Man dryper av svett efter bara några minuter utomhus. AC är king, eller så är det vattenaktiviteter som gäller...
Idag har vi hållit igång ganska bra.
Jag jobbade på imorse medan Sarah sov länge. Tog en varm och svettig långpromenad med hundisarna innan det blev för mördande varmt... Sedan en dusch innan Kelly, Ashley och Kellys yngre dotter Katie kom och hämtade oss. Vi tog oss till bowlingstället som var en sval oas. Där hade vi riktigt kul några timmar, men en lunch-break mitt i. Sedan blev det visst lite shopping efteråt och en liten rundtur på stan...
Kellys yngsta dotter är SÅ söt, men jag tycker samtidigt att det är så tragiskt eftersom hon är gravt handikappad. När hon var nästan nyfödd fick hon en stroke, som tog ganska hårt på hennes hjärna. Hon hade säkert klarat av det ganska OK om det inte var för att hon vid 11 månaders ålder började få epilepsianfall. Många och allvarliga.
Nu har hon anfallen under ganska bra uder kontroll, men tyvärr är hennes hjärna förstörd i flera områden, bland annat är hennes talcenter så gott som totalförstört. Med vissa saker är hon på samma nivå som en 3 månaders bebis, andra kanske som en 7 månaders bebis, och vissa saker kanske som en 2-åring. Hon är 5 nu.
Det krävs nog ganska tuffa föräldrar för att klara att ta hand om en så svårt handikappad dotter med sådan bravur som Kelly och hennes man gör - de är helt fantastiska! Såklart man växer ju in i rollen som förälder i en sådan här situation, men det kan ju inte vara lätt alls. Det är lite som att ha en liten bebis och en aktiv 2-åring på samma gång, fast i en 5-årings kropp. Just kommunikation är något som hon har stora problem, men man märker att hon kan förstå saker ganska bra.
Kelly gav upp en karriär som advokat för att själv kunna ta hand om sin dotter. Det förstår jag, ingen kommer ju att ge den vård som behövs med samma kärlek som en själv. Hon har nu så smått börjat starta upp sin kariärr igen, men denna gång på egen hand, så att hon fortfarande har flexibilitet.
Dotterns vård kräver bland annat en hel del terapi, ofta utanför Florida.
Man ska verkligen inte klaga så mycket på sitt liv, det finns så många andra som har det tuffare...
Kelly är verkligen en inspirerande människa. Smart och med ett stort hjärta, jag är verkligen lyckligt lottad som har hittat en sådan vän! :-)
2 comments:
Visst är det fantastiskt hur starka vi människor är när vi bra måste. Och för sina barn tror jag verkligen att man göra 1000000%. Jag har vänner med barn som har och har haft olika "handikapp" och de har för mig varit stora förebilder som föräldrar. Hur naturligt de ändå gjort allt, och samtidigt hur mycket extra jobb, tid, energi, tålamod och KRAFT de hela tiden måste ha. Dels för sina resp barns skull och dels för att lyckas "rodda" allt okring barnen (detta är i Sverige så det har varit många många många diskussioner med kommunerna etc vad gäller vården).
Tufft och starkt!
Du, måste fråga om ättikan också. Har du köpt den här i USA eller tagit med från Sverige? Har letat ättika här utan framgång.
Kram och hoppas ni får en fin helg!
Tyvärr så fick jag den på posten av mormor, som tyckte att jag såklart måste ha den om jag ska göra bruna bönor! Och det var faktiskt inte detsamma utan!
Post a Comment