Jag säger då det...

Vilken morgon! Så nervöst och nervigt.

Till slut fick jag då träffa öron-, näsa-, halsspecialisten. Massor av frågor, knappande på datorer. ÄNTLIGEN dags att få ner den där kameran i halsen!

Ingen cancer av vad han kunde se! Endast helt normala polyper och inflammation!!!

Tydligen har jag något som heter Laryngopharyngeal Reflux, eller "silent reflux", dvs en sorts inflammation i matstrupen som har nått upp till och påverkat struphuvudet. Vanlig reflux känner man av, eftersom det ju medför halsbränna, men min sort är då "silent" där man inte käner av någon halsbränna. Symtomen är nästan exakt samma som vid struphuvudcancer.

Ja. Allt det där mörka sopades bort, jag kan andas ut. Man uppskattar verkligen vad man har efter att ha ältat en möjlig cancer en hel helg.

Nu behöver jag bara dras med cancern på näsan, och även om det inte är kul, så känns det tusen gånger bättre än cancer på stämbanden...

Passade på att köpa en glass på vägen hem. För det förtjänar man väl efter den här persen?