rehab and get on with his life. But it seems they are at a standstill. They lived at his mom's farm, and she has now moved back to her own mom, whom she has a really hard time getting along with. A divorce seem to be where they are headed... Trying to concentrate on work and school at the same time as all this drama is going on is not exactly easy for her.
We have talked about what we would do if paternity was established, and most likely we will send her a plane ticket to come down here for a few days so we can all get together and really get to know each other.
If she likes it here we want her to feel welcome to stay with us while she finish her college degree. There are three nice local universities here that offer her program of choice in Criminal Justice, so we would tour those and she what she thinks. After all, we will have plenty of room in the new house, and she has her own car, so I think it could work out just fine. She says she is ready for a major change of scenery, and frankly I have a feeling she could need a change of "people" as well...
She would get free health care and she could work extra at Ken's firm if she needs extra money. But room and board with all the amenities she could possibly need paid for might not be an offer she can refuse. We will see what she thinks after she gets to see our area. She shouldn't feel like she is a guest or anything, she can come and go as she likes. We just want to be able to give her the kind of break she deserves. She seems to be a very caring person and we would like to help her out any way we can. We have all gotten a really great connection and I feel a wonderful relationship growing out of this long awaited reunion.
I can imagine some of the things she must be thinking, after all, after my mom died when I was 1 and I moved in with my grandmother, I lost contact with my dad. When I was 15 I finally let my curiosity take overhand and I contacted him with a soon to follow in person meeting. He was nice and all, but he also had "butter fingers", if you get my drift. Not exactly a father figure. So I never got to the point where I saw him as my father, more like an uncle or something. He passed away in 2004, but unfortunately he was as immature then as when he abandon his fiancee (my mom) on her death bed "because he couldn't deal with it"...
What do you all think about this?
9 comments:
This is great!
JAg har ju förstått att KEn alltid velat veta om hon va rhan dotter eller inte. Hade dock inte fattat att hon nu var så gamal. Men det passade ju bra då han i det läget får kontakta henne.
JAg håller tummarna påa tt allt blir så bra som det ka nbli och att om inte annat Ken & hon kan få en bra relation till varandra oavsett var hon bor.
& who can refuse the sunshine state?
Som sagt jag håller tummarna & väntar på ytterligare rapportering om läget här på bloggen.
Hälsa familjen.
Kram
-Mari-
Jag gråter floder. En sådan lycka och lättnad för din man. Och för dig som vetat detta hela tiden. Och för dottern som äntligen har hittat tillbaka till sin far. Jag kan knappt se vad jag skriver nu för tårarna vill inte sluta rinna.
Jag önskar er all lycka!
Kram
Du har ett stort hjärta! Jag håller tummarna på att allt går bra !
Jag blir alldeles tårögd av den här historien. Det måste vara helt underbart för Ken att äntligen få på papper vad han hoppats och trott så länge. Jag hoppas att hon bestämmer sig för att flytta ner till er så att ni alla 4 får en chans att bygga upp en relation - tänk att ni helt plötsligt blir 4 i familjen (ja, 6 med hundarna så klart)!! Nu gäller det att ni får det stora huset också!!
Och som Fransyskan skrev, du har verkligen ett stort hjärta - det är inte alla kvinnor som hade accepterat en sådan situation.
Stora kramar
O jag sitter här på jobbet ocj gråter nu! Vilken bistoria!!! och vilken tur att ni gjorde testet och att ni alla känner att detta är något som kommer att stärka er som familj! UNDERBART!!!!!!
Men jag kan inte uttrycka vad hemsk jag tycker att Ken´s ex var som undanhöll detta. Jag gissar att hon inte ens visste själv vem som var far till hennes dotter, men att verkligen tvinga någona tt skriva på papper genom att säga att man säkert vet att det inte är den personens barn känns så hemskt!!!!
Hoppas nu verkligen att ni kan träffas och att det hela löser sig på bästa sätt.
Vad Sarah msåte känna sig uppspelt över att få en storasyster också!!!!! :-)
Megabamsekram!!
Å vilken härlig historia! Å mina tårar rinner också! Du har ett stort och öppet hjärta och vi älskar dig för det!
kram
Sia
Tack för att du delade med dig av den här personliga delen av ert liv. Jag blev också väldigt berörd. Det måste på sätt och vis kännas som att få lite closure för Ken, att få svart på vitt och veta. Ovisshet är ju alltid jobbigt och tärande.
Jag tycker att du är fantastisk! Min bild av dig som en fin, varm och omtänksam människa med sympati för andra människor stärks än mer nu.
Jag hoppas och tror att det här är början på nåt riktigt bra för er alla. Den här lilla flickan som ju numera inte är så liten verkar ha haft det tufft, inte helt lätt det hon genomgår nu heller med han som numera är mannen. Hon har ju aldrig begärt att få komma till världen, hon är ju på nåt sätt oskyldig till alltihop. Jag tror att det här kommer bli nånting väldigt bra för er allihop, jag är säker på det. Däremot tror jag det säkert kan bli tufft också, komma en del bråk och inte vara helt lätt alla gånger när ni nu förhoppningsvis ska försöka lära känna varann. Helt naturligt, det är ju en ny människa ni ska lära känna och detsamma gäller för henne.
Jag läste en så bra intervju med en pojke som förlorat sin pappa och sedermera växte upp sin moster och den familjen (de hade inte känt varann tidigare). Pojken och mostern sa att den dagen de började bråka med varann och bli irriterade på varann, det var också den dagen de verkligen förstod att de börjat tycka om varann på riktigt, lärt känna varann och lita på varann. För när man kan och vågar bråka med nån annan, då vet man sannolikt att man vågar vara sig själv, lita på den andra och att de finns där även om det blir bråk.
Så försök hålla den goda viljan och den fina inställningen du har, även om det blir trubbel emellanåt. Jag är säker på att denna nya familjemedlem kan ge er alla massor av gott på lång sikt, men att det kanske kan ta tid.
Än en gång, du har verkligen ett stort hjärta och är ett föredöme för oss alla! Det ska du verkligen veta!
Det känns verkligen konstigt att ni säger att jag har ett stort hjärta osv. Det känns liksom bara självklart! Men som Anne nämnde, jag har tänkt på det där med, att när den första perioden av lära-känna-varandra är över blir det nog lite gnäll, PMS och allmänt småkiv. Det är liksom det som gör en till en familj... ser faktiskt fram emot det! Väldigt spännande alltihopa!
Åh, tårarna bara rinner på mig. Så underbart att ni öppnar famnen för henne och att ni alla känner att det är någonting bra som håller på att växa fram efter alla dessa år. Att få en ny och stabil familj med normalt känsloliv tror jag är precis vad hon behöver efter en sådan uppväxt. Fy så elakt att inte låta sitt barn träffa sin far på det sättet!
Men vilken stark tjej som jobbar och pluggar och gör rent hus med en oduglig kille! Beundransvärt!
Jag ska läsa vidare och hoppas att hon snart kommer till er och att hon kommer att vilja flytta till er. Då får Ken och hon också en riktig möjlighet att bygga upp ett far-dotterförhållande, vilket kan vara lite svårt om de bor för långt ifrån varandra. Och Sarah får möjlighet att lära känna sin syster. Och du din styvdotter.
Jag håller med alla här över. Du har ett stort och varmt hjärta, det finns många som skulle göra tvärtom och försöka hålla en "ny" dotter utanför. För dig är det självklart att ta emot henne, det är det som gör dig till en så fin människa!
Stora kramar! Och lycka till!!!
Post a Comment