Saturday, February 13, 2010

Hundproblem

Som ni vet har vi två små dvärgpinschrar, och de är snart 10 år. Den ena har vi haft sedan han var valp och den andra adopterade vi när han var ca 1½.

Stan, den svarta, har lite psykologiska problem, inte så konstigt efter allt han har varit med om innan vi fick honom. Han vill gosa hela tiden och ska helst ligga invirad i en filt. Han är lite av en trygghetsmissbrukare, helt enkelt. Han har inga problem med andra hundar eller människor om han först får sniffa på dem, han är faktiskt kompis med i i så gott som alla hundar i kvarteret, och blir jätteglad när han träffar dem.

Det finns några få undantag, och de är alla hundar som har agerat aggressivt mot honom första gången han träffade dem. Ett par har två kamphundar som han blir helt galen när han ser, och så finns det en sur dam som har en bichon frisee som en gång försökte bita honom. Så när han får se dem blir han lite vild och vill helst hoppa på dem. Men andra hundar blir han superglad att se, som sagt.

Idag hade vi varit ute en sväng, och jag såg den sura damen komma gående med sin hund, så jag började dra mig mot dörren. Tyvärr såg jag inte att Stan hade satt sig på spjärn, och precis när de kom framför vårt hus lyckades han backa ur halsbandet! Jag agerade fort som sjutton, och fick tag ihonom samtidigt som damen kyfte upp sin hund, men det är möjligt att hunden fick sett ett nyp i rumpen. Till saken hör ju att Stan låter riktigt läskig när han skäller, vilket inte direkt hjälper situationen. Jag tror inte Stan är intresserad av att attackera hunden, mer liksom skälla ut honom ordentligt, han är faktiskt lite rädd för den. Så inget blodgjute eller nått sådant.

Men damen började skälal som bara den och jäklar vilka svordomar, hon kanske skulle ha tänkt på att det var ett barn där... Jag bad om ursäkt såklart, men hon gick på om att vi hade en jättefarlig hund och att han minsann skulle dö och att hon skulle rapportera händelsen. Fy för att säga så inför min dotter!

Som jag sa, ingen skada skedd (eller vittnen för den delen), men eftersom Stan bet en annan hund under en liknande händelse för 6 år sedan vet jag inte riktigt vad de kommer att göra med honom. Jag vet inte hur lagarna gäller, om det faktiskt måste ha varit ett bett (förra gången var det bara ett tjuvnyp och ingen skada), och jag tror vi fick en varning.

Min hund är inte elak, den gillar helt enkelt inte den här hunden. Stan är en hund som verkligen är en kelhund. Men det känns onekligen inte kul. Det som har hänt har hänt, jag kan inet ta tillbaka det. Det är ju självklart mitt ansvar. Jag vet inte om de kommer att tvinga oss att ta bort hunden, Sarah är helt förstörd just nu. Jag vet inte. Lagen är ju lagen, och anser de att hunden är farlig så är det väl risk för att han ryker med. Fy fan alltså, nu kan jah inte skriva mer, jag är så himla ledsen...

4 comments:

Malin said...

Usch så tråkigt och vilken tråkig attityd den tanten verkar ha! Jag hoppas verkligen att det inte blir några problem!! Kram

Saltistjejen said...

Men fy så hemskt!!! jag förstår verkligen att det måste kännas fruktansvärt oroligt. Särskilt om den här kvinnan är så som hon verkar på din beskrivning. Då hjälper det nog inte ens att försöka prata med henne "på tu man hand" för att förklara. Hon kommer nog inte att ens försöka förstå.
Jag hoppas ändå att hon inte gör allvar i sina hotelser. En del personer vill ju mer skälla och hota än verkligen göra det de säger. Jag hoppas att det är så med henne.
Kram!!!!

Petra H said...

Så himla tråkigt och vilken otur att det var just med den sura kärringen och hennes hund som Stan lyckades komma ur kopplet. Håller tummarna att det ordnar upp sig! Vissa människor vill bara göra livet så surt som möjligt för andra, antagligen för att de inte är särskilt lyckliga själva...

Marianne said...

Å nej vad hemskt! Och egentligen är det ju faktiskt HENNES fel som inte såg efter SIN hund från början utan lät den hoppa på Stan - det är ju därför Stan är arg på DEN hunden. Finns det några vittnen till det?

Hoppas nu att det går bra alltihop och att tanten inte anmäler ens en gång. Sabla surkärring!

Kram!!!