Blödig?

Jag älskar att läsa bevis om att mänskligheten fortfarande kan vara, ja, mänsklig. Dett inlägg från Konsumbloggen i sin enkelhet fick mig faktiskt att lipa...

En dam kommer fram till mig och frågar vad en krabba kostar. Jag upplyser henne om priset och hon berättar att med hennes pension så har hon inte råd med sådan lyx. Hon ser mycket ledsen ut över att återigen behöva avstå från något hon tycker så mycket om (jag känner verkligen medlidande för denna dam, men som lågt stående i butikshierarkin kan jag faktiskt inte göra så mycket).

Jag börjar istället att ta hand om kunden som stått bakom denna dam, en äldre herre som är stamkund. Han köper två krabbor. Medan jag delar dessa och sätter pris går han och hämtar damen som precis varit där, tar upp sin plånbok, frågar mig om priset på krabban och ger sedan damen pengar och krabba och säger:

- Denna ska du ha, och så är det med det.

Damen och jag börjar näst intill storgråta och vet inte vad vi ska säga och mannen lunkar sakta men säkert bort mot brödet.