Wednesday, July 28, 2010

Dramaföljetång

Ikväll blir det förhoppningsvis en upplösning på dramat som Kens dotter har orsakat. Vi kan bara tolerera en viss nivå av skitsnack och annat innan man liksom får sätta ner foten och säga att nu är det nog.

Maken till omogen tjej har jag nog aldrig träffat på, Sarah slår henne med hästlängder, och hon är bara sju år!

Vi har nu börjat få fram vissa detaljer som vi tänker presentera under midagen ikväll för att få klarhet i. Det verkar som om pojkvännen kan ha stuckit från Ohio och en villkorlig dom som han har där. Vi vet att han har suttit i finkan några dagar pga av ett bråk med sin förra tjej där hon anklagade honom för kreditkortsbedrägeri, men jag anser att man kan ge en person en chans att visa vad han går för, vi känner ju inte till alla detaljer osv, och det är ju inget vålds- eller knarkbrott det gäller.

Men från vad vi nu har luskat fram verkar det alltså som han också fick villkorlig dom dessutom. Och då får man ju inte sticka sådär, man har ju en övervakare som man ska hålla kontakten med, osv...

Vi är båda skitsura på dottern, eftersom detta sätter vår familj i risk. Det är ett sk felony att hjälpa någon som är på flykt från lagen (även om han bara är en fjunig och spinkig ung man).

Inte fan tänker vi riskera vår familj för att hjälpa honom, som vi inte ens känner! Det är oerhört ansvarslöst av henne att blanda in oss i något sådant. Dessutom kör han tydligen på indraget körkort och de har ingen bilförsäkring...

Så ikväll ska vi ta ut dem på en restaurang (lite neutral mark är nog bra och säkrast), och så ska vi se vad de har att säga om detta. För pojkvännen får absolut INTE bo kvar hos oss, det är helt givet!!!

Troligen kommer hon att slå bakut och säga att hon går dit han går. Är hon så dum att hon kastar bort det vi har att erbjuda för att följa honom, ja då kan jag tyvärr inte säga annat än lycka till.

Vi ger dem pengar för benisn, mat och hotell och så får dom väl dra då. Nån måtta får det ju vara, jag tycker vi har mer än nog hjälpt på alla sätt och vis...

Innan vi visste det här med killen hade vi sagt att han kunde göra lite jobb runt huset, så det kunde tjäna ihop lite fickpengar, men imorse textade hon mig om och om igen (från sovrummet!!!) om att hon behövde fickpengar och om det var något hon kunde göra åt mig för att tjäna en slant. Jag textade snällt tillbaka att jag skulle köra runt dem dit de behövde åka för att leta jobb, och att jag skulle bjuda på lunch. Men han behövde ciggisar fick jag till svar då! Ja, jag bjuder på det med. Det finns liksom ingen anledning att ge dem kontanter tycker jag... De har mat, bensin och tak över huvdet. Vad för anledning har de då att söka jobb, om de dessutom får fickpengar???

Då gick hon ut (utomhus)och ringde till Ken och sa att hon minsann vägrar att låta mig köra runt henne som en barnunge, för hon var minsann vuxen. Ken talade om detta för mig, jag gick lungt in och gav henne en adresslista över potentiella jobbställen, gav henne $10 (de bör still ha mat- och bensinpengar på presentkorten jag gav dem), och så sa jag till henne att hon har GPS på telefonen, ha det så bra idag och lycka till.

Så då hoppade hon såklart upp och åkte iväg för att söka jobb, eller hur? Näha, hon gick tillbaka och la sig och de ligger fortfarande och sover...

Ken tycker det är så himla pinsamt att jag ska behöva vara med om det här, eftersom han tycker jag är en så snäll person. Och jag tycker att man ska vara snäll mot andra om man kan, dessutom hjälpa dem om man har möjlighet. Men nu har min gräns nåtts. Jag är fullständig likgiltig inför henne, hon kan faktiskt dra dit pepparn växer :-).

Hennes mamma är så nervös för att hon inte ska stanna, HON fattar ju vilken chans dottern har här. Men jag är 99,99 % säker på att hon inte kommer att vara här imorgon. HAN kommer i alla fall inte att vara det...

Så liiite drama sådär lagom, va!?! Här behövs ingen såpopera på TV, inte!!! :-)

6 comments:

Marianne said...

Men hjälp vad ni råkar ut för! Jag förstår till fullo att ni vill hjälpa dottern, men då förväntar man sig verkligen lite samarbetsvilja och hövlighet tillbaka. Självklart ska pojkvännen ut, jag tycker ni är makalöst snälla som ens har haft honom med i planeringen även om han hade varit vit som ett lamm. Om rätt skulle vara rätt skulle ni kanske även ringa polisen och tala om var han finns ... Nej, om hon inte skärper sig så är kanske enda sättet att hjälpa henne att lägga undan pengar till utbildning, ett bidrag till att betala terminsavgifter och allt vad det är, men kontanter verkar lite riskabelt.

Jag hade aldrig accepterat att de låg och sov mitt på dagen och textar dig från sovrummet! Gud vad jag blir ilsken på henne!

HOPPAS nu att allt löser sig på ett bra sätt. Och att du mår bättre också!

KRAMAR!

Petra H said...

Men vilken följetong, du har rätt i att det börjar mer och mer låta som en riktigt saftig tv-såpa! Och det är ju inte kul att vara inblandad i något sådant, speciellt inte om killen har brutit mot lagen och dragit in er i det hela. Näe, nu får hon ju antingen börja ta lite ansvar eller så får ni sluta vara så snälla. Jag förstår att ni vill hjälpa, det är väl självklart men man kan inte fortsätta att skylla på sin taskiga uppväxt etc i all evighet.
Och vad är det för fasoner att hålla på att skicka sms från sovrummet?? Vilken fegis!
Hoppas att det går bra, det är ju jättetråkigt för Ken och för dig också att hon inte har tagit sitt förnuft till fånga och uppskattar allt ni gjort för dem.
Stor kram och jag hejar på dig!
PS MÅr du bättre??

S w e F l o said...

Vi funderade på att ringa polisen ett par gånger, men då skulle han ju hamna i finkan här, och då skulel det leda till ännu mer drama med dottern. Ken maialde mig nyss och liskom sa att det ju inte gjorde så mycket om polisen stoppad edom för trafikkontroll eller nått... Men så elak kan jag nog inte vara!

Mår mycket bättre idag!

Saltistjejen said...

Alltså det är SKILLNAD på att HJÄLPA och att BLI UTNYTTJAD! jag tycker att det blinkar lite varningslampor för det senare i detta fallet. Självklart ska man hjälpa och stötta personer i sin närhet om man kan detta! och jag förstår att Ken ville kunna finnas för dn otter han varit "förnekad" så många år. Men herregud det får ju vara måtta!!!!!!! Om NI visar goodwill och vilja atthjälpa dem måste de ju SJÄLVA också dra sitt strå till stacken. Det vill säga vara villiga att "bli hjälpta". Och då menar jag inte att ligga och sova i era sängar och kräva fickpengar och bli sura över att NI kan tänka er att ställa upp och skjutsa dem till olika ställen där de kan söka jobb! Jag blir förbannad rent ut sagt!!! Hur ego kan man vara!!???!!
Hoppas vekrligen att ni klarar av att lösa detta utana tt det ska "drabba" er egen familj på något negativt vis.
KRAAM!

Solstrålen said...

Herre jösses! Vilken story!
Håll oss uppdaterade i kväll svensk tid. Vi tänkte åka till dvd-butiken och hyra en spännande deckare men det behövs ju inte. Take care.

Mrs Clapper said...

Ojojoj! Vilket drama... Ni gör ju absolut helt rätt!!
Hoppas att allt löser sig till det bästa, och bra att ni ser om er familj, han verkar inte vara någon svärmorsdröm precis...