Helg och husletande

Jag känner mig inte alls speciellt utvilad efter en veckas hektiskt jobbande och sedan en helg som skulle vara avslappnande. Känns mest som om jag farit runt som en skottspole och har knappt haft tid att fixa hemma, vilket verkligen skulle behövas...

I fredags kväll kokade jag svensk chokladkola, och det var riktigt gott, inget man äter varje dag precis. Försökte mysa till det lite, men det är svårt att hålla sig klar i skallen när man somnar som en sten varje gång jag lägger Sarah. Och att sedan försöka vakna igen för att vara trevlig och se på TV mm är inte så lätt! Fast eftersom hon går och lägger sig halv åtta på kvällen så brukar hon sova vid halv nio, jag kan ju inte gå och lägga mig då, då blir det ju en tidig morgon nästa dag...

I lördags var vi och tittade på huset som jag redan hade sett, plus ett till i samma kvarter. Det där nya huset var intressant. En familj med många barn hade bott där och huset var totalt trashed! Jag vet att de hade ekonomiska problem och var på väg att mista huset, men man måste väl inte leva som svin för det? Men om man bortsåg att det var skitigt och föreställde sig det med ny färg och nya golv så var det en pärla, kanonkök och badrum. Men Ken upptäckte ganska stora sprickor på utsidan av huset. Visst, vissa sprickor får man ju räkna med. men detta hus var ju bara några år gammalt och borde inte ha sådana djupa sprickor redan. Man kan gissa och anta att de inte har kompaktat marken klokt innan de byggde. Vårt nuvarande hus är ju 18 år och har bara minimala hårfina sprickor på utsidan. Så det huset blev nej.

Sedan över till det huset som jag redan sett. Ken blev lika impad som jag, men vid vidare undersökning på utsidan visade sig detta med ha hemska sprickor! Man vill ju inte köpa grisen i säcken, så det blev ett nej med... Det är bra att Ken har koll på detaljer, för jag kan lätt bli bländad av ett härligt hus och vill såklart ha det med en gång!

Vi åkte hem, jag hittade en hög andra hus att titta på, och de blev snabbt ratade enligt följande: dåligt kvarter, sprickor, sprickor, mitt i ett vältrafikerat hörn med hemsk insyn, och det sista som hade hemskt trafikljud på baksidan, en stor lång spricka över hela klinkersgolvet från hallen ända in i vardagsrummet, plus att det var för litet och i ett dåligt skolområde...

Så nu sitter vi på ruta ett igen. Vi har i alla fall kommit överens om att ta det långsamt. Jag vill ju flytta nu, såklart, men det är ingen panik. Det kommer nya hus hela tiden till salu, och det är ju såklart mycket bättre att känan att det är helt rätt. Det är speciellt ett område jag gillar som ligger väldigt centralt. Vi hade tom funderat på att bygga nytt där, men de har helt slutsålt. Det ligger så bra til loch har alla de bra skolor jag vill att det ska vara, när till Kens jobb och liksom mitt i smeten men i ett naturnära och tyst område. Så jag ska hålla ögonen öppna. Den som bidar sin tid, heter det väl... :-)

Nu ska jag kasta mig in i ännu en oerhört hektisk arbetsvecka, det känns liksom som om jag inte hinner med någonting alls nuförtiden, och snart är det jul! Tur att alla julklapparna var ordnade sedan länge...