Jag kan stå ut med att vara hungrig och ha ont i mage, men att vara så yr och svag är verkligen irriterande. Huvudet är ju vaket, men allt bara snurrar. Nu har jag i alla fall lyckats värma en burk med kycklingsoppa och sila av allt utom spaden. Hoppas verkligen att det piggar upp lite, bara lite rädd att det var för mycket, nu gurglar det som sjutton där nere.
Jag lyckades i alla fall tvätta Sarahs kläder så hon har nått att ta på sig imorgon. Orkade dock inte stå upp för att hänga undan allt, så det får ligga i sorterade högar på golvet i hennes rum så länge. Hon behöver ett bad också, men jag vill skrubba ur badkaret ordentligt, jag såg att det behövdes, så det får bli Kens uppgift när han kommer hem. Dessutom ska han förbi affären och gå ut med hundarna och ta med Sarah på en cykeltur, och sedan fixa middag till sig själv och Sarah. Lite mycket, hoppas han hinner hem snart! Men jag orkar helt enkelt inte.
Som tur är har Sarah varit bra på att ta hand om sig själv, fixat mat och dryck och t.o.m servat mig och tagit ut hundarna så de i alla fall fick pinka bakom huset. Jag vågar inte släppa ut henne med båda hundarna även om hon säger att hon klarar det. Jag kan bara se det framför mig när de släpar iväg henne för att de har sett en annan hund eller nått. Så än så länge håller vi oss till EN hudn i taget, men hon är riktigt duktig faktisk!
Ken är på jobbet fortfarande, han ska iväg på konsultjobb hela dagen imorgon, så han måste förbereda så att hans anställda vet vad de ska göra imorgon. Bla ska en ny kille (som snart kommer att vara auktoriserad revisor med) att göra mitt företags deklaration. När den är klar kan Ken göra vår gemensamma så att vi är redo för lånet. Tydligen har Ken skrivet över ett av sina företag på mig så att det ska öka min inkomst ännu mer, fast det var mest i fall om det händer honom nått och jag skulle behöva pengar snabbt, han är smart som tänker på sådant.
Många kanske tycker det är hemskt att vi ofta pratar om vad som skulle ske om någon (eller hemska tanke: båda) skulle dö. Vi resonerar båda dock att det är en stor trygghet. Vi kollar ofta igenom livförsäkringar och annat, ser till att all viktig information finns tillgänglig. Man vet ju faktiskt aldrig, man kan ju må hur bra som helst och så pang blir man påkörd av en buss eller nått.
Det känns skönt för oss båda att veta att den som finns kvar i alla fall inte behöver ta hand om en massa administrativt eller så. Fast vi har mest livförsäkring på Ken, min är mest en liten slant för att täcka transport och begravning, eftersom jag vill be begravd vid Rone kyrka på Gotland.
Fast det är skönt att veta att vi är OK om Ken skulle gå bort, och ja, jag har lovat att inte hjälpa honom på traven ;-), ha ha!!!
Ken frågade Sarah en gång när vi skojade runt vad vi skulle göra utan honom. Svaret blev blixtsnabbt: "Vi skulle skaffa katter, pappa". Ken är väldigt allergisk mot katt och det är enda sorgen med att vara gift med honom, både Sarah och jag skulle vilja ha ett bar riktigt härliga bondkatter... Så hon hade nog rätt ;-)
Nej, nu ska jag fortsätta att titta på den brittiska deckarserien "Midsomer Murders" med en värmedyna på magen och hoppas att saker och ting går tillbaka till normalt där inne. Verkligen irriterande att ha det så här, jag blir riktigt sur. Men det är ju inte så mycket jag kan göra förutom det jag redan gjort (det skulle vara att ligga på sjukhus med dropp och en magpump, men det hoppas vi på att jag slipper denna gång, eller hur :-)!
No comments:
Post a Comment