En av mina allra högts aönskningar just nu är att kunna flytta. Jag vill så det värke ri hela kroppen. Men det är flera saker som ska gå i samspel för att det ska ske.
Det viktigaste just nu är att spara pengar, så mycket det bara går. Sedan ska det ju finnas ett hus som vi vill ha, och det är väldigt skralt med det just nu.
Marknaden är tom så det ekar, det verkar vara en hel del konkurshus som står och är tomma, sk foreclosures. Men bankerna håller på dem, vill vänta tills priserna går upp. Och i en del fall har det dessutom visat sig att bankerna har agerat lite förhastat och vissa foreclosures har därför lagts på is.
Så det är inte många hus i de områden som vi vill bo i som blir till salu. Det ska ju passa med läge, storlek, layout och pris också, plus en massa annat.
Men flytta det tänker vi ju såklart. Vi bor bra här, det går ingen nöd på oss. Fast bristen på förvaring är irriterande. Och kvarteret känns att det börjar bli lite trött. Vi längtar efter mer utrymme, men också ut mer på "landet", där man inte har grannarna direkt uppepå sig, lite mer armbågsutrymme helt enkelt. Och ut på landet betyder ju inte ut i ingenstans. Vi kommer att få lite längre till affären och sådär, men inte mycket. Skolan blir närmare, Kens jobb blir detsamma.
Men eftersom vi båda två är självanställda så krävs det mycket mer ekonomiskt för att man ska få lån, så vi kämpar på att få våra kort i ordning, att bli så attraktiva vi kan inför bankerna.
Men nu var det egentligen grannar vi skulle prata om. Vi har som sagt bott här i 9 år nu i vår. Grannarna till höge roch vänster har varit desamma hela tiden, de framför och bakom oss har ändrats en del. Speciellt de framför oss, vilket inte är så konstigt, eftersom det är ett hus som hyrs ut, och då blir det ju lite me rin- och utflyttning. Nu står det tomt, och vi njuter av det så länge det varar, för den förra hyresgästen var iriiterande och gick oss alla på nerverna.
Granner på vår östra sida är en ensam dam, hennes man dog för några år sedan. Hon gör inte mycket väsen av sig, vi pratar då och då. Grannen på västra sidan umgås vi lite mer med. De är ett äldre par som ibland har sina barnbarn här, och eftersom det ena barnbarnet är lika gammalt som Sarah så blir det ju att de har lekt mycket genom åren.
Jag var precis inne hos grannen och nu lider jag, de är nämligen storrökare båda två. Fy vad det stinker! Jag stod i deras farstu i kanske 5 minuter, men jag va rtvungen att tvätta av mig och byta kläder när jag kom hem. Det luktar så starkt och det biter sig fast i allt!
Om Sarah ska leka där planerar vi alltid in det så att hon kan duscha efteråt den dagen. Som tur är röker de inte när några barn är där, men det är ju sådär läskigt inpyrt. Och de är väldigt renlig amänniskor, fast de känner väl såklart inte lukten själva.
Ibland när de har lekt här så kan jag tycka Sarahs rum stinker, så illa är det.
Så ibland önskar jag nog att de var granar istället för grannar. Då skulle det ju i alla fall lukta gott när man varit där! :-)
No comments:
Post a Comment