Härligt!

Vilken superkänsla när man gått omkring och trott det värsta, stålsatt sig för vad man var ganska säker på skulle bli dåliga nyheter!

Känns kanon! Jag märker på maken hur lättat han är. Vet inte HUR många SMS jag har fått från honom idag, han har verkligen oroat sig!

Ikväll blir det att fira med god mat från goda Gianni's! Verkligen värt att fira, att livet går vidare i sin underbara vardaglighet. Man ska verkligen vara glad för vad man har och uppskatta vardagen. Ibland får man sig en tankeställare, det är nog bra!

Träffade förresten en SÅ underbar sjukskötare idag. Han var den som skulle ta mina "vitals", dvs skriva ner puls, blodtryck och allt det där man gör innan själva läkaren kommer in.

Vi kom att prata om allt möjligt i och med att han fick höra min sjukdomshistoria. Med en gång kom vi liksom in på att det är viktigt att vara positiv. Visade sig att han var en "first responder" den 11 september, dagen D då terrorn slog till i NYC (imorgon är det ju årsdagen). Han förlorade flera nära vänner den dagen, och det var efter den persen som han och hans fru flyttade till Florida.

När han hörde mig berätta om vad jag hade varit med om så tyckte han att jag var en väldigt positiv person (och det är jag ju helt klart). Detsamma tyckte jag om honom, i och med vad han varit med om och hur han hade reagerat efteråt. Han hade sina vänner memorerade via tatueringar på sina armar, och han visade mig var och en och vem den stod för. Väldigt faschinerande att höra hans berättelser.

Vi skakade hand när det var dags för honom att gå, men på något konstigt vis tror jag vi både kände att vi hade hittat en själsfrände på något vis. Väldigt intressant att stöta på honom sådär mitt i vardagen!