Jag kommer inte ihåg de exakta detaljerna om hur mitt liv var just när den här sången spelades (sönder) i Sverige, men året var 1992 och jag var 18 år och gick andra året på ekonomiska linjen på gymnasiet.
Jag hade ingen kille, men var kär, och jag kommer ihåg hur det bubblade av fjärilar i magen när han och jag gick tillsammans med våra cyklar från busstationen på söndagskvällarna, när vi båda hade varit hemma hos våra respektive familjer över helgen, och nu var vi på väg tillbaka till våra respektive inackorderingsrum i Visby.
Vi båda bodde så pass lång från gymnasieskolan att vi fick inackorderingstillägg. Så i princip åkte man bara hem över helgerna för att tvätta. Han var väldigt seg, fattade aldrig att jag var kär i honom! Det var en härligt oskuldsfull tid som jag kan läsa och skratta om från mina gamla dagböcker (innan bloggandets tid!)
1 comment:
Å jag gick också andra året på gymnasiet, var superkär i en kille som jag strulade med. Vi blev tillsammans men sedan dumpade jag honom och ångrade mig grymt efteråt men då var det försent... Så ja, många lyckliga och olyckliga minnen kommer fram av denna fantastiska låt! Jag älskar den fortfarande .
men så är jag ett riktigt gammalt Mauro Scocco fan som även älskar Lisa Nilssons fantastiska röst... så den kombinationen var för mig oslagbar! ;-)
Tycker som du att det är så roligt att minnas saker från den tiden. Allt kändes så stort då. Var så stort då. Men nu kan man minnas med lite vemod och mycket skratt!
:-)
Kram!
Post a Comment