Lördag

Det är knappa halv elva på förmiddagen, men det är redan tryckande varmt och superhög luftfuktighet. Längtar tills det lättar och vi får liet svalare!

Ska just ta itu med Stora Kattlådestädningen och STora Gerbilburstädningen. Jag brukar göra storrengöring en gång i månaden då alal lådor/burar steriliseras och rengörs noga. Men tungt jobb är det som tar några timmar, specieltl gerbilernas burar, det är så många småsaker som ska fixas med där.

Men nu, först kattlådan som ska tömmas helt och rengöras och steriliseras.

Sedan blir det bio på eftermiddagen. Känner mig mycket bättre idag, hurra för det! :-)

Fredag

Äntligen känner jag att infektionen börjat vända. Det tog sin tid! Jisses vad yr och snurrig jag varit, men så i går eftermiddagen kände jag att det inte snurrade lika mycket. Vilket var tur, eftersom vi hade möte på scouterna igår kväll. Jag satt dock ner under hela mötet, men jag orkade vara med.

Helt bra är jag ännu inte, men det går åt rätt håll så jag är nöjd. Antibiotikan verkar göra sitt jobb, sakta men säkert.

Idag blir det till att jobba lite, sedan ska det bli skönt med fredag kväll! Den nya TV-säsongen är i full sving, de flesta program har nu startat upp igen den här veckan. En del nya shower som vi har valt att titta på, man vet aldrig om det blir en nitlott eller om man får en ny favorit. Ibland får man en favorit, men så tar de bort den mitt i säsongen! DÅ blir jag inte glad....

Annars är mina planer i princip att städa bilen imorgon och åka till IKEA på söndag.

Min kompis Bree har aldrig varit på IKEA och hon ville helst att hennes första gång skulle vara med mig, eftersom jag ju är svensk. Så hon, jag, Sarah och hennes dotter Katana ska dit och jag ske ge dem "The Grand Tour"! :-)

Annars blir det nog slappt, eftersom jag fortfarande inte riktigt är pigg. Kanske Sarah och jag går på bio imorgon, hon vill så gärna se filmen Hotel Transylvania som kommer ut idag.

Idag kontaktade jag organisationen Kitty Korner så att de inte glömmer bort oss och katten som behöver ett hem. Hoppas att de kan ta henne nu i helgen!

Trevlig helg alla! :-)

Cozy Critters

 



Wednesday

Went to the doctor yesterday, they are pretty sure it is a staph infection.

Now I hope the antibiotics will take care of it, that it is not one of those antibiotic resistant staphs!

When I got home yesterday I was so sick. I barely made it to school to pick up Sarah, and when we got back I slept for two hours. The fever is nto so bad, but I am really dizzy.

Very irritating!

Tuesday

Hep. Infection is a fact after all!

I was keeping an eye on it, not sure what to think. But now it is a fact: the surgery site is infected. I have had a low grade fever since this weekend, but just around 100F (38C), so not bad. But last night when I took off the bandages to clean the wound, it stank! Bad smell and all yellow.

Same this morning. So I called the doctor and I have an appointment in a half hour to see her. Hopefully some antibiotics will take care of that real quick! :-(

Camping

För ett tag sedan bokade jag in hela familjen (hundarna ska ju med såklart) på en State Park som ligger inåt landet, mitt i Florida ca 2 timmar härifrån. Just denna heter Highland Hammocks State Park, och vi ska alltså tälta där. Tälta i Florida rekommenderas nog endast under vinterhalvåret, det blir ju en aningens varmt annars.

Det som är speciellt med denna park är naturen, den är bevarad så som den var innan en massa folk flyttade till Florida. Naturliga sk Hammock, vilket är ett typ av ekosystem. De har häftiga hiking trails där, så det ska bli kul! Denna camping går av stapeln den 29 december.

Det var måååånga år sedan vi tältade sist, så det ska bli kul. Hoppas att vårt tält fortfarande håller, det var helt nytt förra gången, men man vet ju inte.

Ser fram emot att gå på hike och njuta av naturen, sitta och grilla på kvällen och så vidare.

Jag ser inte fram emot själva sovandet, speciellt inte med två hundar :-)! Men, jag har denna gång köpt hem bekväma madrasser och bra sovsäckar. I och med att jag nu måste följa med på Sarahs tältcampingar med scouterna så är det ju bra om jag övar upp mig lite.

Med tanke på hur dyr den nya utrustningen var tycker jag att vi måste campa lite oftare, så idag bokade jag in oss på ännu en övernattning, denna gång blir det en park som jag faktiskt varit i och paddlat kanot, Hillsborough River State Park. Helgen precis efter Thanksgiving blir det, den 24 november.

Jag älskar verkligen amerikas fantastiska parker! Helt fantastiska och så varierande från region till region. Absolut makalösa naturupplevelser i många fall, oftast väldigt väl bevarade och oförstörda. Skatter, helt klart. Om du som svensk besöker USA tycker jag du ska ta dig till en park och njuta. De finns ju överallt. En helt annan sida av USA, en naturlig sida väl värd ett besök!

Jag tar alltid med besökare hos oss till minst en park. Oftast blir det närbelägna Myakka River State Park, om inte annat för att se på alligatorerna i det vilda.

Så kom ihåg det, ni som ska till USA, glöm inte att besöka en State Park eller National Park!

Måndag

Allt känns ganska trist just nu. Inget kul på G. Hjälper ju inte när man läser om allt annat kul som alla andra gör! :-)

Näsan verkar vara OK. Inte helt säker, eftersom jag haft lite feber och bandagen är lite gula när jag byter. Jag tror dock det är OK, ser ingen ny svullnad eller rödhet, ingen varm känsla runt såret.

På onsdag tas ju styngnen bort, och det ska bli skönt. Vill gärna bli av med det här otympliga bandaget, det kliar och är obekvämt. :-)

Vi har ett tag nu haft ännu en katt som ha rhittat till vårt hus. Detta är tredje katten på ett år! Den första lyckades vi ju få in till en hjälporganisation, den andra blev överkörd innan jag han göra nått alls.

Den här nya katten är en söt liten flicka, kan inte vara så gammal. Supervänlig. Stan, våran hund, vill helst äta upp henne när han ser henne (hon har bosatt sig vid vår huvudentre). Men istället för att springa iväg eller bli rädd så gav katten honom en puss på nosen! Han blev så ställd, så nu vet han inte VAD han ska göra med katten! Hon springer ju inte iväg! :-)

Jag får sådant dåligt samvete när jag ser övergivna katter. Vi kan ju  inte ta in henne, Ken är väldigt allergisk mot vanliga katter. Troligen är hon offer för ännu ett sk forecolsure, dvs. familjen har blivit av med huset, och när de flyttat har de helt enkelt lämnat kissen kvar. Fy!!!!

Nu har jag i alla fall ringt runt hos en massa jäkla djurorganisationer, men inget napp. Jag har gått runt med katten i kvarteret och försökt få någon att ta henne. Nix.

Och hon följer oss som en liten hund, när vi går ut med hundarna följer hon med...

Igår beslutade jag mig dock för att ta med katten till det ställe där den förra katten blev omhändertagen. Chansa helt enkelt. Den här organisationen, Kitty Korner, håller till på ett PetSmart varje lördag och söndag. Jag, Sarah och hennes bästis som var här i går, stod där och stampade så fort de öppnade, med katten.

Först blev damen arg, hon hade minsann 65 katter redan, hon kunde inte ta min katt. Hon trodde jag var ägaren som försökte bli av med en katt. Sedan förklarade jag att katten var övergiven och då veknade hon lite. Vi kollade först så att kissen inte hade microchip, men det hade hon inte (tänkt på att alltid microchippa era husdjur, även om de endast vistas inomhus!)

Sedan sa hon att hon tyvärr inte har plats, men om vi kunde mata katten i en vecka så skulle hon förhoppningsvis få någon av de katter hon har nu utadopterad, så "vår" kisse kan få den platsen.

Så vi ställde ut den lilla hundkojan vi skaffade till första katten, såg till att hon har gott om mat och vatten, så hoppas vi att hon kan få en plats nästa helg. Håll fingrarna!

Kissen, som vi kallar Trixie

Härligt slapp dag

Jag är glad att jag tog en extra ledig dag. Jag har gjort absolut inget alls, bara slappat.

Kollade på Svenska Hollywood-fruar, men Gunilla får mitt blodtryck att gå upp... Bättre då att titta på Djurakuten på samma kanal!

1½ timme tills Sarah ska hämtas. Ska nog ta fram min bok som jag läser just nu, "När skönheten kom till Bro" av Anna Jansson, som utspelar sig på Gotland. Har tre andra böcker som ligger och väntar också, ska nog plöja dem i helgen...

Glömde ju att nämna att moster Pia hade skickat ett nytt svenskt tangentbord till mig som jag beställt. Hon hade dock skickat med allehanda andra trevliga saker, som en massa kattsaker till Sarah och svenskt godis! Perfekt timing, mumsade glatt i mig saltlakrits igår... :-) TACK!!!

Det har ju sina fördelar att vara ordinerad vila! :-)

Torsdag (Varning! Innehåller bilder som kan vara läskiga för känsliga)

Sov gott fast jag var tvungen att halvsitta lite. Katten var väldigt hjälpsam, hon sov på mitt höftben så jag inte kunde rulla över på sidan, ha ha!

Nu har jag äntligen fått av tryckbandaget, vilket genast känns bättre. Nu är det vanliga bandage som gäller, ska bytas två gånger om dagen och såret måste hållas fuktigt. Ingen sårskorpa får bildas och ska tas bort om man ser någon.

Jag tycker det ser för hiskeligt ut. Svullnaden har jag inget emot, den går ju bort. Ena ögat känns lite mosigt och näsan är öm som bara den. Men ont gör det inte så mycket tycker jag. Det ser dock inte kul ut, lär bli ett ärr som heter duga.

Jag ska köra med ärrkräm efteråt, ska tydligen göra bra skillnad i hur synligt ärret blir. Undrar hur det kommer att se ut eftersom hon ju lämnade ett litet hål öppet. Idag såg det dock mindre ut, så de inre stygnen verkar ha dragit ihop allt ganska bra.

Här är en bild så ni kan se hur det ser ut:

Det blir ett fiiiint ärr, va? Ser helt mosig ut i ansiktet och kolla in vid ögat hur svullet det är! Ena näsborren är fotfarande i princip stängd och jag får inte snyta mig, vilket jag gärna skulle vilja göra... Näsroten är svullen, det gör ont att ha glasögonen på, men det är ju bra om man kan se, så det får jag stå ut med. Linserna är inte min grej just nu, vill ha glasögonen.

En så vacker näääsa du har! :-)

Grannen ska följa med mig och hämta Sarah i eftermiddag eftersom jag tog smärtstillande innan jag tog av bandaget och jag vill inte köra då, såklart.

Ja ja. Nu är DET över, så nu är det bara att ta ut stygnen på onsdag och hoppas att ärret blir så litet som möjligt...

Operationen

Lite snabbt inlägg här.

Först av allt så blev jag godkänd för amerikanskt medborgarskap i tisdags! Om ca 30 dagar komme rjag att bli kallad till en ceremoni och får då mitt certifikat som säger att jag är medborgare. Så förhoppningsvis innan presidentvalet i november, så jag kan rösta!

Idag var det då dags för operationen för att ta bort cancern på näsan.

Efter att ha blivit rejält bedövad (sprutor i näsan gör ONT) skar de ut en ca 3 cm i diamater cirkel, jag fick se hru det såg ut i spegel, och de tog kort osm jag ska få när jag kommer tillbaka nästa vecka för att ta bort stygnen. Hålet såg inte SÅ stort ut, men DJUPT! Läskigt! :-)

Under själva operationen kom d eåt något blodkärl och blodet bara sprutade rätt ut! Jag hörde på dokotrn och sköterskan hur de febrilt försökte jobba snabbt. De kauteriserade kärlen snabbt så blodningen stillades. Luktar inte så kul, ens eget brända kött, om man säger som så... :-)

Sedan var det ut i väntrummet medan de kollade det som skurits bort. Om inte marginalerna är helt klara måste de skära igen.

Jag och de andra sju patienterna som alla var där för samma operation hade ett eget väntrum med mysiga soffor, gosiga filtar, vacker konst på väggarna, ett litet pentry med snacks och drycker plus avslappnande musik. Rena SPA-känslan!

Det var en äldre man där som var riktigt rolig, han fick dock till slut tillsägelse av oss att inte vara så rolig: att skratta gör nämligen ont med ett hål i näsan! :-)

Sedan fick jag besked att marginalerna vara rena, så nu var det dags för ihopsyning.

Det var detta som var det jobbigaste. Sprutorna som skulle bedöva mig ytterligare gjorde så ONT, antar att näsan var extra känslig nu när de hade opererat.  Men efter väldigt många stick var jag dock redo för mina stygn.

Doktorn berättade att hon skulle använda hud från näsan för at göra ett litet "lock" att täcka hålet med, men när hon började sy tyckte hon att jag hade riktigt bra elasticitet, så hon beslutatde att sy ihop som det var. Nästan alla stygnen är på insidan av hålet, och de kommer lösas upp av sig själva. Endast tre stygn är på utsidan. Anledningen till detta är att hon lämnade en stor del av såret ÖPPET!

Fy sjutton vad läskigt det ser ut! Men om hon skulle sy igen allt skulle nästippen bli sne när det läker, så det är väl en smäll man får ta. Jag tyckte det såg himla fult ut alltihopa när hon var klar...

Så nu har jag ett tryckförban dpå och det värker rejält. Hela näsroten är svart och hon sa att jag ska räkna med rejäla blåmärken. Näsan är rejält svullen ocksp.

Imorgon på lunchen ska jag byta bandagen och fylla det öppna hålet med en salva, sedan ska det rengöras och bytas två gånger om dagen.

Vi får se hur det känns imrogon, men just nu gör det ONT som bara sjutton! :-)

Söndag

Igår var det då dags för scouterna att sjunga för en grupp äldre damer på ett assistanceboende. Stor sucee igen!

Efter det följde Sarah med sin bästa kompis Ashley hem, och en annan tjej, Madison, som är Sarahs andra bästis, följde också med. Vi skulle egentligen hämta hem henne vid 9 på kvällen, men då ringde kompisens mamma och meddelade att de alla ville sova över. Så istället körde vi över med en övernattningsväska.

De hade badat i poolen till långt in på kvällen (de har nattljus i den) och haft så kul! Klockan var 3 på morgonen när de till slut gick och lade sig, och sedan upp igen vid 8. Så Sarah är liiite seg idag.

Vi ska dock se om vi kan ta oss ut på stan lite, jag skulle behöva nått kul att ta på mig till intervjun hos immigrationen på tisdag. Det hjälper ju om man kan känna sig lite fin, och just nu känns min garderob ganska blä. Skulle behöva lite nytt i allmänhet ändå.

Sedan tror jag nog inte att Sarah kommer att ha några problem med att somna ikväll!

Själv tillbringade jag lördagen med att i princip bara läsa, två böcker blev det igår. I eftermiddag måste jag nog ta lite köksröj och tvätta lite sängkläder. Så en lagom soft helg verkar det bli!

Fredag

Igår kväll hade vi ett riktigt trevligt möte med Girl Scouts. En tjej har slutat, men vi hade fyra nya tjejer, så nu är det 15 tjejer totalt i vår trupp! Två av de nya tjejerna känner dessutom Sarah, så det var extra kul att vi lyckats övertala dem att gå med.

Kvällen gick mest åt till att presentera tejjerna för varandra och prata lite om vad som kommer att ske under hösten, men också att öva på sånger. Imorgon ska vi nämligen på vår första "field trip".

I våras hade vi ett Tea Party på ett hem för äldre. Damer som inte har någon familj som hälsar på, inga barnbarn osv. Det var en supersucce! Damerna var SÅ glada så de grät! Alla tjejerna blev ordentligt omkramade och det märktes verkligen hur uppskattat allt var. Vi sjöng, dansade, hade frågesport och lekte lekar. Tänk att ett så litet besök kunde göra en så stor skillnad!

Föreståndaren på hemmet sa att de fortfarande pratar om vårt besök och om hur underbart de tyckte det var. Så nu är det dags igen! Den här gången ska vi dock träffa en annan grupp damer, dessa med ganska grava funktionshinder, alla med personliga assistenter. Det kommer att bli mindre interaktion, eftersom damerna inte kan röra sig så mycket, det blir nog mest sång från vår sida, och så fika.

Nyttigt för tjejerna att se en miljö som de kanske inte är så vana vid, och att förstå hur viktigt det är att visa omtanke till sina medmänniskor.

Nu till något annat. Imorse var jag på möte på Sarahs skola, för att diskutera Sarahs fortsatta "speech theraphy".

Det var en ny talpedagog och SÅ BRA hon var! På mötet var även Sarahs lärare och skolans rektor, en mycket smart kvinna.

Jag känner att de verkligen har tagit sin uppgift på allvar och de hade gjort en bra utvärdering av Sarah. Det här läsåret kommer hon att få ett stöd som kommer hjälpa henne mest vad gäller skrivning. Sarah hade väldigt höga poäng vad gäller läsning på FCAT, de standardiserade proven, i våras. Hon gjorde också bra ifrån sig i matte. I fyran har man dock ännu ett element i form av skrivning.

Sarahs problem är mest att hitta rätt grammatiska ändelser, och att hon kanske tar lite för lång tid på sig att skriva. Så hon kommer att få skriva FCAT i en mindre grupp, med lite extra tid. Och under undervisningen kommer talpedagogen då och då närvara och hjälpa Sarah komma ihåg de tips och trix som de har lärt henne. Hon får också ha ett "cheat sheet" med gramamtiska ändelser på bänken för att hjälpa henne. Läraren är också medveten om att Sarah kan behöva lite extra förklaring ibland, eftersom hon inte riktigt vågar fråga om hjälp när hon inte riktigt förstått, så hon inte behöver fråga inför hela klassen (vilket Sarah tycker är pinsamt), utan läraren ska vara mer lyhörd till hennes behov.

Allt detta plus lite annat gör att jag känner att Sarah är i mycket goda händer. Att de har identifierat vad hon specifikt behöver hjälp med och att den hjälp de ska ge henne kommer att vara till riktig fördel för henne. Så glad! Inget trams, bara tuta och köra!

Dessutom har skolan fått pengar till ännu en läraren till fyran, så inom de närmsta två veckorna ska de ta några elever från varje klass och göra en femte fjärde klass. På så sätt blir det mindre elever i varje klass, och det vinner ju alla på.

Jag känner verkligen att vi gjorde rätt som bytte skola förra året, hittills har det varit väldigt positivt!

Torsdag

Redan torsdag? Veckan har gått fort!

Jobb såklart, och en sjuk hund härom kvällen. Hundarna fick var sitt hundkex när vi körde genom drive-thrun på apoteket. Men tydligen tålde Bob inte hundkexet och blev sjuk. Tur var att detta skedde redan vid fyratiden, så jag behövde inte sitta uppe med honom hela natten. Istället bäddade vi Ken på soffan, eftersom Bob fortfarande var väldigt rastlös. Bob vill gärna ha någon nära sig när han är sjuk.

Idag är det första mötet på Girl Scouts. Som co-leader, dessutom. Den här terminen har Sarah inte sin Art Club längre, vilket gör livet lättare. Nu hinner hon faktiskt göra läxor och äta middag innan mötet, vilket hon knappt hann förut då Art Club gjorde att hon inte var hemma förrens fem, och GS startar sex.

Igår fick jag samtal från hudläkarens kontor. För att förbereda mig inför operationen på onsdag nästa vecka. Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det, jag har mest varit så glad över att jag inte har cancer i struphuvudet.

Men tydligen är det en lite mer avancerad operation än vad jag tänkt mig. Jag blev lite konfunderad av allt som sköterskan rabblade upp. Jag hade typ tänkt mig att de ska hyvla av några lager hud och det är det. Hon pratade om "reconstructive surgery" och "skin transplants". Jag Gogglade lite på MOHS och vad man kan förvänta sig. Herre JÄVLAR! DET ser INTE KUL UT ALLS!

Fatta! De tar en STOR BIT! Inte lite hyvling. Det gäller att ha en bra läkare som vet vad hon gör, det är själva rekonstruktionen som avgör hur det blir. Vilka men man får av operationen.

Av vad jag har förstått har min doktor gjort över 15 000 MOHS-operationer. Hon ska tydligen vara väldigt duktig på att rekonstruera efteråt. Annars finns det ju alltid plastikkirurgi om det behövs. Men SE på detta här under. FATTA att det inte är ett LITET hål de ska göra!

Och då var detta en av de mildare MOHS-resultaten som jag hittade...

GAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH! Men man får ju vara glad att man faktiskt kan operera. Slippa strålbehandling. Och MOHS är ju mikrokirurgi. Alternativet är ju strålning eller vanlig operation, och där skär de mer.

Tydligen sprider sig skivepitelcancer utåt under huden, som små tentakler under huden. Det är väl anledningen att de tar så mycket.  Nej, BORT med cancern. Bort, bort.

Jag ser dock INTE fram emot denna operation. Dessutom är man ju VAKEN! Man får endast lokalbedövning. Efteråt sa de att jag ska räkna med ganska många stygn (desto fler och mindre stygn, destor finare blir ärret). Jag ska tydligen räkna med att inte kunna andas genom näsan (man får stygn inuti näsan och den svullnar oftast så näsborrarna täpps till).

Det här kunde de ju ha berättat mer om tycker jag. Jag är ändå ganska glad att jag vet vad som väntar nu. Hellre det än att man blir helt chockad. Fast man ser ju inte hålet, de bandagerar och syr ju innan man ser. Men ändå.

Jag ska fråga om de kan ta kort under operationen, jag vill SE hur det ser ut. Eller inte. Hu! Eller jo, faschinerande... men blä!

Fy sjutton säger jag bara!

På tisdag ska jag till immigrationen för min intervju för att bli amerikansk medborgare. Jag är väldigt glad att jag sköt på operationen till efter intervjun. De hade väl aldrig tillåtit mig att bli medborgare med en nyopererad näsa! Då hade jag nog skrämt dem för mycket, ha ha!

Härligt!

Vilken superkänsla när man gått omkring och trott det värsta, stålsatt sig för vad man var ganska säker på skulle bli dåliga nyheter!

Känns kanon! Jag märker på maken hur lättat han är. Vet inte HUR många SMS jag har fått från honom idag, han har verkligen oroat sig!

Ikväll blir det att fira med god mat från goda Gianni's! Verkligen värt att fira, att livet går vidare i sin underbara vardaglighet. Man ska verkligen vara glad för vad man har och uppskatta vardagen. Ibland får man sig en tankeställare, det är nog bra!

Träffade förresten en SÅ underbar sjukskötare idag. Han var den som skulle ta mina "vitals", dvs skriva ner puls, blodtryck och allt det där man gör innan själva läkaren kommer in.

Vi kom att prata om allt möjligt i och med att han fick höra min sjukdomshistoria. Med en gång kom vi liksom in på att det är viktigt att vara positiv. Visade sig att han var en "first responder" den 11 september, dagen D då terrorn slog till i NYC (imorgon är det ju årsdagen). Han förlorade flera nära vänner den dagen, och det var efter den persen som han och hans fru flyttade till Florida.

När han hörde mig berätta om vad jag hade varit med om så tyckte han att jag var en väldigt positiv person (och det är jag ju helt klart). Detsamma tyckte jag om honom, i och med vad han varit med om och hur han hade reagerat efteråt. Han hade sina vänner memorerade via tatueringar på sina armar, och han visade mig var och en och vem den stod för. Väldigt faschinerande att höra hans berättelser.

Vi skakade hand när det var dags för honom att gå, men på något konstigt vis tror jag vi både kände att vi hade hittat en själsfrände på något vis. Väldigt intressant att stöta på honom sådär mitt i vardagen!

Jag säger då det...

Vilken morgon! Så nervöst och nervigt.

Till slut fick jag då träffa öron-, näsa-, halsspecialisten. Massor av frågor, knappande på datorer. ÄNTLIGEN dags att få ner den där kameran i halsen!

Ingen cancer av vad han kunde se! Endast helt normala polyper och inflammation!!!

Tydligen har jag något som heter Laryngopharyngeal Reflux, eller "silent reflux", dvs en sorts inflammation i matstrupen som har nått upp till och påverkat struphuvudet. Vanlig reflux känner man av, eftersom det ju medför halsbränna, men min sort är då "silent" där man inte käner av någon halsbränna. Symtomen är nästan exakt samma som vid struphuvudcancer.

Ja. Allt det där mörka sopades bort, jag kan andas ut. Man uppskattar verkligen vad man har efter att ha ältat en möjlig cancer en hel helg.

Nu behöver jag bara dras med cancern på näsan, och även om det inte är kul, så känns det tusen gånger bättre än cancer på stämbanden...

Passade på att köpa en glass på vägen hem. För det förtjänar man väl efter den här persen?

Nervös

Klockan är snart 9 på morgonen här. Jag har tid hos doktorn 10.45. Känner mig väldigt nervös, måste jag säga. Tänk om de inte kan ge mig ett klart besked idag? Då blir jag nog lite tokig!

Anti-deppressivt medel

I detta fall bestående av en kul kille från Sydkorea.

Jag vet inte vad det är, men jag och Sarah är besatta av den här låten. Blir SÅ glad av den!

Tankar en fredag

Känner just nu att jag går på spänn hela tiden. Alla tankar kretsar kring måndag. SÅ nervös. Tänk om halsen också är elakartad?

Jag kan inte låta bli att Googla, förbereda mig mentalt på vad som kan ske om det nu är så. Så man inte blir för chockad. Så man vet vad man har framför sig i så fall.

Allt beror ju på i vilket stadie en tumör i så fall är i. Hur långt gånget det är. Jag som ändå har sådan koll på allt som sker i kroppen, efter alla år med att vara sjuk. Hittades cancer i så fall tidigt? Hoppas det i så fall. Verkar som om strålning är vanligast, kanske kombinerat med operation. Cellgifter mest för att förhindra spridning om det gått ut i lymfkörtlarna.

De som får cancer i halsen är oftast rökare. Och de som dricker mycket alkohol. Jag faller inte i någon av de kategorierna. Dock har jag ett komprimerat immunsystem, jag åt immundämpande cytostatika i 10 år. Dessutom visade jag mig vara HPV (Human Papilloma Virus) positiv i tidig 20-års ålder. Det gör att man har större chans att få cancer (nu finns det ju vaccin mot det för unga flickor). Så jag har två av riskfaktorerna även om jag aldrig varit rökare... Det där jävla immunförsvaret, bara problem sedan jag var typ 11 år. Så jävla taskigt.

Tänker, tänker, tänker.

Orkar jag med en jobbig sjukdom till? Näs-cancern klarar jag nog, det verkar vara en ytlig sak. Men en långvarig behandlig, de är ju tuffa. Jag har ingen hjälp här. Min man är helt värdelös i dessa situationer, han lider av medicinsk stress. HAN blir liksom stressad, fast han inte är den som är sjuk! Och då är han inte till hjälp alls, tvärtom, han blir mer som en belastning...

Jag har problem med att orka vardagen som den är nu, hur blir det då? Kanske någon från Sverige kan komma och bo här ett tag, men det är ju inte enkelt precis.

Tänker på Sarah. Vill inte att hon ska behöva gå igenom allt det här. Jag är så rädd att hon ska få växa upp utan sin mamma, precis som jag.

Det har verkligen präglat mig hårt, att min mamma dog i cancer när jag var bara 1 år. Tänk om... tänk om hon inte gjort det? Tänk om jag hade haft henne? Hur hade mitt liv då sett ut? Som det är nu växte jag upp utan en endast kram eller ett endaste "jag älskar dig". Aldrig. Min mormor var inte sådan.

Jag känner att jag är en reserverad person, men tycker också att jag är väldigt kärleskfull mot de som är mig kära. Tänk om jag hade växt upp i en annan miljö? Med kramar och pussar, och allt det där? Undrar hur jag hade blivit då?

Förunderligt hur ens miljö ändå påverkar en.

Om det nu är så. Om det nu är så illa. Ännu en elakartad tumör... Känner mig väldigt deppig. Försöker ringa vänner och familj i Sverige. Ingen är hemma. Ingen att prata med. Depp.

Håller tummarna hårt.

Väntar på måndag. Och tycker synd om mig själv tills dess.

Torsdag

Faschinerande att titta på näsan, där de gjorde biopsin. De sa att jag kunde räkna med att allt skulle hinna växa tillbaka innan operationen, och de hade rätt! Förutom en lätt sårskorpa så kan man inte tror att det var ett hål där! Det växer så det knakar! Läskigt...

Annars går jag mest och väntar på att det ska bli måndag så jag kan få reda på om näsan är allt jag behöver oroa mig för eller inte. Suck ja...

Ny pryl

Tänk att man kan bli så glad över något så enkelt som en livsmedelsvåg!?

Jag har ett bra tag använt mig av en gammal brevvåg, väldigt klumpigt och funkar inte så bra. Nu har jag en ny, superunn och lättrengörlig våg som är enkel att förvara i köket. Snygg är den dessutom!

Många recept jag använder mig av, speciellt svenska lågkolhydratsrecept, kräver vägning.

Ska bli kul att prova ikväll då jag ska göra "pasta" utan kolhydrater!

Onsdag eftermiddag

Nu har jag nog betat av de jobb som skulle göras för idag, men det kommer säkert nått smått senare, det brukar det göra.

Hela familjen har lyckats bli förkyld med snörvel och ont i halsen. Ingen feber dock, så vi kör på som vanligt.

Hoppas det blir bra tills på måndag då de ska de nämligen ner i halsen och kolla på struphuvudet. Tror inte att de skulle ta biopsi, det gick så fort alltihopa när de ringde, men jag tror de sa att man får narkos om biopsi ska tas. Sedan får vi se vad resultatet blir och vad åtgärden blir.

Har inte kunnat prata normalt nu på ett halvår, ibland låter rösten som om jag är på väg att storgråta och halsen känns konstigt kittlig, ofta. Enligt husläkaren har jag nog en tumör på struphuvudet, och i och med skivepitelcancern på näsan vill de nu kolla närmare. Är det godartat så gör de inget vad det verkar som, men är det inte det (90 % av all cancer i struphuvudet och på stämbanden är skivepitelcancer), ja då får man ju ta tag i det. Även en pytteliten tumör kan tydligen orsaka heshet och sådana problem som jag har haft.

När det regnar så öser det ner, liksom. Nu hoppas jag på bra nyheter på måndag efter att de har tryckt ner den där kameran i halsen på mig... Det räcker SÅ bra med näseländet!

Onsdag

Igår var det lite deppigt på eftermiddagen, men så är det ju ibland.

Idag väntar en lång rad jobb, så alldeles för mycket att göra för att hinan känna mig deppig idag!

Nej, har ingen tid med det här nu, så hejsan hejsan så länge!

Måndag

Labor Day idag, ledig dag för de flesta amerikaner, men inte för mig eller Ken. Sarah ska ändå ha en kompis här hela dagen, så det passar bra för mig att jobba då.

Helgen har varit bra, så jag är nöjd ändå.

Igår började dagen med en god frukost ute och sedan fick jag en massa ärenden gjorda. Var bla. till hälsokostaffären Richard's Foodporium och inhandlade allehanda saker som jag saknat i vår lågkolhydratkost.

Jag är en person som gillar mina mackor på morgonen, men med lågkolhydratkost funkar ju inte bröd. Jag har dock hittat ett kanonrecept på ett fröknäcke som är så gott. Skulle kunna äta det jämt!

I princip har man 1 dl solrosfrön, 1 dl sesamfrön, några matskedar fiberhusk, några matskedar pofiber, några matskedar linfrön och så hade jag i lite chia-frön också (supernyttiga), plus en halv matsked salt. Sedan värmer man 1 dl kokosolja (utan smak) och 1 dl vatten och häller det över fröblandningen. (Kokosolja är väldigt nyttigt dessutom).

Sedan är det bara att bre ut smeten supertunnt på ett smörpapper på en plåt, in i ugnen på låg värme ca 1 timme, ta ut, skära i bitar och sedan låta stå i ugn med öppen lucka på superlåg (lägsta) värme ett par timmar till tills det torkat. Smakar som värsta delikatess-knäckebröden, fast tunna. Man måste bara se till att förvara dem på rätt sätt så de inte blir sega. Jag har mina i en plasturk utan lock med hushållspapper mellan lagren och ovanpå. Lite smör och ost och sedan har jag mina mackor! Mättande och nyttiga.

Efterrätter är något annat som jag inte direkt hittat något som jag tycker är jättegott vad gäller lågkolhydrat, men IGÅR. MUMS! Jag gjorde chokladpannacotta med vispad grädde och frusna hallon ovanpå. Så gott! Använde 70 % mörk choklad, och det enda sockret i pannacottan var det som fanns i chokladen (inte mycket alls). Nästa gång ska jag göra en vaniljpannacotta med mascarpone.

Nej, nu är det dags att jobba, har min Diet Coke redo!

Söndag

Fortfarande så trött! Igår var Sarah på pool party. Jag var chafför åt henne och två av hennes kompisar. Passade på att gå husesyn hemma hos en kompis, B,  som just flyttat (en av Sarahs kompisars mamma). Kul att se hur andra har det och deras renoveringsobjekt! Man får en del ideer och kan dela med sig av sin egen erfarenhet.

Åkte efter det hem och städade lite, och senare på eftermiddagen kom samma kompis hem till oss med Sarah och kompisen K som B hade hämtat på festen.

Resten av eftermiddagen och tidiga kvällen satt vi och pratade om allt möjligt medan tjejerna lekte.

Sedan var det dags för en lugn kväll med en stor grönsallad och grillade kycklingvingar. Såg på film, det var Dark Shadows med Johnny Depp, inte så där jättebra, men lite kul. Var så trött!

Imorse blev jag uppjagade ur sängen vid 9.20 och han knappt klä på mig innan vi drog iväg till ett trevligt frukostställe. Kylskået ekar nämligen tomt som bara den, så det vara bara att äta ute.

Idag ska jag komponera meny för veckan och storhandla, det behövs när man äter en specifik kost som vi gör.

Måste nog jobba lite också, men eftersom det är helgdag imrogon (Labor Day) så kan jag ju allti dta det imorgon.

Skönt att ha ett helstädat hus, känns mycket mer avslappnat då. Det enda som behövs göras är lite tvätt, men det kan jag ta imorgon.

Nu ska jag gå och fixa till en iskall Diet Coke med is så jag kan vakna till lite mer innan jag bestämmer mig för vad vi ska äta idag... Hoppas ni alla har en bra helg!