Tuesday, July 24, 2007

Home Sweet Home

That was a very long trip home! 34 hours door to door! It didn't make it better that both K (stomach bug) and I (sore throat, fever and severe rib pain) were sick. I would say our daughter handled it best!

We had no jet lag whatsoever after we arrived in Sweden, and no jet lag it seems now when we are home. Sure I am a bit tired, but no problem falling asleep or getting up at the new times. I think a little has to do with I immediately adapt to the new time zone and follow that time's day/night cycle.

I had been worried S would have a hard time, especially after reading about Jacal's kids' jet lag problems, but no, no problems at all!

S went to school this morning, very happy to do so. If she feels tired she can always nap during nap time there. I have to get a Remicade infusion today, but I am not sure if they will let me, since you are not supposed to have one if you have any active infections. Either way I want to go, since I get to talk to my rheumatologist beforehand, and my ribs are killing me. It is just regular joint pain, but it is a real difficult pain to handle when it is in the rib cage, since you are constantly moving the sore area when you breath. We will see if he can do anything about it.

When it comes to our trip to Sweden I haven't had much desire to blog when on vacation, not that my dear husband would let me get access to the laptop that much, he worked quite a lot over there. I did take a lot of pictures, so I think I will add some of those in chronological order and write about some of the stuff we did.

My feeling is just that it was such a relief to see everyone and know everything is still there. Just being able to hug people and sit down and have conversations, to take in the beautiful landscapes, to walk barefoot on the grass, smell the wild flowers growing on the un-mowed road sides of Gotland. To pick flowers and wild strawberries wherever I wished. To eat a Top Hat ice cream and read Vecko Revyn. The list goes on.

The combination of Gotland and Stockholm was great, even though I think K greatly prefers city life of that in close proximity to livestock... Those flies in the country side of Gotland drove him nuts! (We stayed in Ardre, just outside Ljugarn on the east coast of Gotland).

S got 2.5 weeks without TV, but with lots of outdoor play, animals and just being a kid. It really amazed us how she and her Swedish relatives her age got along without any problems, even though they don't speak each others languages. No problems there at all!

I also managed to get all the Swedish goodies I bought through customs without them seizing any of it, and I have a huge number of Swedish pocket books as well as several new additions to my cook book collection. I felt like a tourist on Västerlångatan and Drottninggatan buying all kinds of Swedish souvenirs. A Swedish viking to hold your tooth picks, anyone?

More to come soon...

5 comments:

Desiree said...

Kul att du är hemma igen. Välkommen tillbaka. Jag hoppas att både du och maken mår bättre snart. Hoppas du får komma till din läkare så att han kan kolla din smärta i bröstkorgen.

Visst är det underbart att få shoppa på sig som en rikig turist med alla möjliga roliga saker. Låter urgulligt med en liten svensk viking som tandpetarask.

Både du och bloggen har varit efterlängtade.

Anne said...

Välkommen hem, säger jag också!
Roligt kunna läsa din blogg igen och följa med er vardag. Ni verkar ha haft en riktigt bra semester, som du skrev, viktigt se att allting liksom finns kvar...
Just det här, att se allting är kvar kan ju låta tokigt för nån som aldrig flyttat. Klart allt finns kvar. Men som utflyttad (du har ju dessutom bott väldigt länge här utan att gjort besök till hemlandet) så känns det faktiskt väldigt viktigt att liksom kunna se och känna att allting som man minns faktiskt finns kvar.
Så känner jag redan nu, fastän jag bara bott här så kort tid.

Det måste ha känts bra för dig att få visa din man var du kommer ifrån också. Samt för dig som mamma att få visa din dotter din hembygd (och för alla på Gotland att se din dotter förstås).
Pratar du svenska med din dotter, är hon tvåspråkig?
Jag blev nyfiken fråga eftersom du skrev att S kunnat umgås så bra med sina släktingar även fastän de inte pratade samma språk. Så då antar jag att din dotter pratar bara engelska?

Som sagt, välkommen hem och hoppas du snabbt blir av med dina bröstkorgssmärtor!

S w e F l o said...

Skönt att vara hemma, men trist att åka ifrån alla! När S var liten pratade hon väldigt sent, och hon blev utvärderad av kommunen, som sa att hon var 18 månader efter i språket och att det var mitt fel för att jag pratade svenska med henne... Jag visste innerst inne att de hade fel, men de lyckades skrämma mig till att sluta prata svenska med henne... hu! Och nu försöker jag, men det är tungt. Jag tror hon förstår lite, och när man lär henne något säger hon det bra, Det var priceless att höra henne säga "Hej då mormor" på jättebra svenska när vi varit hos min mormor! Hon har mycket böcker och film på svenska, och just nu är favoriten Bamse som vi läser varje kväll. Vi får se hur det går! Och det ska ta mig sjutton inte gå 9 år till nästa besök! ;-)

JaCal said...

Skönt att det gick bra trots allt och skönt att slippa jetlaggen - det behöver man inte ha utöver hela resan!!

Vilka otroligt puckade personer som utvärderade henne - det är ju mot all forskning!! Men det är ju inte alls för sent än - prata på bara och gödsla med böcker och filmer. Det är ju ovärderligt för henne att vara tvåspråkig - OCH kommer medföra att hon ligger längre fram språkmässigt sen. Då kan de få komma och utvärdera, kommunmänniskorna... Finns det inga svenskar runtomkring med barn i samma ålder - de lär sig ju otroligt mycket genom att leka också.

Välkommen hem!!

S w e F l o said...

Inga svenskar på nära håll, men det finsn en lekgrupp en timma härifrån som jag funderar på att gå med i. Men 2 timmar fram och tillbaka är ganska drygt! Den tjejen som var ansvarig för utvärderingen blev senare sparkad hörde jag, och de frågade om jag ville ha en ny utvärdering, men då var det ju redan för sent. Rena Hitler-metoderna när de ger en skrämselhicka sådär, och jag var säker på att jag hade rätt i att det var normalt med en försening vid tvåspråkighet, men de tryckte verkligen ner en i skorna...