Måndag

Idag börjar två väldigt intensiva veckor för Sarah. FCAT, eller The Florida Comprehensive Assessment Test. En sorts standardprov som görs öve rhela Florida, helt enkelt. Det är idag och imorgon läsning och skrivning, resten av veckan blir det matte. Inte helt säker på vad det blir för ordning nästa vecka. Och ingen kort dag på onsdag heller.

Men de har övat och förberett sig inför dessa prov. De är STORA och VIKTIGA. Både för eleverna och skolan. Det är resultaten från dessa prov som avgör skolans status, en värdering av hur bra de är och hur bra de lär ut. Mycket är kopplat till dessa resultat.

Vi har faktiskt inte övat något speciellt här hemma. De får SÅ mycket läxor, jag tycker faktiskt det räcker. Fast man kan använda sig av allehanda hjälpmedel för att plugga. Men de har kört JÄRNET nu ett bra tag. Det har ofta varit 8 sidor med tuff matte hem varje dag, måndag till torsdag.

Men något jag som förälder kan göra är att se till att hon varje dag under testperioden har bästa möjliga grund att stå på. Så hennes sängtid är nu 7:45 på kvällen, vilket betyder ca 8 när alla förberedelser är klara. Hon somnar ca 8:15. Hoppas den där extratiden kan göra skillnad i hur alert hon är. Dessutom satsar vi hårt på en stadig frukost.

De poängterar att det ska vara en frukost med mycket protein för att hjärnan ska vara på topp. Inte så enkelt när man har en petig unge. Men vi fick ihop en ordentlig frukost: fullkornspannkakor med lönnsirap, stekt bacon och till det chokladmjölk av ekologisk mjölk med tillsatt Omega-3, plus extra nyttigt chokladpulver. Dessutom standardmjölk, eftersom jag tror det lilla extra fettet nog kan ge lite mer energi.

Annars brukar Sarah oftast äta en våffla med kanel (som köps färdiggräddad och sedan värms i brödrosten) och dricka ett glas apelsinjuice, efter egna önskemål.

Så förhoppningsvis kan denna lite stadigare frukost med lite mer protein hjälpa till. Och kläderna hon hade på sig var supermjuka och sköna, säkert också ett plus när man ska ha jobbiga standardprov...

Stackars Bob kämpar med sin diabetes. Inga problem med att ge sprutorna, det går som en dans. Blodprov vill han dock helst inte vara med om. Han blir som tokig. Och då gör det ju inte ont (har kollat på mig själv). Vi har i alla fall kommit in i en rutin, och det känns bra. Jag ger morgonsprutan vid 9, och Ken ger kvällssprutan vid 9. Då har vi båda samma erfarenhet i fall en av oss är bortrest. När det gäller blodprovet så är det stealth gerilla tacticts som gäller. Jag har allt klart, sedan smyger vi oss på Bob när han sover. Ken prickar foten (bästa stället för Bob är den där fotdynan på frambenen som sitter högt och alltså inte gås på). Innan Bob knappt hunnit reagera är jag framme med testmaskinen och en ficklampa så jag kan se. Wham, Bam, Thank You Ma'm.

Men ibland hinner man inte så snabbt, eller något krånglar. Och då krånglar Bob med. Han bits och skriker. VILL inte :-).

Tyvärr har testresultaten visat alldeles för högt, så i eftermiddag då vi går till veterinären blir det till att höja dosen ett eller ett par snäpp.

Och pga den höga glukosnivån har han druckit och pissat ganska mycket. Jag var uppe tre gånger i natt. Ken en. Inte kul för någon av de inblandade...

Annars har det varit en härligt slapp helg. Jag hade ju städat i fredags eftersom Kens pappa och hans flickvän skulle komma. Vi gick ut och åt en härlig middag, sedan fikade vi hemma hos oss.

Sedan hade jag en helg i ett nystädat hus utan en massa måsten, så jag lyckades läsa 2½ bok.

Vi tog en sväng förbi The Shark Tooth Festival i Venice i söndags, med en underbar lunch på Sharky's nere på stranden efteråt. Annars så är det väldigt intensivt för Ken just nu i slutskedet på deklarationssäsongen.. Sista dagen är imorgon. Vi håller oss borta från honom så mycket som möjligt, han är lite som en retad geting, det har man ju vant sig med över alla dessa år. Snart kommer årets deklarationssäsong vara över, och då går vi över i den relativt lungna sommarperioden.

Nej, nu ska jag ta hundisarna på en lång promenad i det härliga vädret!