It took me only a second to realize it was Sarah's birthday balloon that had wandered over and bumped into me, but did I ever get scared!!! :-)!
The balloon that snuck up on me...Tuesday, May 12, 2009
Intruder in our house!
THAT sounds chocking, right? And I almost crapped my pants when I was working this morning, when all of a sudden someone came up from behind and touch me on my shoulder!!!
It took me only a second to realize it was Sarah's birthday balloon that had wandered over and bumped into me, but did I ever get scared!!! :-)!
The balloon that snuck up on me...
It took me only a second to realize it was Sarah's birthday balloon that had wandered over and bumped into me, but did I ever get scared!!! :-)!
The balloon that snuck up on me...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
HAhaha! Som en skrackfilm!!!
Ja det var nästan pinsamt hur rädd jag blev, och sen blev det lite sånt där hysteriskt skrattande... :-)
ja men visst kan man bli rädd för fåniga saker ibland.
En gång när jag var nere och tränade i källare och barnen var nere med mig, så fick jag för mig att någon kunde gå in där uppe, för jag hade glömt låsa ytterdörren. (kunde ju inte gå upp och låsa för jag var mitt inne i ett av programmen på löpbandet)
Så när Noah helt plötsligt kom runt hörnet så blev jag så rädd så jag ramlade av löpbandet.
Och allt bara för att jag skrämt upp mig själv så
Ha ha! Ja den var ju bra. En gång när jag precis hade fått ny katt så vaknade jag tiiidigt en morgon av att katten stod och spann på bröstkorgen, men jag had eglömt bort att jag hade katt, eftersom jag skaffat den dagen innan, så jag välte ner den stackarn på golvet och for upp. Fast som tur var tog den inte illa upp!
Haha, vilken upplevelse sitta där med hjärtat i halsgropen och sen upptäcka att det är en ballong.
Först känna sig skiträdd och sen urfånig.
Tur att det bara var en ballong.
Min kompis son skrämde nästan slag på mig igårkväll. Han hade hur kul som helst, jag hoppade en meter.
Ska nog lista ute ett sätt att ge igen. Hehe hämnden är ljuv :)
Det är alltid kul att skrämma andra, jag brukar stå bakom dörren i sovrummet (i mörkret) och när ena hunden eller maken strosar in för att gå och lägga sig brukar jag bara dra fram armen och fladdra lite med den framför näsan på dem, det brukar räcka för att de ska hoppa högt, he, he...
Hu! Vad otäckt, jag förstår att du blev vettskrämd!! JAg skrattar högt åt din upplevelse med katten - ha ha, du hade alltså glömt att du hade katt :D Det låter väldigt roligt men jag förstår att du inte hade hunnit vänja dig.. .men stackars lilla katt!
Ja, jag hade precis fått katten dagen innan! Den stackarn fick en hel del extra kel den morgonen. Jag vaknade av att det var tungt på bröstet, och när jag slog upp ögonen såg jag något svart med gröna ögon som kurrade högljutt, och i mitt sömniga tillstånd så glömde jag ju bort att jag hade fått hem stackars Bryan dagen innan... men han verkadeinte ta illa vid sig att halvt kastas av sängen sådär!
Tokfia du har alltid varit skrämmig av dig. Undrar om du har fått det i arv efter mig :). En katthistoria till er. Queen Ida en raring som vi hade hon var en skrämmis. En kväll satt hon innanför dörren i sönernas sovrum och väntade. Äldsta sonen klev på och hon kastade sig om hans ben som ett kramgrepp. Gissa vad han skrek. Den kvällen hade vi tokroligt åt hans rädlsa och så har det varit i vår familj. Alla tar chansen till vrålskrik. Så är det faktiskt fortfarande :)
Kramar från Styrmansgatan Visby
Post a Comment