Trötter här

Sarah blev hemma sjuk måndag och tisdag, fast hon är fortfarande krasslig. Tyvärr kan man ju inte vara borta från skolan utan att missa massor, så det var bara att pallra sig dit. Fast det gick bra, hon är mest supertäppt i bihålorna och näsan, så mest ett stort irritationsmoment.

Hon hade feber igårkväll, men inte imorse.

Själv åkte jag också på någon sorts virus, fast mitt slog mest på magen. Illamående och berg- och dalbana där. Nu är jag helt slut och väldigt uttorkad, men det är ju liksom bara att vänta ut det hela. Det enda som hjälper är dropp, men då måste jag gå till akuten och det känns onödigt jobbigt för att inte säga DYRT. Så den vändan gör vi bara om det är riktigt illa. Och än så länge klarar jag mig nog! :-)

Så jag har mest jobbat som bara den, det distraherar ju i alla fall.

Jag har dessutom kommit på en liten lösning som gör det lättare för både Bob och oss när det gäller hans sprutor. Han hatar ju att få sina stick i nacken och vrider och vänder och slingrar sig. Numera sticker jag honom i gumpen! Hur smal han än har varit genom åren så har han alltid haft en bra fettdyna just över rumpan. Och så länge han mår bra, insulinet verkar och allt annat är OK, varför trilskas med nacken?

De flesta veterinärer rekommenderar nacken, men det är ju för att det är enklast för de allra flesta hundar. De finns dock en del som säger att det är OK med rumpan. Och så länge jag sticker i fettet och inte muskeln (ska ges under huden i fettlagret) så är det ju inga problem. Och Bob verkar tillgodogöra sig insulinet utan problem.

Så jag tänker inte berätta för veterinären, han är väldigt noga med sina nackgrepp och sprutor där och förstår inte alls varför det skulle vara nått problem. Ja men han känner ju inte BOB! Slinger-Bob...

Nu funkar det här och sprutan ges på 2 minuter istället för 30 minuter plus. Mindre stress för alla kan ju inte vara annat än positivt. Och det viktigaste är ju att hans blodsocker är bra, och det är det ju!  Så inte är jag väl helt ute och cyklar här, eller?