Bob

Nu vet vi vad det är för fel på Bob:

Han har inflammerade analsäckar!

Har hört talas om det, men eftersom jag har noll erfarenhet med detta var det ju inget som jag misstänkte. Analsäckarna är en kvarleva från urhunden som inte längre används i praktiken. Det är två små säckar vid sidan av analöppningen som ger ifrån sig lite illaluktande vätska varje gång hunden bajsar. Den lukten var i urtider ett sätt att hålla sina fiender borta. Ett djur som fortfarande använder sig av analsäckarna som vapen är ju skunken.

Hur som helst.

Bob var inte så jätteglad under undersökningen. Först förde de upp en skopa i rumpen på honom för att ta ett avföringsprov. Det var prislöst att se Bobs förvånade min! Sedan var det termometerns tur och till slut veterinärens finger. Då var Bob inte längre speciellt sammarbetsvillig om man säger så. Det gjorde nog ganska ont dessutom, eftersom hans anus i princip var helt igentäppt av de svullna och inflammerade analsäckarna!

Veterinären klämde då ur innehållet ur säckarna, som i vanliga fall ska vara flytande och gulaktigt. Bobs var som en seg massa och beige i färgen. Bob ylade av smärta, stackaren, och jag blev riven som bara den och nersmetat med både det ena och det andra. Sedan spolades säckarna ur. Bob fick också en spruta med atropin, ett ämne som tas från Belladonnan, alltså giftplantan som ni nog har hört talas om. Just atropin ska tydligen hjälpa vid sådana här akutbesvär, men det har lite biverkningar, och imorse hade Bob svårt att gå och hålla sig upprätt, och hans hörselrelaterade anfall var värre, han reagerade på alla möjliga ljud. Nu verkar han normal igen.

Han ska också ta antibiotika, steroider och en annan form av antibiotika under en vecka, två gånger om dagen. Han måste även äta specialmat i ett par dagar, och sedna helst en kost med så mycket fiber som möjligt. Analsäcksinflammation får man av att man har för mjukt bajs. Förr i tiden åt hundar hela djur med ben och allt, nu för tiden är det ju mycket burkmat och annat mjukt som hundar oftast äter.

Den kost veterinären vill att Bob ska äta kan vi helt enkelt inte palla med. Han fick samma kostordination när han blev sjuk för 2 år sedan. Bieffekten är nämligen att han bajsar mycket och ofta. Flera gånger över natten vill han ut och bajsa. Och det är ju ingen "quality of life" för varken Bob eller oss. Så jag tänker fortsätta med den vanliga maten, som ändå är väldigt hög i just fiber. Vi får helt enkelt hålla ett öga på situationen nu när vi är medvetna om den. Och så tänkte jag ge honom lite av superhögfibermaten på morgonen med förhoppningen att han har bajsat ur sig allt det innan natten...  :-)

Bob verkar faktiskt må bättre redan nu. Han hade alltså inte diarre, utan bajset kunde helt enkelt inte komma ut som det skulle. Det var därför han ville ut och bajsa hela tiden. Han var ju bajsnödig, kunde bara inte klämma ut mycket med de där inflammerade säckarna som satt i vägen...

Blodet vi såg i torsdags kom alltså från säckarna, det var därför det såg ut att vara så mycket blod, eftersom det "tillsattes" utanför rumpan, så att säga.

Ett vanligt täcken på den här sorten problem är att hunden börjar trysa med rumpan, och Bob började faktiskt med det för några månader sedan. Vi tänkte inte så mycket på det, mest att det var konstigt att han börjat med det på äldre dar. Så problemet har säkert funnits där ett bra tag och hade nu övergått i en inflammation som täppte till allt.

Om man inte behandlar så kan analsäckarnas sprängas och det öppnas ett hål rakt in, så vi är tacksamma att vi fick det diagnostiserat innan det blev SÅ illa.

Exlpoderande analsäckar låter ju inte kul alls! :-)