Friday, September 24, 2010

Hjärnsläpp

Ken (och jag med för den delen) har haft mycket att stå i de senaste veckorna. Ken är nog ganska så uppe i högtryck och balanserar nog på gränsen vad man kan hantera vad gäller jobb, stress och saker som ska göras. Så jag ger honom ett pass i det här fallet.


I vilket fall som helst: Igår fick Ken totalt hjärnsläpp...

Tydligen hade dottern kontaktat honom ur det blå igår och frågat om hon, hennes kille, killens bror och hans tjej plus deras 4 pitbulls kunde få hyra vårt hus till fullt pris. (!!!!!!)

Ken säger inga hundar, men visst, ni kan hyra det. Med rabatt!

Så när han nämnde detta för mig i gårkväll blev jag rejält chockad. Vad i helvete tänker han med? Killen har ju berättat om sin bror och hur kriminell han är och bla, bla. Och de skulle med säkerhet smuggla in de där hundarna i huset, det har de gjort förut när de hyrt.

Tror han verkligen att vi skulle få någon hyra? Knappast!

Skulle de ta hand om och respektera vår egendom? Knappast!!

Skulle de skapa superdrama och konflikter? ABSOLUT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ken hade liksom inte riktigt smält allt det här, men när jag sa tvärt NEJ sådär så började han såklart tänka efter och insåg snabbt att detta inte var en bra ide. Och att han ens kunde gå med på något sådant utan att prata med mig först får det att snurra i skallen på mig. Jag vill inte ens ha dem i samma stad!

Så Ken fick snabbt komma upp med en ursäkt att en kille som hade varit intresserad tydligen hade tackat ja och redan sagt upp sin gamla lägenhet.

Så då erbjuder sig Ken att hjälpa dem att hitta något annat att hyra för samma pris. Då säger dottern: "Ja men DET har vi ju inte råd med!" DÅ trillade polletten VERKLIGEN ner: de såg vårt hus som ett ställe som de i princip skulle kunna mygla till det så de skulle kunna bo gratis, utnyttja oss såklart. Varför hade de annars sådana problem med att betala hyra i samma belopp som de skulle betalat för vårt hus?

Nej, den bron brände hon rejält. Den bussen har för länge sedan gått... Glöm det bruden. No way,
José.

Tror inte det va... Hoppas att ni håller med mig här, att detta är rätt beslut. Efter allt det som hände när de var här vill jag inte ens tänka tanken på att få hit dem igen, plus två till!

4 comments:

Camilla said...

Håller absolut med dig. Och Ken fick nog ett tillfälligt hjärnsläpp, men som tur var verkade det inte vara särskilt långvarigt. Sånt händer ju även den bästa.
Nej, den där tjejen bör nog lära sig lite om livet den hårda vägen. Tyvärr. Men hon har ju själv satt sig i den sitsen.

Ha det gott.

Ewa said...

Men för helvete hur kan du ens tänka att du tänker fel. Du tänker rätt och allt annat är helt fel. Stampa ner dig i backen ordentligt så inte detta händer igen och du försent får visshet. Basta

Kramar från Styrmansgatan

Mrs Clapper said...

Tycker att du resonerar helt rätt! De har definitivt fått fler chanser än de förtjänar! De verkar vara personer som man vill hålla på avstånd...

Håller tummarna för att Bob mår bättre snart!

Anonymous said...

Bra där Tina. Det hade inte varit en bra idé att släppa henne för nära in på livet igen.
Ni har lite för mycket att sätta på spel för att de ska komma och strula till det.
Typ, Kens licens, Sarahs välbefinnande, er sinnesro och er husfrid...

Kram
-Mari-