Saturday, March 24, 2012

Liten blir stor

Tänk för lite me rän ett år sedan fick vi hem lilla Elsa, en Sibirisk katt. Hon har verkligen växt till sig sedan dess!

Hennes personlighet är väldigt försiktig och mjuk, jag har aldrig varit med om en sådan snäll katt. Hon håller sig undan Stan, eftersom han gillar att jaga henne. Det är det enda han gör, eftersom han ju egentligen är rädd för henne. Men så länge hon springer är det kul; skulle hon stanna ja då går han därifrån. Hon är ju läskig ju! :-)

Sibiriska katter är den näst största kattsorten efter Main Coon, och d eväxer långsamt. 5 år tar det innan de är fullvuxna! Så lite mer växande har hon kvar att göra!

En väldigt trevlig familjemedlem har hon visat sig vara som gärna hänger med oss alla tre, tillsammans eller var för sig. Hon är dock väääldigt skygg vad gäller besökare och gömmer sig helst då undan tills de har åkt igen. Hon är en bra vaktkatt också, morrar och fräser om hon ser någon som går på bakgården eller om någon kommer och knackar på dörren.

Hennes päls kräver borstning flera gånger i veckan helst, och det gillar hon skarpt! Vi använde ren stålborste som heter "The Fur-minator! och den är verkligen bra. Till och med när jag måste klippa bort tovor under armhålorna sitter hon helt still. Hon morrar, men sitter still. Och det är väl tur det, eftersom hon inte låte rmig borsta i armhålrona, och hon lär väl få tovor där ofta... En normal katt skulle säkert ha slingrat sig iväg, rivit och bitit som bara den, men hon är verkligen lugn och snäll!

Avslappnad stil med ena tassen rakt ut över kanten, i fall ni undrar vad det där stora, lurviga är till höger! :-)

3 comments:

Saltistjejen said...

Å vilken liten Gosing!!!!
Jag tycker det är helt underbart med katter! :-)
Skönt att det gått såpass bra med henne och hundarna också.
Kram!!

Jenny said...

Hon låter ju väldigt lik Fenix, vår Sibiriska katt. Maken till snäll katt!! Mycket sällskaplig är han, men lite skygg för främlingar och rädd för för mycket ljud och rörelse. Men helt lugn när han måste bada, klippa klorna eller borsta sig. Och tovorna är ju inte kul, särskilt inte nu på våren när han hårar som bara den (från att ha hårat väldigt lite!). Måste säga att av alla katter jag haft, så är han den absolut mest sällskapliga och mest personliga. För att inte säga STORA :-). Kram!

SweFloKeto said...

Ja det är nog helt enkelt rasen i sig som är ganska lugn och behaglig. Aldrig haft en långhårig katt, men det går bra det med. Bara så glad att vi ens kan ha katt såklart! :-)