Inte ett nöje precis

Med min stundande födelsedag den 11 februari måste jag förnya mitt körkort här i USA som då går ut. Det var en mardröm sist eftersom jag inte hade mitt "gröna kort" bara ett dokument som talade om att jag hade "gröna kort"-status, eftersom immigrationsmyndigheten tog flera år på sig att skicka det... Det slutade med nödbesök hos immigrationen i Tampa och bönande och hotande (nja nästan i alla fall). Då kollade de statusen och det visade sig vara nått datorfel som gjort att kortet aldrig skickats ut och heller aldrig skulle göra det, förens de nu aktiverade ordern igen. Jisses säger jag bara, jag hade ju kunnat vänta förgäves i hur många år som helst, varje gång jag hade ringt sa de att allt var som det ska och att det bara tog tid...

Så således var jag inte så pigg på att återvända till DMV, The Department of Motor Vehicles för min förnyning. De är ökända för att vara absolut horribla att ha att göra med av olika anledningar, och jag var ju vittne till detta i första hand.

Men damen jag först fick prata med var väldigt trevlig, om ändå kanske fientligt inställd som om hon antog att jag inet hade alla papper jag behövde med mig (vilket jag hade kollat upp och minsann hade). Då sa hon att det var så fullt med folk i kö, men hon kunde ge mig en lapp så jag kunde komma tillbaka om en timme och då få förtur i kön.

Sagt och gjort, jag gick och shoppade lite (en ny superskön gryta/stekpanna blev det från Cuisinart).

Tillbaka till DMV. ÄNNU mer folk än tidigare! Men nu fick jag ju gå i gräddfilen och slapp vänta. Många sura blickar följde mig minsann... Sedan blev det min tur med en gång (första kön är bara för att få kölapp!).

Damen i den luckan var säkert 90 år gammal, jag skojar INTE! Och hon var sur och lomhörd och mycket fientligt inställd. Det första hon bräkte ur sig var att jag minsann inte fick ha mitt mellannamn på körkortet längre, eftersom det inte stod på mitt "Gröna kort". Skiter väl jag fullständigt i om det är med eller inte, men hon bräkte på om det en bra stund.

En sak som jag hade kollat upp noga innan var vad för sorts betalning de tar emot, och både på deras hemsida och på dörren stod de att de tar alla betalkort, så det var ju lungt. Tills jag lade fram mitt VISA-kort. "Åh nej, vi tar BARA MasterCard!" Men! Så då fick jag använda mitt Health Savings Card som är ett MasterCard, men som endast får användas till sjukvårdskostnader...

Som tur blev Ken inte alls arg som han blivit en gång för några år sedan när jag råkat använda det till att köpa nått icke sjukvårdsrelaterat... Nöden hade ingen lag, det var liksom NO WAY jag tänkte vänta flera timmar till och stå ut med det där bara för att gå hem och hämta ett annat betalkort... $48 dessutom!

Och när hon hade fräst klart till mig och allmänt varit sur ett tag fick jag bara ett temporärt körkort på papper och de ska skicka det riktiga på posten. Sedan fick jag nästan bli arg på henne när hon inte ville ge mig tillbaka mitt pass som låg framför henne, det hade hon minsann redan lämnat tillbaka sa hon... Grrrr....

Nu ska vi inte dra alla DMV-anställda över en kam dock, tjejen bredvid den sura damen var hur söt och gullig som helst till farbrorn som stod där, och han blev dessutom klar på halva tiden, eftersom hon faktiskt visste hur en dator fungerade... Suck och suck!

Å andra sidan tycker jag synd om den gamal damen som uppenbarligen måste arbeta vid sin höga ålder för att försörja sig, det kan ju inte alls vara kul. Så jag var aldrig sur tillbaka, mitt måtto är att försöka vara så snäll mot andra som jag vill att de ska vara mot mig. Det funkar inte alltid, men ofta kan det få argmuppar att tagga ner... och ibland bara blir det för mycket och man måste sätta ner foten själv lite. Men tanten fick mitt snälla jag idag, hon har det nog inte så kul...