Fredag

Igår kväll hade vi ett riktigt trevligt möte med Girl Scouts. En tjej har slutat, men vi hade fyra nya tjejer, så nu är det 15 tjejer totalt i vår trupp! Två av de nya tjejerna känner dessutom Sarah, så det var extra kul att vi lyckats övertala dem att gå med.

Kvällen gick mest åt till att presentera tejjerna för varandra och prata lite om vad som kommer att ske under hösten, men också att öva på sånger. Imorgon ska vi nämligen på vår första "field trip".

I våras hade vi ett Tea Party på ett hem för äldre. Damer som inte har någon familj som hälsar på, inga barnbarn osv. Det var en supersucce! Damerna var SÅ glada så de grät! Alla tjejerna blev ordentligt omkramade och det märktes verkligen hur uppskattat allt var. Vi sjöng, dansade, hade frågesport och lekte lekar. Tänk att ett så litet besök kunde göra en så stor skillnad!

Föreståndaren på hemmet sa att de fortfarande pratar om vårt besök och om hur underbart de tyckte det var. Så nu är det dags igen! Den här gången ska vi dock träffa en annan grupp damer, dessa med ganska grava funktionshinder, alla med personliga assistenter. Det kommer att bli mindre interaktion, eftersom damerna inte kan röra sig så mycket, det blir nog mest sång från vår sida, och så fika.

Nyttigt för tjejerna att se en miljö som de kanske inte är så vana vid, och att förstå hur viktigt det är att visa omtanke till sina medmänniskor.

Nu till något annat. Imorse var jag på möte på Sarahs skola, för att diskutera Sarahs fortsatta "speech theraphy".

Det var en ny talpedagog och SÅ BRA hon var! På mötet var även Sarahs lärare och skolans rektor, en mycket smart kvinna.

Jag känner att de verkligen har tagit sin uppgift på allvar och de hade gjort en bra utvärdering av Sarah. Det här läsåret kommer hon att få ett stöd som kommer hjälpa henne mest vad gäller skrivning. Sarah hade väldigt höga poäng vad gäller läsning på FCAT, de standardiserade proven, i våras. Hon gjorde också bra ifrån sig i matte. I fyran har man dock ännu ett element i form av skrivning.

Sarahs problem är mest att hitta rätt grammatiska ändelser, och att hon kanske tar lite för lång tid på sig att skriva. Så hon kommer att få skriva FCAT i en mindre grupp, med lite extra tid. Och under undervisningen kommer talpedagogen då och då närvara och hjälpa Sarah komma ihåg de tips och trix som de har lärt henne. Hon får också ha ett "cheat sheet" med gramamtiska ändelser på bänken för att hjälpa henne. Läraren är också medveten om att Sarah kan behöva lite extra förklaring ibland, eftersom hon inte riktigt vågar fråga om hjälp när hon inte riktigt förstått, så hon inte behöver fråga inför hela klassen (vilket Sarah tycker är pinsamt), utan läraren ska vara mer lyhörd till hennes behov.

Allt detta plus lite annat gör att jag känner att Sarah är i mycket goda händer. Att de har identifierat vad hon specifikt behöver hjälp med och att den hjälp de ska ge henne kommer att vara till riktig fördel för henne. Så glad! Inget trams, bara tuta och köra!

Dessutom har skolan fått pengar till ännu en läraren till fyran, så inom de närmsta två veckorna ska de ta några elever från varje klass och göra en femte fjärde klass. På så sätt blir det mindre elever i varje klass, och det vinner ju alla på.

Jag känner verkligen att vi gjorde rätt som bytte skola förra året, hittills har det varit väldigt positivt!