Sarah really love when I attack her with tickles. Especially under her arms; she can barely stand it, but she still wants more!
I just felt really bad this morning when I realized I actually must have given her bruises! She had one on her hip and one on her lower back.
She says she has no idea how she got the bruises and that they don't hurt, but I feel bad since I am sure I gave them to her. I can see it now, in school: "My mommy bruised me up!"
I guess I will just have to dial it down a notch, but she really really really like the rough tickling...
1 comment:
Haha!
ja du. Det enda man tycker är lite väl scary här (iallafall NYC) är att skolor etc verkar ha sådan enorm paranoia för blåmärken och annat på barn. Visst jag FÖRSTÅR och UPPSKATTAR att man ahr koll på ev abuse. Att arbnen blir slagna i hemmet etc. MEN tycker att det har gått till överdrift här också. Himmel! När jag själv var liten hade jag nog blåmärken o skrapsår för jämnan. Av LEK! Det är väl rätt naturligt att det är så som barn tycker jag.
Men vänner vi har här beättade att de fick hem ett brev från ena sonens skola när han hade ett blåmärke på knät. De skulle då skriva tillbaka och detaljerat berätta var, när och hur detta blåmörke uppstått. Sedan fick de instruktioner at varje kväll "scanna barnen för att rapportera (med brev eller telefonsamtal) nästa dag till lärarna om barnen hade några nya blåmärken, skrubbsår eller dyl.
H, lite overkill kan jag tyca! Särksilt som jag gissar att de själva knappast har ngn kol på när de flesta av dessa små skador uppkommer. Ungar leker väl med varandra eller??
Å andra sidan har jag insett att det även är stort här med "övervakade" playdates. Dvs föräldrarna sitter och tittar på när deras barn leker med sina vänner. Jätteskumt tycker jag. men så verkar det vara. och isåfall kanske man lättare har koll på om barnet ramlade eller så under leken???
Stor kram på er nu och fortsätt du att kittla Sarah!
:-)
Post a Comment