Wednesday, September 23, 2009

Don't know what to think

Some of you might remember the story about Sarah and me talking Swedish to her. I really wanted her to speak Swedish and therefore I spoke Swedish to her when she was born.

When she was around 2 ½ (or was it younger, can't remember), she was evaluated and considered "speech delayed". They told me (in a way that made me feel very bad) that it was my fault for talking Swedish to her. I had read that it is normal with speech delays for bilingual children, but this lady was really pushy and made me feel like the only thing was to stop the Swedish if I wanted Sarah to learn to talk right. I was bullied, quite frankly.

So I did. Stupid, stupid stupid!!! I don't know what I was thinking, but they really had me thinking it was my fault she was having speech problems... They did not contact me for a looong time, but when they did I found out that the lady who had evaluated Sarah had been fired, she was never a qualified evaluator, in fact, she was a college student in training!!!

But now it was a bit too late, Sarah was NOT interested in learning Swedish anymore, so it felt a bit like I missed the boat on making her bilingual. This is one of my biggest regrets in life! I try my best to teach her and she is very interested in Sweden, but I think the only thing that would help at this point would be "immersion therapy": go to Sweden for an extended stay and really immerse her in the language. But that is not possible right now.

Then back in spring they asked if they could evaluate Sarah again, but this time it was through her school, and I made sure it was by a qualified speech therapist... They said she would be a candidate for speech therapy and that they would get back to me with a plan in a few days.

They never contacted me. Until this past Friday, 5 months after the evaluation! We have a meeting with them this afternoon, but both Ken and I feel she no longer need any speech therapy (if she ever needed any to start...). Over summer her speech have clearly improved, and the only thing I really hear her having trouble with are her Rs. I don't think anyone can expect a 6 year old to pronounce Rs perfectly!

So we will go to the meeting and see what they say. But a 5 month old evaluation is not much to use as a backbone. A lot have happened in her development in 5 months. She reads and writes really good, she is a whiz at math... I don't think we have anything to worry about.

The thing that gets me really upset is the paper work that came with the notice of the conference. If she would receive speech therapy she would be considered special ed and disabled. Disabled (handikappad)??? Who knows if this label then would stick with her throughout school and cause problems, not a chance I would want to take. Special ed (specialundervisning) is also considered a pretty serious thing here, which would definitely put her in a category I don't think she deserves to be in.

I am NOT ready to label my daughter HANDICAPPED just because she has a hard time pronouncing her Rs.. What do you guys think about this mess???

12 comments:

Marianne said...

Men det här är ju rena skandalen! Om allt hon har problem med är "r", då behöver hon väl verkligen inte riskera att få sådana stämplar på sig. Dessutom som du säger, det där är en så gammal utvärdering att den inte går att använda.

Kolla på nätet om du kan hitta några uttalsövningar för "r"! Så kan du själv träna med henne.

Och så hade jag kanske funderat på att stämma den där första "logopeden", ni befinner er trots allt i US och hon har ju verkligen förstört någonting för Sarahs framtid.

Jag kan för lite om barns talutveckling för att ge några bra råd, men har du googlat?

LYCKA TILL!
Kramar!

Marianne said...

Jag kom också att tänka på att det kanske kan vara så att Sarah har lite av din brytning - nu bara antar jag att du bryter lite grann eftersom du är svensk, jag har ju ingen aning - och att de tolkar det som talsvårigheter? Vilket det ju inte är utan att hon bara pratar lite som hon uppfattar att en i familjen talar.

Jag är definitivt ingen expert på såna här saker, det är bara en fundering som dök upp!

Kram!

S w e F l o said...

Ja det känns ganska så fel allt det här, men maken och jag känne rlika, så det ska nog inte vara några problem. Och den nya talpedagogen verkade trevlig när jag pratade med henne på telefon. Det kommer att vara 4 tanter där förutom oss, läraren, talpedagogen, en rektorrepresentant och någon mer. Ja jisses!

Petra H said...

Nä, fy, jag blir så ledsen när jag hör hur du blev behandlad av en "expert" som inte ens var utbildad. Jag förstår att det måste kännas så svårt att sitta där som mamma och bli tillsagd att man "förstört" sitt barns utveckling, det är väl klart att man tar åt sig. Jättetråkigt, men jag håller tummarna att du och Sarah kan tillbringa en längre tid i Sverige (Gotland) i framtiden - skulle du inte kunna göra ditt jobb från Gotland en sommar? (trixigt med hundarna förstår jag så klart)
Det är ju inte klokt att man blir ansedd som "disabled" om man går till en talpedagog! Min syster gick till talpedagog när vi kom tillbaka till Sverige efter ett år i England (hon var var 6 när vi kom tillbaka) - ingen aning om det var pga engelskan som hennes "R" var konstiga!? Hennes talövningar handlade om tigeRn gReta som bodde i en gRotta ;-) Uttalas med skånska R så klart :D
Själv har jag ju en aning svårt för två ljud i spanskan - just R som ju ska rullas à la "uppländska" (för oss skåningar som har mycket lättare för franska R) och läspning (z och c - O kommer från ZaragoZa så det är VIKTIGT med läspning!!). Tänk i Sverige blir man skickad till talpedagog om man läspar... i Spanien antagligen om man INTE läspar, ha ha.
Kram och lycka till med mötet! Det verkar iaf som ni är i bättre händer än förut... och jag tycker absolut att du ska lägga fram Mariannes teori om din engelska och om den kan inverka på Sarahs uttal.

Camilla said...

Himmel vad var det for en obildad manniska (den forsta alltsa)?
Det ar ju massor med barn som ar tvasprakiga, och det ar ju bara positivt. Att da pasta att det ar ditt fel att hennes tal kanske var lite sent ar ju absurt.
Alla ar ju inte stopta i samma form. Tack gode Gud for det. Och for en del kanske detta med tal kommer lite senare.
Jag tycker verkligen synd om dig, och man kan ju bli irriterad for mindre.
Det finns barn som knappt kan lasa nar de gar i 8:an eller 9:an. Hade en san kille i min klass. Han tyckte det var trist helt enkelt. Men han var skarpt som bara den.
Hoppas att allt loser sig till det basta.
Kram

S w e F l o said...

Det är mycket hårda krav i 1:an här - de få rläxa 4:a dagar i veckan, och det är inga dåliga saker de ska skriva och räkna. De är ju bara 6! Så det blir lätt lite stressigt för de som tycke rom att ta in sake ri lugn och ro. Hennes lärare i år verkar mycket sträng dessutom. Men det är ju positivt med, eftersom de verkligen har lärt sig otroligt mycket. Kan inte fatta hur hon kan räkna och läsa så bra redan! Har man Hitler flåsandes i nacken så blir det väl så- Och de ska ha PROV i läs och skrivning snart! Det är verkligen helt andra tider numera. Maken kan ju jämföra, han är ju amerikan, och han kommer inte alls ihåg att det var såhär när han var liten. Dessutom gick han hos talpedagog i 2 år och lyckades ta magisterexamen, så man vet ju aldrig... ha ha!

Saltistjejen said...

För det första! Känn inte skuldkänslor över att du "missade svensktåget"!!!!! Det är möjligt att hon faktiskt kommer bli intresserad av svenskan när hon blir äldre. Och om inte, well, she will do just as fine! Självklart förstår jag att du gärna sett att hon pratad é svenska också eftersom du har familj i Sverige, men som sagt. De flesta svenskar förstår engelska så det kommer fungera ändå.
Sedan vil jag säga att det är såååå ätt att man som förälder blir tillsagd en massa saker om sitt barn. Både av lekmän och s k proffs (som i ert fall visade sig vara allt annant än proffs grrr!!) och ibland är det svårt att värja sig. Desutom känner man som utlänning inte till allt som dessa skolsystem bygger på och det är inte lätt att navigera i den djungeln.
Jag tycker att ni gör rätt i att själva se hur Sarah ahr utvecklats. Ni känner henne bäst. Tycker dock att det är så trist att de etiketterar hjälp för barn på det där viset. varför då? MÅNGA barn behöver lite extra hjälp med en det ena än det andra under sina första år. Man utvecklas väldigt olika och blir ändå en "normal" vuxen i slutänden. Vissa kan behöva lite extra hjälp och stöd med vissa saker under EN VISS PERIOD men sedan klarar de det galant. varför måste man då bli stämplad för det??? Konstigt! Sådant kan ju ist¨ället göra att föräldrar inte vill ha stämpeln på sina barn och då undviker den hjälp de annars har rätt att få vilet är tråkigt eftersom det kanske skulle kunna hjälpa barnet. Nu vet jag inte om så är fallet med Sarah. Hon verkar ju ha utvecklats bra som du säger. Och 5 månader är låååång tid för ett barn! MYCKET händer under den tiden. Och vad inte kunna säga R!!! haha! En kompis till mig som är från småland men bor sedan många år i S-holm har en dotter som säger hans småländska r. du vet sådana som nästan inte "hörs" men sägs liksom långt bak i halsen. OCH de fick höra att hon hade språkproblem just p g a att hon sa småländska R istället för stockholmska! Men herregud! Varför har dessa människor de jobb de har??????????!!!!!!! Det är ju genant!!!
Jag skrattade men tycker egentligen det är sorgligt att man inte fokuserar på mer viktiga saker än hur barnen säger R.
What?!?

Ok nu blev detta ett långt inlägg men jag hoppas verkligen att ni själva kan känna att ni gjort allt för Sarah och att det är det som betyder något i slutänden!
KRAAAM!

S w e F l o said...

Det stämmer det där med att man som utlänning inte riktigt känner sig på säker fot och man vill liksom inte säga ifrån, man vet ju inte riktigt hur det funkar här osv. Så kände jag ofta i Sverige under de första 15-20 åren när jag var sjuk och blev runtskickad till olika läkare. Jag gjorde bara som de sa, de ska ju vara profsen, de som vet. Men efter någr aår i USA insåg jag att bara JAG känner till helhetsbilden, bara JAG kan avgöra vad som är bäst för MIG. Så jag tog över, och nu känns det att jag verkligen har superkoll på ALLT som har med min hälsa att göra. Lite så känns det med Sarah också. Ibörjan var det ju liksom bara att följa efter vad DE sa, men ingen känne rju Sarah bättre än VI gör, och en dam som aldrig ens har träfat Sarah och bara har läst en rapport som är gammal och dessutom gjord av en annan dam som inte heller känner Sarah (man är nog inte direkt sig själv och riktigt avslappnad när man testas av en främmande person sådär...).

Så det känns bra att Ken och jag står på samma sida, och jag hoppas att vi kan kommunicera vad vi tycker utan att stöta någon i kanten... Det viktigaste är ju dock att Sarah får det hon behöver, och just nu har hon stress nog med att orka med läxor, skriva och läsa och allt annat. Ska hon då känna att hon inte är bra nog vad gäller sitt tal, ja då har jag en käsnla att det blir lite mycket...

Annika said...

Men GUD! Vad ledsen och upprörd jag blir när jag läser detta!! ATT du skulle träffa på en sådan människa som fick dig att sluta prata svenska med ditt barn.
Det är SKANDAL!!!
Jag förstår att det är ett av dina livs stora sorger. Och ja, det vore väl jättebra om Sarah kunde åka till Gotland och vara där under ett helt sommarlov, men jag vet ju att det är lättare sagt än gjort.

Karolina gick på speech mellan 2-5 klass. Hon hade problem med "th" ljudet.
Visst, de hamnar i disabled filen JUST DÅ, men som alla pedagoger sa till oss betyder det noll! OCH nu tar Karolina "all honors classes" och den där filen med disabled finns inte mer.
Men visst är det konstigt att det heter så. Det är ju många ungar som går på speech.
SÅ vad jag vill säga är; var inte rädd för att hamna i labeln "disabled" för det betyder inte ett dugg iallafall.
Karolina blev hjälpt med sitt "th" ljud, och hon hade världens gulligaste talpedagog på skolan.
LYCKA TILL!!
OCH, jag hoppas innerligt att det kan bli ngra Gotlandssomrar för Sarah, för då lär svenskan ta fart igen!!

Ewa said...

Hej gumman
Klart att du trodde du gjorde rätt eftersom människan sa så. Fast du har lärt dig att lyssna till dig själv och utifrån det göra saker. Vad gäller Sarahs svenska så kommer den av sig självt om hon blir matad lite intravenöst så att säga. Min äldste sork lärde sig ju engelska genom att titta på amerikanska program på TV. Han var så illa tvungen eftersom han inte kunde läsa textremsan p g a att han hade så dålig syn. En syn som hans dåliga föräldrar inte upptäckt men som av en slup upptäckes när han slutat 1:an. Som du vet så pratar han betydligt bättre engelska än väldigt många, typ som infödd, och hans förståelse är lika hög. Och nu ser han dessutom. :)

Nej Tina gör som du tycker är rätt mot dotra din. Du kan ju köra lite svenskt när det är dags för TV:stund så att det matas in. Lite svensk action i form av Pippi eller nåt. Kör hårt. Lev länge. Kom hem när du kan.

Våran Josef har det svårt med talet och r är ett av det. En genetisk defekt som rättar till sig efter ett tag. Det är vi vuxna som måste ge oss till tåls. Man är inte född perfekt fast man är Amerikan. Alltid är det något att oroa sig för.

Ta nu vara på dig och framförallt stå på dig mot "överheten"

Alla kramar till dig från
Styrmansgatan. Visby

Anonymous said...

Hoppas mötet gick bra. och att ni kom fram till något som fungerar för alla. Jag pratade väldigt dåligt när jag var liten tills jag började skolan, men tydligen hade jag en bror som talade om för andra vad jag ville. Så kanske ett syskon till Sarah?? ;-) Nej skämt åsido så tror jag som samtliga tidigare talare att det ordnar sig och ni ska gå på magkänslan.
dessutom så kommer jag gärna över och pratar svenska med Sarah lite då & då...
-Mari-

Jenny said...

Nu har jag ju läst i inlägget ovan att det verkar ha ordnat sig, att det inte var så farligt och det var ju vädigt skönt! Vi har massor av barn i vänkretsen och i skolan som har speachtherapy och ingen verkar tycka att det är en big deal alls! det där med tvåspråkighet har jag hört flera svenskar prata om, att så fort de tycker att språket inte utvecklas som det "ska", så skyller de på svenskan, eller det faktum att barnen lär sig två språk. Allt jag har läst tyder snarare på motsatsen, att visst kan talet utvecklas lite senare, men barnen blir snarare smartare av det! Och jag tror inte alls att "tåget har gått", vad gäller svenskan. Har ni ingen svensk skola tex nere hos er? Brukar vara en söndag eller två i månaden typ. Kanske kunde vara något att börja med? Kram!