En klassisk måndag, eller...

Av någon anledning vaknade jag till straxt efter halv ett på natten. Och kunde för mitt liv inte somna om! Jag kanske slumrade till då och då, men det blev inte mycket sömn.

Och knasiga drömmar hjälpte ju inte heller! Jag hade precis sett ett program på TV innan jag gick och lade mig. Det var "Who Do You Think You Are" (jag tror serien går i Sverige med, både som svensk version och den amerikanska). Dagens kändis var Rob Lowe, och han skulle då ta reda på sina familjerötter. Ett intressant program faktiskt.

Jag har aldrig varit något direkt fan av Rob Lowe eller tyckt han var något speciellt eller sådär. Har inte tittat på några av de serier som han varit med i heller, såsom "West Wing".

Men det slog mig med en gång hur snygg karln är nära inpå. Verkligen vacker, liksom! Han har säkert gjort en massa lyft och grejer, men i så fall ser det väldigt naturligt ut. Jag satt och studerade hans ansikte för han har verkligen mognat på ett bra sätt. Inget mer med det... MEN när jag vaknade vid halv ett så började jag ha en sådan där "lucid dream", när man liksom är medveten om vad man drömmer.

Denna bild av Rob Lowe är från TV-programmet i fråga

Det gick tillbaka till 1996 (då jag bosatte mig i USA i verkliag livet), och istället för att vara au pair i Florida var jag det hos ett bögpar i Kalifornien. De var ursnälla och betalade för min universitetsutbildning samtidigt som jag tog hand om deras gulliga 4-åriga son.  Vi blev goda vänner och umgicks som det snarare än att jag bara var deras au pair. Hur som helst hade de en fest och Rob Lowe var en av de som var där. Vi fick världens connection och började gå på dater. Vi hade så mycket gemensamt och han var verkligen en själsfrände.

Jag stannade kvar i Kalifornien och tog min magistersexamen, men sedan gifte vi oss, i en stilla liten ceremoni på stranden. Straxt efteråt hade vi ett bröllop till, denna gången på en vacker strand på Gotland.

Vi bodde i ett jättevackert hus på stranden och vi hade hyrt ett intilliggande pensionat för de släktingar som ville sova över. Det var ett jättetrevligt tredagarsbröllop.

Precis efter att vi gift oss höll Rob tal i det vackra huset, och han berättade för min släkt hur han hade blivit förälskad i Sverige och speciellt Gotland, och därför gav han mig nu nycklarna till det vackra huset. Det var min bröllopsgåva! Så vi kunde åka till Gotland och bo där när vi ville.

Bröllpsresan gick sedan över hela Europa, med bland annat stopp i tyskland (det är där Robs familjerötter är ifrån, enligt TV-programmet),

Så inte undra på att jag inte fick sova klokt, jag hade ju fullt upp med att gifta mig med Rob! :-)

Det var en så detaljerad dröm, och det var ju flera ÅR som gick i drömmen. Ja jisses. Jag kommer nog alltid att se anorlunda på Rob från och med nu!!!! :-) :-) :-)

Söndag

Trevlig helg hittils! God mat och gott umgänge igår. Jag ska snart skjutsa Sarah till ett internationellt möte på Girl Scouts, annars är det ganska slappt idag...

Jag fick en ny Citrongräs-planta av vännerna igår, min gamla dog i vintras. Det är alltid extra gott med färskt citrongräs i asiatisk mat, så det tackar vi för! Så den ska planteras, annars är det inte mycket på G idag. Ken är på jobbet och kommer inte hem förens halv sex (efter att ha hämtat Sarah på vägen hem).

Själv har jag redan jobbat klart för idag. Huset är städat. Inget som måste göras. Kanske bara soffslapp?

Sarah har lekt lite med sin iPod och det blev bland annat denna filmsnutt:

Går lite sisådär

Har påbörjat städning på många ställen. Påbörjat betyder i princip att jag flyttat någon sak från ett ställe till ett annat. Två hundsängar ligger i alla fall i torktumlaren. Hundarna och jag har gått på långpromenad i hettan.

Så nu måste jag ju ta en paus och dricka något kallt. Faktiskt.

Fredag

Jag är helt skakig. Jag vet inte varför, men igår när jag skulle ge Bob morgonsprutan med insulin blev jag helt psykad. Kunde för mitt liv inte sticka i den där jäkla sprutan. Eller, jo, jag stack stackars Bob flera gånger utan att trycka in medicinen. Så vi var båda helt psykade till slut!

Imorse var jag skitnervös och det är såklart att hunden känner av det. Normalt brukar jag ge honom sprutan när han står och äter. Enkelt och bra. Men nej, han står nu och sneglar bakåt och hoppar och studsar så fort jag kommer i närheten med kanylen (och det är en pytteliten spruta med liiten nål, men ändå).

Så enda sättet nu att få i honom medicinen är att sitta med honom på mitt knä så han inte kan studsa undan. Jag vet vad jag ska göra. Bob vet vad jag ska göra. Vi är helt psykade...

Det tog 35 minuter innan jag fick i medicinen! Och det hjälper ju inte att man är under tidspress, medicinen ska levereras mellan 8:30 och 9:00...

Gissa om jag är glad att Ken tar kvällssprutorna. Adrenalinet pumpar och jag är helt skakis.

Det blev inte så mycket städande igår, var tvungen att jobba. Men fick nästan allt hemhandlat, och Sarah städade nästan hela sitt rum, och skafferiet och kylen har fått sig en genomgång. Så idag gäller det. Inget jobb, bara städ!

Vi får se hur det går... ;-)

Torsdag

Idag har jag bara jobbat lite grann, med förhoppning att inga fler jobb kommer in för idag. Jag har nämligen hopp om att idag ska vara en städdag. Skulle vara skönt att få det klart nu, så man kan njuta av fredagen och lördagsförmiddagen.

Sarah är hemma idag. Hon skulle egentligen vara med Ken på jobbet för "Bring Your Child to Work"-day, men de har problem med servern, så det blir nog inte så kul där. I stället får hon vara med mig på "jobbet" :-). Jag visade henne lite bokföring och fakturering imorse, men det får nog räcka.

Vi ska snart iväg på lunch och sedan till Target. Ska inhandla lite gott inför vår italienska middag med kompisarna på lördag. Jag tänker beställa pizza från vår favoritrestaurang just nu, Gianni's. Jag gillar inte amerikansk pizza så mycket, men den HÄR är GOD! Den är SÅ underbar, med en perfekt deg, ljuvlig tomatsås och färsk mozarella och färsk basilika. Mums.

Innan blir det två olika sorters italienska dipper med lite att dippa med, och varma vitlöksbröd, också från Gianni's (och också väldigt goda). Sedan blir det nog cheesecake till efterrätt. Sarah har dock beställt vanlig ostpizza och glass till sig och de andra flickorna, och det är nog bäst, de är alla tre ganska petiga med maten, men DET gillar de alla tre, vanlig ostpizza och glass! :-)

Igår hade jag med mig en hel hög ungar till stället där vi hämtar grönsaker. De hade jättekul med att mata korna! De fick en jättebalja med grönsaker som inte var så fina längre, och korna åt så det knakade. Jag hade dessutom båda hundarna med mig, så det var en full bil!

Middagen igår var SÅ god, med alla pinfärska grönsaker. Först gjorde jag en sallad med tre sorters salladsblad (två rödgröna sorter och en rucolla), jag hade i skivad gurka och tomat, plus paprika. Dessutom hade jag i lite nyplockad dill, låter mystiskt kanske, men blev jättegott! Till det gjorde jag en dressing på lika delar olivolja och GOD vitvinsvinäger, lite Dijon-senap, krossad vitlök, salt, peppar, lite sötning (jag hade stevia, men man kan såklart ha socker i), sedan en massa finhackade örter från trädgårdslandet. Jag hade basilika (två olika sorter), oregano, timjan och persilja.

Jag fick en påse färskpotatis hem från grönsaksstället, och jag skar upp den och blandade med olivolja, salt, peppar och några kvistar med olika örter (rosmarin, basilika och oregano). Jag skar upp några hot cherry peppers som hade mognat också, eftersom Ken gillar det. In i ugnen och sedan serverades allt detta till nygrillade, benfria (ganska tjocka) fläskkotletter med en god rub på.

Jag har kvar lite av dressingen, så det blir en likadan sallad ikväll. Till det blir det en slurpigAlfredo-sås med spaghetti och nygrillad kyckling.

Mumsigt!

Tiden susar som vanligt

Snabbt går dagarna!

I helgen fick vi väldigt efterlängtat regn. Sarah tillbringade lördagen hemma hos en kompis. Jag varvade tvätt med att läsa.

Jag har läst klart alla tre böckerna i "Shades of Grey"-trilogin. Om man tog bort 70 % av alla sexscener så skulle det vara en riktigt bra serie, men det kändes som om jag ofta skummade förbi delar där de satte igång med sina sexuella aktiviteter. Annars är det en fin och spännande kärlekssaga faktiskt. Sexet gör ju sitt för att man ska fatta det djupa bandet mellan huvudpersonerna, men det blir lite för mycket tycker jag.

Läste dessutom Liza Marklunds senaste bok, "Du Gamla, Du Fria" i helgen, och den var helt OK.

Det känns som om jag inte åt något klokt hela helgen, bara onyttigt. Eller, ja egentligen bara inget klokt. Och lite onyttigt... Ja, ja en hel del onyttigt dårå! :-)

Det var gott med sallad med grillad kyckling igår kväll, behövde lite grönt kände jag.

Annars är det ett hemskt mycket jobbande som vanligt. På lördag ska vi ha kompisar på middag. Det blir nog italienskt tror jag... På söndag är det stort internationellt möte på Girl Scouts läger, Camp Honi Hanta. Det blir nog ett besök där såklart. Girls Scouts från hela världen kommer för att fira Girl Scouts 100-årsjubileum.

Nästa helg ska jag och Sarah åka på myshelg med Sarahs BFF och hennes mamma. Vi ska bo i en familjesvit på Nickolodeon Resort i Orlando. Jag och den andra mamman sover i egna sängar i "barnrummet" och Sarah och hennes BFF sover i en stor King Size-säng.

Hela resorten är som ett stort nöjesfält med två vattenparker, massor av olika 4D-filmer, underhållning och ett eget köpcentrum. Tanken är att vi ska ta oss dit på morgonen och tillbringa dagen i vattenparken och sedan se på film och äta gott på kvällen. Ska nog bli kul!

Jag har efter 8 (!) års funderande bestämt mig för att laseroperera ögonen. SÅ trött på glasögon. Vill kunna slänga på mig vilka solglasögon som helst, kunna dyka utan specialmask osv.

Jag har tunna hornhinnor, så jag kan inte göra traditionell LASIK, då man skär en liten "lucka" i hornhinnan och sedan laserbehandlar. Jag kommer att göra Epi-LASEK, vilket är den nyaste typen av LASEK (med E alltså). Då lossar man hornhinnan med en alkohollösning och använder ett specialinstrument för att lyfta det yttersta lagret och sedan laserbehandla. Fördelarna med Epi-LASEK är ganska många, ingen risk att "locket" kan lossna, eftersom man inte skärt något "lock", mindre risk för torra ögon, eftersom inga nerver har skärts sönder, mindre risk för komplikationer överlag.

Nackdelen med Epi-LASEK är att det tar längre tid att läka efteråt, och det kan ta upp till en vecka innan man ser klart nog för att köra bil t.ex. Det kan vara mer obehag efteråt också. Men de kortvariga nackdelarna överväger absolut de långvariga fördelarna.

Jag ska beställa tid för en konsultation här snart, och så hoppas jag inte på att jag ska backa ur. Igen...

För tanken på en laser i ögat är inte direkt jättekul... :-)

Stackars Bob var hos veterinären för blodtest igen igår. Han fick sin dos ökad till sju enheter. Vi startade ju på 3. Vi ska tillbaka på fredag för ett nytt test. Målet är alltså att hitta en dos som passar Bob, håller blodsockret nere utan att det blir för lågt. Nu när vi börjar komma upp i högre doser kan det bli lite trixigt och jag måste ha koll på honom så han inte får problem med för lågt blodsocker.

Nej, nu ska jag gå och ta blodtest på Bob och se hur det står till nu 4 timmar efter hans senaste spruta...

Lite bättre

Efter att ha ringt till veterinären fick jag ett grönt ljus att öka hans insulin till 6 enheter. Det vaerkad ehjälpa en hel del, imorse var blodsockret fortfarande höht, men 251. Mycket bättre än över 500! Det ska helst hålla sig runt 125, så vi har ju en bit kvar innan han har hittat rätt.

Men det märks såväl på Bob, nu är han så mycket mer aktiv och sig själv. Igår sov han bara, helt slut.

Så vi kör på 6 enheter tills på måndag så får vi se hur det ser ut då och kanske blir det rent av 7 enheter?

Mycket jobb idag, i princip hela veckan har varit busy med jobb. På lördag ska Sarah me dscouterna på stranden. De ska först tillbringa någon timme med att plocka skräp, sedan ska de snorkla och bada. Om nu vädret tillåter, det ska visst bli storm till helgen. Vi tackar verkligen inte nej till regn, torkan är ganska svår här i Florida just nu och regn behövs!

Jag frågad eSarah hur det nu har gått eftertre dagar med prov och hon sa att hon var så förvånad, för hon trodde det skulle vara svåra prov. Det låter ju bra! Dessutom har de ingen läxa (förutom i måndags) så hon gillar det här med FCAT-prov! D ehar prov på förmiddagen och resten av dagen är ganska soft, i hennes tycke, Bra, jag är glad att hon är positiv, det had eju inte varit kul om det var en ren pina.

Vi pratade om att det är bra att vara förberedd på en situation. Oftas blir allting mer positivt då.

Nej, nu tillbaka till jobbandet!

PS Pia, dina skor kom igår, skickar dom så snart jag kan!

Stackaren

Jag testade just Bobs blodsocker. Det borde vara på sin lägsta nivå just nu, 3,5 timme efter morgonsprutan. Dessutom åt han inte mycket imorse, och han har varit ute på en lång promenad, allt detta bör bidra till ett lägre blodsocker, speciellt med hans nya större dos med insulin.

Istället visade mätaren bara "HI", vilket betyder att blodsockret är över 500!

Jag vill inte vänta tills på måndag, så jag ringde veterinären. De sa att jag ska prova med 6 enheter ikväll och hålla honom där tills på måndag så får vi se. Så vi har gått från 3 enheter till 5 och nu till 6. Hoppas det hjälper!

Det kan ju vara så att hans kropp inte tål insulinet, en del kan skapa antikroppar mot det och då stöter kroppen bort det... Så man vet ju aldrig. Men han är inte sig själv alls, man ser hur sjuk han är, stackars liten...

Bok

Alltså, jag borde veta bättre... INTE börja läsa någon ny bok mitt i veckan. För när jag börjar läsa nått som visar sig vara inressant och bra, ja då MÅSTE jag sträckläsa. Och det är ju inte så bra när man dessutom måste jobba!

Jag har varit nyfiken på "Fifty Shades of Grey" ett tag nu, men tänkte att det kanske bara var tantsnusk. Men jag började läsa i alla fall. En väldigt omtalad och debatterad bok. Skandalbok och allt vad de säger.

Och sexigt som sjutton är det, steamy, inget man ska läsa offentligt kanske, eller med svärmor i huset ;-)... Erotic fiction, kallar de boken. Men förutom att det är en het bok med massor av sex (släng dig i väggen, Jackie Collins!) så är det faktiskt en riktigt BRA bok, med intressanta personer. Man skalar av lager efter lager och vill veta mer om personerna. Så det var bara att läsa vidare. Väldigt bra skriven.

...och nu var jag äntligen klar, bara för att inse att jag gjort ett misstag: Det här är ju en TRILOGI!!! Och den första boken lämnar en sittandes på pottkanten! Neeeej! Nu måste jag ju fortsätta läsa fort som sjutton för att se hur det ska gå!

Men först ska jag ut med hundisarna och jobba lite. För det måste man ju göra först. :-)

Bob

Hittills har det inte gått något vidare med att reglera insulinet för Bob. Jag vet att det kan ta uppemot ett helt ÅR för en del, men oftast tar det ungefär en månad.

Hans blodsocker är alldeles för högt hela tiden. Igår var det dags för återbesök hos veterinären och för att kolla Bobs blodsocker officiellt och eventuellt öka hans dosering.

Jag visste redan innan att dosen behövde ökas, inget snack om saken. När veterinären testade på sin mätare stod det bara "High". Hans mätare går bara till 500, sedan står det "High". Så stackars Bobs blodsocker var skyhögt!

Vi gick från 3 enheter till 5 på en gång. Imorse när jag testade ett par timmar innan hans nästa spruta, alltså 9 timmar efter sin första dos med 5 enheter, var hans blodsocker 446! Skithögt!!!

Jag såg till att han fick sig en rejäl promenad nu på morgonen, motion kan hjälpa insulinet att verka bättre och få ner blodsockret. Får se om han låter mig testa lite senare, men det är ganska svårt att göra det utan Ken, Bob gillar INTE testandet! :-)

Ken är så orolig för Bob, det är verkligen hans ögonsten. Klart jag är orolig också, men det är vad det är. Vi gör vårt bästa och Bob verkar MÅ bra, även om blodsockret är högt. Och vi är extra gosiga med honom. Tanken på att mista Bob är inte rolig, även om han ju har haft ett relativ långt liv redan med nästan 12 år. Men jag ska nog försöka hålla liv i honom och se till att han mår så bra som möjligt!

Min lilla Bob!

Måndag

Idag börjar två väldigt intensiva veckor för Sarah. FCAT, eller The Florida Comprehensive Assessment Test. En sorts standardprov som görs öve rhela Florida, helt enkelt. Det är idag och imorgon läsning och skrivning, resten av veckan blir det matte. Inte helt säker på vad det blir för ordning nästa vecka. Och ingen kort dag på onsdag heller.

Men de har övat och förberett sig inför dessa prov. De är STORA och VIKTIGA. Både för eleverna och skolan. Det är resultaten från dessa prov som avgör skolans status, en värdering av hur bra de är och hur bra de lär ut. Mycket är kopplat till dessa resultat.

Vi har faktiskt inte övat något speciellt här hemma. De får SÅ mycket läxor, jag tycker faktiskt det räcker. Fast man kan använda sig av allehanda hjälpmedel för att plugga. Men de har kört JÄRNET nu ett bra tag. Det har ofta varit 8 sidor med tuff matte hem varje dag, måndag till torsdag.

Men något jag som förälder kan göra är att se till att hon varje dag under testperioden har bästa möjliga grund att stå på. Så hennes sängtid är nu 7:45 på kvällen, vilket betyder ca 8 när alla förberedelser är klara. Hon somnar ca 8:15. Hoppas den där extratiden kan göra skillnad i hur alert hon är. Dessutom satsar vi hårt på en stadig frukost.

De poängterar att det ska vara en frukost med mycket protein för att hjärnan ska vara på topp. Inte så enkelt när man har en petig unge. Men vi fick ihop en ordentlig frukost: fullkornspannkakor med lönnsirap, stekt bacon och till det chokladmjölk av ekologisk mjölk med tillsatt Omega-3, plus extra nyttigt chokladpulver. Dessutom standardmjölk, eftersom jag tror det lilla extra fettet nog kan ge lite mer energi.

Annars brukar Sarah oftast äta en våffla med kanel (som köps färdiggräddad och sedan värms i brödrosten) och dricka ett glas apelsinjuice, efter egna önskemål.

Så förhoppningsvis kan denna lite stadigare frukost med lite mer protein hjälpa till. Och kläderna hon hade på sig var supermjuka och sköna, säkert också ett plus när man ska ha jobbiga standardprov...

Stackars Bob kämpar med sin diabetes. Inga problem med att ge sprutorna, det går som en dans. Blodprov vill han dock helst inte vara med om. Han blir som tokig. Och då gör det ju inte ont (har kollat på mig själv). Vi har i alla fall kommit in i en rutin, och det känns bra. Jag ger morgonsprutan vid 9, och Ken ger kvällssprutan vid 9. Då har vi båda samma erfarenhet i fall en av oss är bortrest. När det gäller blodprovet så är det stealth gerilla tacticts som gäller. Jag har allt klart, sedan smyger vi oss på Bob när han sover. Ken prickar foten (bästa stället för Bob är den där fotdynan på frambenen som sitter högt och alltså inte gås på). Innan Bob knappt hunnit reagera är jag framme med testmaskinen och en ficklampa så jag kan se. Wham, Bam, Thank You Ma'm.

Men ibland hinner man inte så snabbt, eller något krånglar. Och då krånglar Bob med. Han bits och skriker. VILL inte :-).

Tyvärr har testresultaten visat alldeles för högt, så i eftermiddag då vi går till veterinären blir det till att höja dosen ett eller ett par snäpp.

Och pga den höga glukosnivån har han druckit och pissat ganska mycket. Jag var uppe tre gånger i natt. Ken en. Inte kul för någon av de inblandade...

Annars har det varit en härligt slapp helg. Jag hade ju städat i fredags eftersom Kens pappa och hans flickvän skulle komma. Vi gick ut och åt en härlig middag, sedan fikade vi hemma hos oss.

Sedan hade jag en helg i ett nystädat hus utan en massa måsten, så jag lyckades läsa 2½ bok.

Vi tog en sväng förbi The Shark Tooth Festival i Venice i söndags, med en underbar lunch på Sharky's nere på stranden efteråt. Annars så är det väldigt intensivt för Ken just nu i slutskedet på deklarationssäsongen.. Sista dagen är imorgon. Vi håller oss borta från honom så mycket som möjligt, han är lite som en retad geting, det har man ju vant sig med över alla dessa år. Snart kommer årets deklarationssäsong vara över, och då går vi över i den relativt lungna sommarperioden.

Nej, nu ska jag ta hundisarna på en lång promenad i det härliga vädret!

Gah!

Svärfar och hans flickvän kommer ikväll vid 6! Första gången på åtta år, måste städa! Massor av jobb, hundarna ska ut, insulinspruta, städa, städa, jobba!

Hoppas jag hinner med en dusch innan jag ska hämta Sarah i skolan vid halv tre, för det här blir svettigt värre!

Men jag kan ju se på den positiva sidan med: helgen startar med städat hus, jag får gå ut och äta gott ikväll och tack vare besöket kommer maken hem i normal tid istället för efter åtta! Så, KUL faktiskt!

Ha en urtrevlig helg alla! :-)

Skallen snurrar

Oj oj oj vad mycket det är att komma ihåg vad gäller Bob och hans nya insulinrutin!

Den tid jag väljer kommer att gälla med högst en timmes marginal, så det gäller att välja en bra tid, eftersom den måste hållas VARJE DAG för resten av hans liv. Troligtvis kommer vi att ge honom hans sprutor vid nio på morgonen och nio på kvällen, då har vi en timmes marginal (högst), Tur att vi inte är nattugglor som ofta är ute, eftersom det är viktigt att han följer rutinen.

På morgonen passar nog 9 ganska bra, oftast kommer jag hem från att ha släppt av Sarah vid 9, och då hinner han förhoppningsvis äta lite innan sprutan. Dessutom sover jag väldigt sällan senare än 8, även när det är ledig dag.

Men HUR ska jag få honom att äta på beställning? Han är ju en sådan som gillar att äta lite då och då under dagen... Det enda jag kan tänka mig är att blanda in lite burkmat i hans torrfoder (de äter annars enbart torrfoder). DÅ äter han garanterat!

Veterinären vill att Bob ska äta receptbelagd mat med superhöh fiberhalt. Han har ätit den förut och den ställde verkligen till det, den fick honom att bajsa dygnet runt! Så jag tog själv reda på en likvärdig och mycket BÄTTRE högkvalitativ mat, utan stora mängder fibrer. Och den har funkat bra för Bob. Så vi kör på den. Ingen mening att göra våra liv miserabla med nattliga bajspromenader, det orkar varken Bob eller vi... Man får liksom kompromissa livet och hitta rätt balans mellan saker och ting...

Bob

Veterinären ringde igår kväll, och det var ju som vi trodde, han har diabetes. Normalt ska blodsockret ligga på 125, han hade 396! Ett normalt blodsocker ska för både männiksor och hundar ligga runt 100-150 om man inte fastar.

Jag provade att mäta mitt eget blodsocker för att testa den nyinköpta mätaren, och det låg på 84, (tack LCHF). Bob var dock inte så sammarbetsvillig, och jag är ju ovan. Så det blev en hel del stickande både här och där och en till slut mycket slingrig hund som tyckte det fick vara nog. Så inget test på honom. Men förhoppningsvis kan veterinären visa oss lite tips och tricks...

Nu har jag inhandlat insulin, sprutor, mätare och en hel massa annat som vi kommer att behöva. I eftermiddag ska vi förbi veterinären för att lära oss hur man ger insulinet och hur mycket och allt det där. Så fråm och med nu blir det lite andra rutiner här i huset. Tur att jag jobbar hemma så jag kan pyssla med allt det här och hålla koll på Bob, det är säkert en fördel.

Förhoppningsvis har han några år kvar i kroppen, Dvärgpinschrar brukar bli mellan 14-17 år, men Bob har ju haft hälsoproblem i princip sedan han var valp, så man vet ju inte. Men båda hundarna äte rnyttigt och får massor av motion, det hjälper säkert. Och mycket kärlek, för DET är ju allra viktigast! :-)

Bob

Igår var vi då till veterinären och de tog ett blodprov som ska kolla både det ena och det andra. Det kan vara något annat än diabetes, men troligtvis är det ju just diabetes.

Ikväll ska veterinären ringa med resultatet, och förhoppningsvis kan vi då få tid snabbt för att komma igång med behandlingen. Det är en hel del som ska fixas med i så fall: man ska avgöra dosering av insulinet (som sedan ska injiceras två gånger om dagen), man ska lära sig fixa med en glukosmätare (blodet ska testas varje dag), det kan ta en del fixande att hitta rätt innan alla bitarna hamnar på rätt plats helt enkelt.

Ett stort jobb. Ett dyrt jobb. Men SÅ värt det med tanke på hur mycket glädje vi har fått från lilla Bob genom de nästan 12 år vi har haft honom. Såklart vi ska ta hand om honom så bra vi bara kan!

Det är väldigt svårt för mig att förstå människor som avlivar sin hund när de fått en sådan här diagnos, eftersom de tycker det är för "jobbigt" att hantera. Om man har ekonomiska problem och inte har råd är väl en sak, men för att man är för lat, liksom. Fattar inte att det är så vanligt med avlivning pga diabetesdiagnos som det tydligen är!

"Ja farmor har diabtetes, oj då vad jobbigt, ja vi får väl avliva henne nurå". Så kan man ju inte göra mot en familjemedlem! Och det är ju det han är, Bob. En i familjen. Vår "original Bob" som vi kallar honom, för han var först som tillskott i familjen. Ett riktigt original dessutom! :-)

Inatt var vi uppe fyra gånger för att Bob behövde gå ut och pinka och sedan dricka MASSOR igen. Han är så supertörstig! Det går inte att bara ta ut honom och ställa undan vattenskålen, i hopp om att slippa ta ut honom fler gånger under natten. Han kvider av törst, det går INTE att sova med en kvidande, gnällande hund!

Så det lär ju bli minst en jobbig natt till, vet inte när behandlingen kommer igång och hur fort den verkar. Men vi är båda väldigt sega nu...

Bob vilar ut efter nattens pinkande och drickande...



Måndag

Vår kommun har en extra ledig skoldag idag, men annars är det inte säkert att man har ledigt just idag. Själv har jag en hel del jobb att göra.

Jag skickad ejust iväg Sarah med bästa kompisen och hennes mamma till stranden, och sedan ska de hem till kompisen för en hel dags lekande. Mycket roligare än att vara hemma hos mig tror jag!

Ifredags var kompisen här hela dagen, i lördags morse startade Sarah dagen med en äggjakt redan 6:00! (Det var pappa som fick åka med, liite tidigt för mig...)

Annars var det en vanlig dag i lördags faktiskt. Vi latad eoss mest, åkte och handlade en smula och tog det lungt.

I söndags lyckades jag få Ken att sova till 10:30. Kors i taket, men stackaren behövde verkligen det. Vi var sedan iväg på en sagolikt god brunch på Polo Grill i Lakewood Ranch som vi har varit de senaste åren. Det enda felet på den maten är att man inte kan få komma tillbaka någr atimmar senare och äta mer... SÅ gott!

Sarah och jag spelade Wii och hade kul, och den sena eftermiddagen/kvällen tillbringad evi med att utforska en ny park som precis har öppnat, väldigt nära oss. Superfint att gå omkring med hundarna på alla de slingrande små stigarna, och perfekt för Sarah att köra sin scooter/sparkcykel. En ny favoritpark!

Vi har haft väldiga sömnproblem nu över helgen. Pga hundarna. Bob har börjat dricka kopiösa mängder med vatten, som såklart resulterar i att han vill ut och pinka mer. Helst tre gånger per natt. INTE kul! Det kopplat med att han sover väldigt tungt, så pass tungt att han inte ens hör om någon ringe rpå dörren (man måste ruska liv i honom), får mig att starkt misstänka att han har diabetes. Så idag har vi en tid hos veterinären för att kolla det.

Och Stan, den busen, lyckades sno en liten bit Snickers ur Sarahs påskgodiskorg. Den åt han med aluminiumpapper och allt. Sedan var det diaree som gällde hela natten för honom, eftersom choklad är giftigt för hundar. När det nästan var morgon spydde han upp aluminiumpappret...

Så sömn har vi inte fått så mycket av.

Sarah fick välja ut några godis som hon verkligen ville ha kvar, resten har åkt i soporna. Det blir alldeles för mycket godis annars, med tre äggjakter och sedan vår påskkorg. Hon hade ätit så det räckte och var helt OK med att kasta resten... Så ingen mer choklad för Stan. Och förhoppningsvis kan vi få Bob och hans eventuelal diabetes under check idag också. Stackaren! Inte så konstigt om han har diabetes egentligen, han har ju kroniska problem med sin bukspottskörtel, och det är ju där som insulinet tillverkas. Så det är ju säkert lätt att det blir fel och obalans där.

Hej!

Hur är läget?

Här är det helt OK. Jag var helt urvriden och genomtrött i hjärnan igår kväll. Ken likaså. Så vi gick och la oss vid halv tio. Härligt! Och då var jag fortfarande inte helt utvildad då jag vaknade imorse tio i sju.

Idag har jag ett korrekturläsningsjobb på G igen, men jag är ganska säker på att detta kommer att bli en fjärt i universum jämfört med gårdagens, även om det är 124 sidor.

Sarah har kort dag idag, så min lediga eftermiddag startar redan vid ett. Om inga andra jobb kommer in vill säga, jag har två som kan komma idag eller imorgon.

Jag ser fram emot att få städa av och diska lite i eftermiddag. Gå och handla lite mat och laga en god middag. Det har varit så stressigt de senaste två veckorna, så man behöver en lugn eftermiddag då och då.

Vi har hittat ett bra botemedel mot hjärntrötthet, vi kollar på "The Walking Dead". Första säsongen är avklarad, och vi är halvvägs genom andra. Det är nått med en apokalyptisk omvärld och zombier som försöker äta huvudpersonerna när de får chansen som får en att glömma bort sin egen lilla "äta-jobba-sova" värld. Riktigt uppfriskande, prova den! :-)

Disktrasa

A la väl använd. Så känns det just nu.

Det där dokumentet som skulle vara ett lätt korrekturläsningsjobb visade sig ju vara ett gediget redigeringsjobb. Jag jobbade febril för att hinna klart innan fem.

Vid fyratiden var det inte så många sidor kvar och då PANG fick jag ett migränanfall, vilket i mitt fall inte betyder huvudvärk utan zickzackmösnter och jag kan knappt se.

Sådär satt jag och försökte se vad det stod och vad jag skrev, och jag hann! Med 25 minuters marginal!

Och precis då släppte migränen nästan helt - vadå psykat! :-)

Nu ska jag njuta av att hjälpa Sarah med matteläxan i lugn och ro och sedan maken på intågande med Thai-mat på LCHF-vis, utan ris.

Igår kom Ken inte ifrån kontoret förrens halv elva på kvällen. Han var helt urlakad. Så vi ser båda fram meot söndagen vilket är den enda lediga dagen Ken har nu över påsk.

Phew...

Blä

Fatta hur INTE glad jag är när jag upptäcker att det tekniska dokumentet på 136 sidor som jag ska korrekturläsa/redigera har översatts av någon som tyckte det var en bra ide att översätta allt bokstavligen.

Nu har jag suttit här i flera timmar och vänt på meningar så de låter korrekt på svenska.

Och jag är bara på sidan 50... Prutt på den personen!

Fint besök

Det blir det fredagen den 13:e. Då kommer nämligen Kens pappa och flickvän på besök!

Det kanske inte låter så speciellt, men han har faktiskt bara besökt oss EN gång, och det var nära Sarah var 1 år. Så det ska bli kul!

Till saken hör att Kens pappa inte direkt är specietl trevlig, rent av en skitstövel, vilket såklart har bidragit till att vi inte träffas så ofta. Fast han bor i Miami... Ken tål honom knappt, speciellt eftersom han gjort en del fula saker mot Kens farfar (som fortfarande lever vid 106 års ålder!).

Ken träffade pappan senast i somras på begravningen av Kens farbror, och innan det tror jag det var 2008, då Ken, Sarah och jag var i Fort Lauderdale-området och han kom upp till oss dit och käkade middag.

Men man undrar ju varför han inte kan ta mer iniativ att försöka lära känna sitt barnbarn. Hans andra barnbarn bor i Colorado, så det är ju mer avstånd, men vi bor faktiskt bara 5 timmar norr om honom.

Ken kan inte besöka sin pappa, eftersom hans tjej jobbar med ett katthem, och de har oftas runt 10 katter i sin lägenhet. Och det går ju inte för Ken som är superallergisk... Så om vi är i trakterna blir det alltid att vi går ut.

Så vi får se hur det går. En kväll av trevligheter ska vi nog klara av, hans tjej är ju trevlig i alla fall! :-)

Sarah tycker i alla fall det ska bli spännande att få träffa farfar, såklart!

Om jag nu bara kunde få fler timmar på dagen så jag kunde få mer gjort, det vore toppen. STOR hög med jobb, lika stor hög med disk. Och så skulle man då hinna städa till påsken och allt det där. Ja ja. Förhoppningsvis kan jag använda påsken till att komma ifatt med saker och ting. Ken jobbar ju ändå, förutom kanske halva påskdagen. Och då kan jag ju lika gärna fixa lite här hemma.

För förhoppningsvis har alla andra påskledigt och tar paus i att skicka jobb till mig över helgen i alla fall! :-)

Dyr kräm

Idag hade jag en av mina två gånger om året-besök hos dermatologen för att kolla efter hudförändringar.

Eftersom jag har haft basalcellscancer (den lindrigaste av de tre olika formerna av hudcancer) och eftersom min mamma dog av melanom, så har jag väldigt stor chans att drabbas av melanom själv, därav koll två gånger om året.

Dessutom har jag så många leverfläckar så det räcker åt en hel familj (och lite till)... :-)

Denna gång blev det två misstänkta rackare som rök på ryggen och en på magen. Vi får se hur resultatet blir när de har kollat dem. Ofta har jag sk "dysplastic nevi", vilket betyder att det har börjat formas cancer. Då kan man lätt bli av med allt eftersom det sitter i själva leverfläcken. Har man tur har de skärt bort fläcken bra, eftersom man ska ha en viss marginal med normala celler runt om, annars får man gå in och skära lite extra en gång till, vilket ju inte är kul. Dessutom blir det värre ärr om man får skära mer, vilket som tur är bara har hänt två gånger.

Hur som helst, när jag var och gjorde mina micropeelar tyckte tjejen som gjorde det att jag skulle kolla upp näsan, eftersom jag har problem med lite "crusting", det försvinner aldrig och jag pillar alltid på det där.

Tur att jag nämnde det, det råkade vara något som heter actinic keratosis, en form av hudförändring som nästan alltid blir till hudcancer om man inte gör något åt det.

Eftersom just den här sitter mitt på näsan vill man ju inte ha ett fult ärr just där som alla ska glo på, så då finns det en annan form av behandling, en kräm som man smörjer på under två veckor och den liksom riktar in sig på de onormala cellerna och förstör dem, men lämnar de normala cellerna i fred.

Men smakar det så kostar det, MED försäkring fick jag betala $296,04! För en liten rackarns minitub! Hade en rabattkupong på $30, men i alla fall!

Och under behandlingen ska tydligen näsan se ut som jag är spetälsk, huden ska bli röd och flagna och se allmänt förjävlig ut. Så de föreslog att jag inte skulle gå på någon fest eller nått sådant på en eller ett par månader... Så kul i jul. Men hellre en röd näsa än en cancernäsa, eller hur? :-)