Friday, June 1, 2007

And the fun is over...

I have very slowly decreased the dose of Prednisone every 4 weeks. As soon as I came down to 20 mg I started to notice not so pleasant symptoms coming back. Just a little bit at a time. Then last weekend I felt as if I lived in the bathroom with very bad diarrhea. This past week I have not gotten much sleep, just constantly having to go to the bathroom. I am back to my old exhausted self again. Yesterday I had some pretty bad bleeding too.

Yesterday I did manage to go for a 45 minute walk, so it is not quite back to square one. Yet.

I guess my hope is now the Remicade infusions which will start on Thursday next week, unless they re-schedule again...

This is so frustrating. I hate ulcerative colitis.

Jag HATAR ULCERÖS COLIT!!!

4 comments:

Fia said...

Åh nej!!! Det var ju inte bra att den kom tillbaks, du mådde ju så bra där ett tag. Jag hoppas verkligen att infusionerna hjälper.

Vi fick förlänga en resa med 4 timmar förra veckan då jag inte kunde lämna en restaurant, min stackars make fick vandra omkring i Crackerbarrels giftshop den tiden. Efteråt sa han att det var bra av mig att bli sjuk på ett ställe där det finns så mycket intressant att se...gulle han. Men när det sätter igång har man ju inget val. Jag har länge undrat vad som skulle hända om ett ställe var på väg att stänga och min mage INTE var på väg att stänga...
STOOOOR tröstkram!

Anne said...

Massor massor med tröstkramar till dig från mig. Jag sitter här och försöker överföra massor med positiv energi och ork tankevägen.
Det måste vara oerhört frustrerande att leva med en sådan sjukdom (jag googlade lite eftersom jag inte alls visste vad ulcerös colit är). Du verkar vara en så positiv människa med massor av energi, ork och livsglädje. Det har jag känt och tänkt många gånger då jag läst din blogg och dina kommentarer hos mig och andra bloggar. Du verkar inte låta sjukdomen få ta över ditt liv.

Kämpa på och hoppas hoppas medicineringen du nämner (Remicade) ska hjälpa och att du ska få den som planerat.

Än en gång, massor med tröstekramar från mig.

S w e F l o said...

Tack för uppmuntringarna! Det hjälper ju inte att bli deppad, situatione är som den är och man får göra det bästa med den. Hur mycket jag än försöker deppa till mig lyckas jag aldrig, allt det positiva tar alltid över, jag är nog helt enkelt en glad skit i allmänhet ;-)!

Desiree said...

Åh vad jobbigt. Jag hoppas verkligen att den nya medicinen kommer att hjälpa dig. Hoppas du mår bättre snart och att magen stabiliserar sig.