Söndag

Vi har haft ledigt hela veckan över Thanksgiving. Skönt att få slappna av lite och bara vaa. Jag har dock haft svårt att släppa tanken på att det ju ändå är måndag snart... Och då blir det stress igen.

Jag får säga att terapeuten är väldigt bra. Vi träffade henne alla tre i måndags, och maken är helt OK med det hon hade att föreslå.

Sarah ska till skolan, och helst ska pappa köra henne så gott han kan med jobb och så. Men han får inte vara arg, höja rösten eller vara aggressiv på något vis. Precis det jag ville. Han ska vara neutral, och i princip fråga om Sarah tror hon kan gå till bilen själv, eller om hon behöver hjälp.

Om hon inte går till bilen frivilligt ska hon få tidigare läggdags på kvällen. Terapeuten vill också att vi begränsar Sarahs datortid till endast 1 timme på skolkvällar, och begränsar den på helgerna också. Hon vill att Sarah ska vara social med sina kompisar.

Problemet är ju att de flesta inte har möjlighet att komma till vårt hus, så det är just genom att spela datorspel via telefon som de umgås och har roligt. Så vi får se hur det utvecklar sig.

Terapeuten vill också att Sarah ska vara mer självständig, att jag inte ska göra så mycket åt henne. Det är nog ganska typiskt när man bara har ett barn, speciellt om man är som jag och är lite otålig och vill ha saker gjorda här och nu och till min standard. 

Men jag måste lära mig, så vi jobbar på det. Sarah får inte sova i vår säng om hon inte vaknar mitt i natten av en mardröm eller liknande. Det har varit en stor tröst för henne att kunna sova bredvid mig, men inget mer av det alltså.

Jag har börjat involvera Sarah mer i matlagning, hon är ju väääldigt petig i maten. Hon kanske inte äter det hon lagar, men hon får ju en närmare relation till mat. Fast i onsdag gjorde hon en jättegod pumpkin pie som hon faktiskt åt med god aptit på Thanksgiving.

Två kvällar lagade hon dessutom middag åt mig och maken, helt själv med bara mina instruktioner. Jag hjälpte henne ta ur maten från ugnen dock, eftersom det var tungt och varmt.

Terapeuten sa att det kommer bli tufft och jobbigare innan det blir bättre, men att det KOMMER att bli bättre. 

Redan igår märkte jag på Sarah att hon hade ångest över den stundande måndagen. Idag lika så.

Jag sa till henne att till skolan måste hon gå, men hon kan ju passa på att njuta av dagen just nu. Jag lirkade i henne i badkaret så hon fick ta ett avslappnande bad, och sedan har vi tittat på film.

Men varken pappa eller jag kommer att vara emotionella vrak framöver, vi ska vara så neutrala vi kan så Sarah kan koncentrera sig på att komma över den här ångesten över att gå till skolan. Det har liksom slagit över till en form av trots för henne, och det är viktigt att man som förälder visar sin kärlek men samtidigt är enade i vad som gäller. Jag ska träffa terapeuten själv så jag kan få prata av mig min egen stress. Sarah träffar henne imorgon efter skolan och jag på tisdag morgon.

Inga mer lugnande mediciner på morgonen för Sarah, för de gör ändå ingen nytta. Hon fortsätter med Lexapro.

Så de nästkommande 3 veckorna innan jullovet kommer nog inte att bli så kul. Men vi måste kämpa på så att hon kan ta sig igenom det här. Så vi alla kan ta oss igenom det här.