Thanksgiving helgen

I dag är sista dagen på Thanksgiving-helgen, fem skönt avslappnade dagar har det varit!

Själva Thanksgiving bestod mest av att laga mat, äta, promenera och läsa böcker, samt bara umgås och slappa.

Här är den mat som vi åt, ganska så traditionsenligt amerikanskt vad gäller rätterna:

Kalkonen blev riktigt lyckad, jag använde mig av "brining", dvs lade kalkonen i saltlag över natten. Det är annars lätt att man får torrt kött eftersom fågeln måste vara i ugnen under många timmar, och bröstköttet blir klart fortare än den mörkare köttet. Men den här kalkonen blev supersaftig!

Kalkonen

Min tallrik, utan sweet potatoe casserole, eftersom det INTE är min grej...

Fredagen var också en dag i avsappningens tecken, vi passade desutom på att handla lite på grund av alla erbjudanden som fanns just denna dag, den sk Black Friday. Vi gjorde några kanonkap, fick bla tag på en Wii med två spel och fyra kontroller för $150!  Ett litet tips för er i USA, använd www.live.com (Microsofts sökmotor) för att söka, de har kanonerbjudanden med sin Cashback drive, just nu bl a 30 % cashback på eBay. Det enda som behövs är ett PayPal-konto och ett gratis konto hos www.live.com, vilket många redan har.

Sparade dessutom $80 på en Sony Digital Reader, den enda klapp jag önskat inför årets jul.. Mer om denna underbara tingel efter jul!

Ken och Sarah ska åka och bowla och jag ska till affären för lite matinhandel och för att försöka få tag på en elektrisk timer för vår utomhusjulbelysning, den vi har är bara för inomhusbruk.

Och så har jag några kapitel kvar på Stephen Kings "Duma Key". Om ni inte har läst den, gör det! Den är bra, och dessutom utspelar sig den i Sarasota-området där jag bor, vilket gör det extra speciellt. Alla platser i boken, förutom just ön Duma Key själv, finns i verkligheten, och det är alltid kul att känna igen sig. Duma Key ligger i anslutning till Casey Key, där vi lånat det där underbara beach-huset några gånger. Men som sagt, Duma Key finns alltså inte på riktigt. King har ett hus här i trakterna och kan oftast ses ute på stan, så det var mycket omtyckt att han lade handlingen i sin senaste tegelsten (nästan 800 sidor) just här. Kul!

Jag har fuskat

Här i USA är det som tradition så att man drar fram alla julprynader dagen efter Thanksgiving, dvs fredag. Då klär man även granen (i gengäld åker dekorationerna och granen ut snabbare efter jul).

Förra året var det ett sjå med att dra fram pynt och sätt upp och installera. Och Sarah har tjatat hela dagen (ledig idag i samband med storhelgen). Så vi fuskade och drog fram allt nu. Faste julgranen och utebelysningen kan Ken gärna få syssla med. Han är mycket bättre på att klä granen ändå, jag är inte speciellt tålmodig. Men nu har vi våra svenska eladventsljusstakar i fönstrena, allt pynt och alla julljus, julstrumporna och allt annat framme. Då kan jag ju faktiskt få en trevlig relaxardag på fredag istället... Perfekt!

Och det blev med en gång väldigt mysigt i hela huset, och det luktar tom jul tack vare kanelljus och annat. Mys!

Bruna bönor och vino

Igår kväll gjorde jag svenska bruna bönor med bacon, och maken hade med sig en extra fin flaska rödtjut hem som han fått av en klient.

Eftersom det var lite kallt tyckte vi det kunde vara lite mysigt med ett glas. Det värmde så gott så jag tog ett glas till. Och jäklar vad full jag blev! På två glas, det är ju patetiskt, men det var väl för att jag drack så fort. Har inte direkt druckit mycket alkohol de senaste 10 åren, så man är väl lite känslig :-) . . .

Men roligt hade vi, betedde oss som ena töntiga fjortisar, vad vi skrattade gott (fast det var nog mest Ken som skrattade åt mig, tror jag). Det var lite kul faktiskt!

Hök

Kom just hem med allt som vi behövde inför Thanksgiving, och en del annat med. Skulle precis stänga för fönstren i sovrummet då jag fick syn på en ståtlig Red shoulder hawk (buteo lineatus) som satt och åt utanför fönstret! Vi har en hel familj som bor i vårt kvarter, men det var lite speciellt att se en sitta så nära. Och ekorren som satt några meter bort verkade inte tycka att höken var något farligt, kanske antog han att höken redan var mätt, vad vet jag... Det var dock ekorre han åt på tror vi, grå päls hade maten i alla fall, precis som ekorrarna vi har i trädgården. Jag skulle nog passa mig om jag var honom!

Höken utanför sovrumsfönstret

Det var som tusan!

Jag kan knappt fatta det! Jag är officiellt klar med min julklappshandel! Det är nog det tidigaste någonsin, och det känns väldigt skönt att ha det avklarat. Det enda vi har kvar är lite fler klappar till Sarah, men det lär vi nog råda bot på under fredagen, och tekniskt så är det Ken som ska handla då, jag ha rredan handlat en drös till henne.

Det som känns bäst är ändå att vara klar med Kens julklappar. Jag har bla haft ögat på en ny TomTom GPS-modell som precis kommit ut, och jag hade på känn att den skulle bli populär. Jag hade kollat inlistan över Black Friday- erbjudanden för att se vart jag skulle köpa den. Det visade sig då att gamla trogna Amazon har fuskat och erbjuder samma deal hela veckan. Så jag slog till! Mer än 50 % rabatt, inte illa...

Och jag har organiserat mina Thanlsgiving recept och skrivit lista, så nu blir det matshopping efter att jag har hämtat Sarah i skolan. Skönt att ha det avklarat med. Och städningen går framåt. Så det finns fortfarande hopp för mig med! :-)

Ga!

Det är nog bäst att jag sätte rmig ner och skriver vad som behövs för Thanksgiving, annars blir det väl inget handlande av! Fast det brukar inte bli så mycket som man tror. Och jag gav me dmig, vi kommer att beställa pajer från samma amiska bageri som vanligt. De har helt underbar paj! Det blir en Pumpking och en Pekan. Pekanen är nog den bästa, lite knäckig sådär, varm, med vaniljglass.

Det är nog bäst att jag handlar en kalkon idag, jag måste ha en färsk, och jag vill ju inte att de tar slut. Så då är bara dilemmat: ska jag lägga i saltlag (sk brining) eller inte? Jag gjorde det förra året och kalkonen blev bara så saftig!

Annars blir det nog lite städa idag. Har inget speciellt jobb jag måste göra (ta i trä), och att städa kanske skulle få igång blodcirkulationen så att jag inte behöver frysa så förbaskligt!

Igåt fick jag en del gjort, slog bla in de julklappar som började samla sig i garderoben. Här i USA finns det något som heter Black Friday. Det är dagen efter Thanksgiving, och enligt tradition försöker då alla affärer bräcka varandra med de bästa reorna och erbjudandena. Men de bästa dealen är tiiiidgt på morgonen, en del affärer har tom öppet precis efter midnatt, andra öppnar vid typ 5. Och det gäller att vara först i kön för att få de allra bästa dealen. Det är en enorm hysteri. jag har aldrig gett mig ut i denna galenskap, jag är allergisk mot hysteriska shoppare.

Förra året upptäckte jag dock av en slump att de flesta större kedjor har samma erbjudanden online, oftast med gratisk frakt. Så för mig är det ju en no-brainer. Vi köper tidningen på Tahnksgiving, där brukar de flesta erbjudanden finnasn annosnerande (en riktig tegelsten till tidning just denan dag). Sedan kollar vi in vad som är intressant och går sedan in på Internet och handlar i godan ro, hemma i pajamasbrallorna med en varm kopp te...

Och det ÄR värt att kolla in, om man har något visst i tanken inför jul kan man oftast hitta det man letar efter med stor rabatt. Vi handlade nästan alla leksaker på detta vis förra året, bla från Disney.

Jag ska hålla ögonen efter en GPS till Ken, det är ju en ganska populär grej som man skulle kunna hitta till br apris just denna dag... Så fredag = julshopping för oss, med andra ord! HÄR kan man få en liten förhandstitt på en del av de erbjudanden som kommer att finnas!

Seg dag

Det är en sådan där dag som jag känner att jag inte kan få något vettigt gjort. Börjad emorgonen med att titta på nya Arn-filmen, sedan drog jag ut på stan för att inhandla allehanda behövda attiraljer, och sedan en sväng förbi mataffären för att skrapa ihop något till middagen.

Noterade att storhandeln redan var i gång inför Thanksgiving som är på torsdag. Och ska man köpa en fryst kalkon så tar det 3-4 dagar att tina den i kylen. Det får nog bli en färsk kalkon i år igen, de är inte så värst mycket dyrare.

Kom sedan hem till ett tomt hus; maken och dottern var i parken och spelade fotboll (tack Carina för den fina Svenska landslagsuniformen, Sarah älskar att spela fotboll med den på sig)!

Har bakat lite kakor (ingen choklad den här gången), och nu känner jag mig sådär villrådig. Har liksom ingen lust med nått. Kanske ska jag slå in lite julklappar? Kontorsgarderoben börjar bli full, och det vore ju bra att få lite papper på grejerna innan Sarah upptäcker att jultomten har en hemlig stash där inne...

Maken och Sarah sitter nu vid köksbordet och sysslar med varsin dator. Hela huset behöver en avstädning, men det känns liksom halvt meningslös eftersom jag säkert måste städa om allt innan Thanksgiving igen. Och vi ska ha folk på middag nästa helg (den 7:e alltså),så då lär det bli storstädning igen.. Suck. Aldrig tar det slut.

Eller ska jag laga middag nu? Eller tvätta? Äh, jag vet inte vart jag ska börja... Urka. Eller så skiter jag i allt. Nä, lite inslagning får det bli. Se så, sätt fart på rumpan nu, kom igen!

Nära ögat

Stan försökte ta livet av sig igår när vi var borta. Han lyckades få ner en kakburk med brownie-kakor och smockade i sig allihopa. Som ni säker vet är choklad giftigt för hundar. Så "Death by Chocolate" med andra ord...

Vi hade varit borta i över 6 timmar när vi kom hem, och det var redan för sent att försöka ta honom till veterinären. Chokladen var redan inne i hans system, och det enda han nu kunde göra var att dricka en massa vatten, spy och skita. Och det gjorde han. Han tyckte väldigt syn om sig själv. Veterinärens behandling består av att pumpa i hunden aktivt kol, men som sagt, vi var redan förbi det stadiet.

Jag låter väldigt kallt kan tyckas, men det här var långt från första gången Stan har snott choklad och vräkt i sig. Vi är veteraner i frågan. Tydligen så är det giftiga ämnet i choklad väldigt beroendeframkallande hos hundar, så har de fått smak på det kan de göra vad som helst för att få mer, rena drogen. Det är ju inte direkt som om vi låter chokladen ligga framme så han ka ta för sig.

Och Bob fick nog inte ens en smula, han var inget sjuk alls. Hur som helst så mår Stan alldeles utmärkt idag. Jag beräknade mängden gift i det han åt, och det var nog på gränsen till giftig mängd, så han hade tur.

Det värsta han någonsin gjort i chokladväg var nog när han bröt sig in i min systers väska då hon var här 2003. När vi kom hem efter en lång dag på stan hade han inte bara gjort det, utan lyckats öppna en ny påse med Riesen-chokladkolor, äta dessa med papper och allt. Och sedan hade han spytt och skitigt. Över hela vardagsrummet... Så jävla snuskigt! Den här gången skötet han i alla fall allt det där utomhus. Att ha hund är stundom väldigt äckligt...

Kär eller bara elak?

Den senaste månaden har Sarah haft lite problem med en pojke i sin lekisklass. Hon är inte den som klagar direkt, utan det har kommit upp i samtal när hon har berättat om sin dag och så där. Ibland har hon berättat att han knuffat henne, bråkat med hennes grejer och i allmänhet varit småtaskig. Hon berättade att han en gång knuffade henne samtidigt som han sa till henne att han inte gillar henne. Hon har aldrig gjort något tillbaka, bara sagt åt honom att sluta. Jag har försökt säga åt henne att säga till fröken när han gör sådana saker, eftersom hon då kan säga till honom att sluta, men hon vill liksom inte vara elak, så oftast har hon inte sagt något alls

När vi hade kvartssamtal förra veckan pratade vi om den här pojken, och Sarahs fröken bekräftade vad jag också misstänkte. Baserat på sina observationer tror hon att han är väldigt förtjust i Sarah, men ni vet, småpojkar har ju en tendens att inte riktigt veta hur de ska uttrycka sig... utan rycker i flätor och sådant där klassiskt pojkaktigt...

Sarah är oftast populär bland pojkarna eftersom hon är ganska tuff av sig, hennes bästisar har alltid varit pojkar. Så kvartsamtalet slutade med att Sarah fick flytta till ett annat bord (de sitter fyra och fyra vid små runda bord). På så sätt får hon ha sina saker ifred och han kan inte bråka med henne under lektionstid.

Men sedan hon flyttade har hon rapporterat saker han gjort varje dag mot henne, och Ken hade tänkt ta ett snack till med fröken. Det verkar bara vara Sarah han bråkar med.

Det är ju gulligt att han kanske är kär i Sarah, men det som hände idag var inte speciellt gulligt: de hade datorlektion och pojken rev henne på handen riktigt illa. Datorläraren såg inte vad som hände och såg inte heller att Sarah räckte upp handen för att få hjälp.

Inte förens fröken kom för att hämta tillbaka klassen fick hon hjälp, och fröken tog henne till sjuksyster för att plåstras om. Han hade rivit henne så pass att det blödde ganska rejält och krävde lite mer omfattande omplåstring!

Jag ringde med en gång till Ken och han blev fly förbannad. Men det är ju lite svårt för oss att fixa situationen själva, här måste ju skolan göra sitt tycker jag. Den enda lösningen som jag ser det verkar ju vara att flytta pojken till en av de andra lekisklasserna, de har flera stycken. Minst 3 pojkar har fått byta klass under terminen pga av att de varit bråkiga, så varför inte den här pojken? Vi får väl se vad fröken säger när vi har pratat med henne.

För det vore väl inte rättvist om Sarah skulle behöva byta, nu när hon har börjat lära känna alla barnen och skaffat sig bra kompisar, och sköter sig exemplariskt??? Och det vore väl inte heller rättvis att hon ska fortsätta utsättas för den här pojkens "kärleksförklaringar"??? Vad tycker ni?

En dag som alla andra

Tidigt i morse var jag hos min hudläkare. Jag måste gå och kolla mig minst var 6:e månad eftersom jag i princip ligger på 100 % risk att få melanom. Detta baseras på de fakta att jag har en nära anhörig med melanom (min mamma dog av det när jag var 1år och hon bara 24), jag har sk "atypical mole syndrome", dvs, många leverfläckar och många med förändringar, och för att jag har haft en annan sorts hudcancer än melanom, basalcellscancer.

De hittar så gott som något varje år som har cancerceller, dvs. som skulle bli melanom om det läts vara ifred. Senast var i början på sommaren då de skar ut en bit av mitt vänstra underben, jag har fortfarande ett fult ärr som inte har läkt riktigt ännu, det var ganska så djupt.

Alltså, jag känner INGEN som har en så stor mäng medicinska problem som jag har! Jag antar att de alla hänger ihop på ett och annat vis via immunsystemet, men ändå! Man blir ju så TRÖTT. Så trött...

Jag vet inte om någon har något intresse över allt detta, men jag vet via privata mail jag fått av läsare att det finns de med nyligen diagnostiserade liknande problem som tycker det är intressant. Ni andra kan ju hoppa över om ni vill. För mig själv är det alltid lika förvånande när jag ögnar igenom listan på det som jag har fått på papper genom åren. Jag känner mig ju inte alls sjuk. men jag tror det är just det som är nyckeln till att fungera normalt, att man inte går och tänker på det hela tiden. Jag tror helt och hållet på positivt tänkande.

De problem som jag har och som har fått egna diagnoser är som följer:
Lupus (SLE)
Interstitiell cystit (kronisk inflammation av urinblåsan)
Reumatisk artrit (kronisk inflammation i lederna)
Ulcerös kolit (kronisk inflammation av tocktarmen, dock ”botad” i och med borttagandet av tjocktarmen förra året)
Bakercysta (en reumatisk cysta stor som en apelsin bakom vänstra knäet)
Sjögrens sjukdom (kronisk inflammation av spottkörtlarna
Endometrit (kronisk inflammation i livmodersslemhinnan)
Hashimotos sjukdom (kronisk inflammation av sköldkörteln som orsakar för lite sköldkörtelshormon)
Neuralgi (kronisk inflammation i nerver i huvudet),
Vaskulit (kronisk blodkärlsinflammation), osteporos (benskörhet)
Raynauds sjukdom (kronisk sjukdom som orsakar kärlkrampor och på så vis att nedsatt blodflöde i fingrar och tår och får dessa att vitna),
Takykardi (hjärtat slår för fort).

Majoriteten av dessa problem har jag på grund av lupus (SLE). Man ser ju ganska snabbt att huvudgrejen med lupus är kronisk inflammation av olika de slag. Sjukdomen i sig själv är ju när ens egen kropp attackerar sig själv, och på så vis orsakar inflammation. Jag har även andra problem som jag bara får då och då, såsom pleurit (lungsäcksinflammation) och DVT (blodproppar i benen), t.ex. De andra grejerna får jag dras med i princip varje dag.

Det är oftast ganska pinsamt när man träffar någon ny människa och man kommer in på det här med sjukdomar. Folk tittar alltid tvivlande på mig och de måste ju tro att jag är en superhypokondriker eller nått, för inte sjutton kan en människa som ser så normal ut ha alla de där problemen?! Ken trodde faktiskt att jag var hypokondriker först när vi träffades. Tills han hade suttit med mig på akuten några gånger. Antar att det är ganska lätt att tro, jag menar, det är ju hela tiden nått på G.

Min husläkare skojade förra veckan då jag var inne med hjärhinneinflammationen att jag personligen säkerligen hade betalat för hans familjs båt! Tack gode min tid för sjukförsäkring, säger jag bara...

Min reumatolog frågar ofta försiktigt hur jag mår, han tycker i princip att det är ett under att jag inte är deprimerad vid det här laget, och han skakar förbryllat på huvudet varje gång han inser att jag tar allt med ro. Fast jag tycker att det går jättebra, vissa dagar bättre än andra så klart.

En nackdel med lupus är att man ofta kan vara så in i bomben trött, och det är inte alls ovanligt för mig. Jag känner mig då oftast lat, för jag tycker ju att jag borde orka, jag tänker ju inte på att det ju faktiskt pågår en hel del inne i min kropp hela tiden. Det är knas, men jag känner mig helt oduglig ibland, ser på disken och skäms, t.ex. 

Jag har ju haft en sådan oerhörd tur att jag slank in på det här med översättningar 2000. Jag var klar med utbildningen och kände väl inte direkt för att söka några journalistjobb. Jag visste bara att jag ville arbeta med språk och att skriva. Och så satt jag där sommaren 2000 med lite extra pengar. Antingen tog jag ett vanligt tråkigt jobb, eller så satsade jag på att starta eget som frilansare. Och vilken tur att jag valde rätt! Jag har varit ganska så dålig sedan 2003 fram till i början på 2008, så då har det ju varit idealiskt att vara frilans och inte behöva oroa sig för jobbet i alla fall. Och så är det ett mycket givande yrke för mig, inte fy skam det heller!

Innerst inne har jag en stor rädsla för att dö av cancer, det är väl det enda. Min mamma dog när hon bara var 24 i cancer, min pappa för några år sedan, och vi har en massa annan cancer här och där i släkten. Har ju haft tur att upptäcka förstadiet till melanom ett par gånger, och när de tog tjocktarmen hittade de cancer där. Jag ryser bara vid tanken på hur det kunde ha gått. Och för 11 år sedan opererade jag bort cancerceller från livmodershalsen. Så man känner sig ju lite "cancer-utvald" eller vad man ska kalla det. Som tur är ses jag ju över ganska ofta av läkare och har bra kännedom om min egen kropp (tacka fan för det efter all denna skit sedan jag var 13!), det borde ju ge mig ett visst försprång. Det är ju inte det att jag är så rädd för att dö för min egen skull, utan för Sarahs. Jag vill inte att hon ska behöva leva utan sin mamma så som jag har gjort. Jag känner mig så oerhört beskyddande mot henne, hon är det viktigaste av allt för mig!

Ja ja. Detta blev ju ett himla dravel, men ibland får jag dessa tankar. Inte så konstigt kanske. Men idag såg allt bra ut hos hudläkaren, bara en fläck som vi ville ta bort, men den är troligen OK. Typiskt att den satt på halsen, inte ett så kul ställe att ha någon karvandes med en skalpell, ha ha!

Ny leverfläck borttagen idag mitt på halsen

Som sista ord idag ett par bilder på hundarna. De vet ju i alla fall hur man hanterar lite kallt väder bäst!

 

Bob i sin mysigt varma tröja (han ÄLSKAR sina myströjjor!)

Stan föredrar att vara UNDER en filt istället, inga tröjjor här inte!

(Vet inte varför nya Blogger vill ha en del bilder på kant, spelar ingen roll hur jag vrider och vänder så blir det samam visa med en del bilder. Mysko!)

Brrrrr

Ja lite av svenskheten har nog gått ur mig, jag har suttit och frusit som bara den de senaste dagarna, och då har det dock lyckats gå upp till 20 grader varmt under eftermiddagarna. Rena sommardagen i svenska mått mätt, med andra ord!

Knappt någon plusgrad var det i natt, så det blev lite kyligt. Dessutom är Florida-hus väldigt sällan isolerade, vilket ju inte behövs direkt. Undra jag om det är annat svenskt som börjar försvinna, man kanske behöver en uppfräschningskurs i hur man är svensk? Jag hittade ett perfekt inslag om just detta hos FundersamCecilia på andra sidan Florida:

Söndagsmys

Har varit på stan och shoppat. Maken sitter och jobbar med datorn på soffan, han har lite skön reaggemusik på. Jag sitter på kontoret och läser en Liza Marklund-bok, Livstid. Härifrån kan jag se och lyssna på dottern som har urkul i ett skumbad i sitt badrum. Hon pratar och har sig när hon leker, riktigt underhållande att följa med i hennes tankar...

Vi åt alla en sen lunch, så inga middagsbestyr att ta tag i. All tvätt är tvättad och undanlagd. Vinden viner och det är ganska kallt ute. Har en bra film som väntar efter att Sarah har gått och lagt sig. Ett par knäckemackor och en stor kopp grönt te. Riktigt, riktigt mysigt, med andra ord...

Väder och likvaka

Nu får ju Florida bestämma sig! I flera dagar har vi haft över 30 grader varmt och det var väl svettigt värre. Och nu idag tyckte vädrets makter att vi skulle ta del av lite nordligare vindar, så just nu är det strålande solsken och 13C!

Eftersom vi aldrig riktigt får något väder kallt nog att kallas vinter, brukar våra garderober inte innehålla så många plagg ämnade för kyligare väderfenomen. Lite långa yogabyxor och ett par munkjackor, typ.

Men nu är ju dottern elev på en skola med uniformkrav. Det är ju inte alls så strängt som det låter, men man kan ju inte gå dit i rosa yogabyxor med glittriga fjärilar på, typ. Så sist vi fick lite kallt införskaffade jag ett par grå och ett par svarta yogabyxor till henne. Man ska egentligen ha kakibyxor, men hennes är fortfarande lite stora. Man får ha mjuka byxor om man håller sig till neutrala färger såsom marint, grått och svart. Jag tycker yogabyxor ser lite mer klätt ut, eftersom de är skurna i en form och inte bara sladdrar runt med en mudd nertill.

Men. Man behöver ju mer än två par byxor när det håller sig kallt en längre tid. Och inte att förglömma, hon har bara två långärmade tröjor (t-shirts). Hon kan ha en neutral t-shirt under en av uniformsgolftröjorna, men som sagt, man behöver fler än två. Så det får bli lite shopping idag. Maken var snäll nog att ge mig sitt betalkort, så man får väl passa på. Han tyckte vi kunde hitta lite snygga skjortor till honom med. Så shopping är det som gäller!

Ken ska på likvaka nu på morgonen. Det låter ju hemskt, men jag tvivlar att det kommer att finnas någon faktisk kropp på plats, tilldragelsen sker på en av de förnämsta privata klubbarna här i stan, Sarasota Polo Club (de spelar faktiskt riktig polo där). Det är en av hans mest prominenta och trevligaste kunder vars fru har avlidit. Jag har aldrig träffat henne personligen, men Ken sa att hon hade varit riktigt hjälpsam och faktiskt suttit barnvakt åt Sarah då jag låg på sjukhuset här sist, så att Ken och hennes man kunde ha möte.

Jag vet inte riktigt hur vanligt det är med likvaka nuförtiden, jag tror det är mest de av irländskt ursprung som fortfarande har kvar denna tradition. Det är ju då associerat med den romersk-katolska kyrkan, men traditionen har faktiskt för-kristliga grunder. Katolikerna hade tom förbud på likvaka i början, eftersom det ansågs vara en hednisk tradition. Förr var det ett medel att se till att den döde verkligen var död och inte bara skendöd, men nuförtiden används likvaka mer i ett syfte att hjälpa de sörjande bearbeta tanken på att deras älskade har lämnat dem, innan kroppen går vidare till bårhuset eller kremeras. Traditionellt sett ska en likvaka pågå i tre dagar, och man läser oftast religiösa texter under tiden.

Vi får väl se när han kommer tillbaka om det fanns något lik att beskåda eller inte. Jag skulle nog tycka det vore för läskigt att se en död person sådär. Man har ju sett på TV hur det går till, men det räcker nog bra med det för min del...

Thanksgiving

Satt just och planerade vad jag ska laga för gott till tacksägelsedagen. I år, såsom i fjol, ska det bara vara vi tre, och det var faktiskt riktigt härligt förra året. Ingen släkt att dalta med samtidigt som man försöker laga en enorm middag och fixa och dona. Det blir så bra med det till julen så det räcker!

Jag har finslipat mina recept över åren, men jag tänkte prova en mer traditionell Thanksgiving-kalkon i år. Förra året la jag den i saltlag över natten dagen innan, och den blev supersaftig. Men i år ska jag prova en Roast turkey with brown sugar and mustard glaze. Det blir nog gott! Till det Bourbon gravy (brunsås baserad på kalkonen med lite torrt vitt vin och bourbon). Och så potatismos. Inte mycket kokt potatis på de amerikanska borden, om man säger så.

Till detta brukar i södern tre saker gälla. En sötpotatisgratäng (blä), en gratäng på brytbönor, och så förstås en dressing eller stuffing, som det heter. Den sistnämnda kan skilja sig enormt från region till region, och reflekterar ofta områdets matkultur.

Det är numera inte så vanligt att stuffingen placeras och tillagas inuti kalkonen, utan det görs i en separat gratängform, eftersom det kan vara lite iffigt med bakterietillväxten inuti kalkonen.

I år tänkte jag prova en sort med mer drag från södern, vi bor ju i alla fall i södern! Så det blir Pecan cornbread dressing. I den har man pekannötter som hackas, lök, selleri, vitt vin, majsbröd, färsk salvia, egg och kycklingbuljong. Är faktiskt riktigt gott just till kalkon.

Jag gillar inte sötpotatis, men det gör Ken, så jag gör en sådan gratäng, och vanlig gratäng på brytbönor gillar jag inte heller (har svamp i ), så i år tänkte jag bara koka färska brytbönor och sedan hastigt smörsteka dem med lite salt och peppar. Jag brukar dessutom ha smör- och honungsslungade morotsslantar.

Till efterrätt tänkte jag baka en Pumpkin pie (mums!) och en Chocolate Pecan Pie (ännu mera mums!). Den sistnämnda är kanon varm med vaniljglass. Pumpapaj vägrade jag i många år att ens smaka för det lät så äckligt, men när jag väl gjorde det till slut var det ju jättegott! Som en amerikanska cheescake med pepparkakssmak, ungefär.

Jag lagar oftast till en kalkon på 5-6 kilo, även om det bara är vi tre. Det är ju ett måste med kalkonmackor i några dagar efter. Och så kan man göra urgod kalkonsoppa på köttet som blir kvar.

Sarah har lovat att hon faktiskt tänker smaka lite kalkon i år. Om vi lovar att hon får ketchup till. Suck. Ja, men hon provar ju i alla fall, det är ju ett under i sig!

Bananer

Det känns lite lyxigt att kunna gå ut i sin egen trädgård och plocka bananer! I år har vi dessutom haft en ganska bra skörd, totalt sex klasar.

Jag plockde en för ungefär en vecka sedan, och den klasen är nog tillräckligt mogen att börja ätas av nu i helgen. Plockade just ner en annan klase där bananerna hade fått den rätta tjockleken.

Dessa bananer är ganska små i jämförelse med den vanliga sorten man köper i affären, men de är väldigt goda, påminner nästan lite om vaniljglass!

Så nu blir det fest för hunden Bob i helgen, banan är nämligen hans absoluta favoritmat!

Här hänger den ena klasen innan den precis ska skäras ner

Här ligger de två klasarna på "mogning"

Fredag igen så fort?

Han knappt med veckan som gick, det var snabbt avklarat kändes det som!

Hjärnan mår mycket bättre, lite svidande huvudvärk kvar, men nästan ingen stelhet i nacken, och lite feber och ledvärk bara. Så det är ju toppen!

Känner mig helt däst just nu, proppade i mig 5 helkornsskorpor till mellanmål, men det var så gott. Sitter som en degkula i min nedbantade tarmkanal. En långpromenad i värmen (var långt över 30 grader igår, blir nog detsamma idag) gjorde susen tror jag, men urka vad fullt det känns imagen. Men det var ett tag sedan jag åt svenska skorpor, så det fick det väl vara värt kanske...

Har jobbat hela morgonen, lyckades också trycka in senaste avsnittet av Höök, bra svensk kriminalserie som går på SVT. Bara ett avsnitt kvar för den här säsongen. Kul att kunna hänga med i svenska serier!

Har egentligen ett jobb till som behöver översättas, men det ska inte vara inlämnat förens på tisdag, och det är bara någon timmes arbete, så ingen panik. Har liksom inte lust. Och svårt att koncentrera sig när det liksom svider i hjärnan. Verkligen knasig huvudvärk, det här.

Men det var ju lite intressant att ha hjärnhinneinflammation, får lägga den till min kollektion av inflammation i olika "hinnor" kanske. Brukar oftast få inflammation i lungsäcken, och det enda som fattas nu är väl inflammation i hjärtsäcken, TA I TRÄ att jag aldrig får det, det kan bli mycket allvarligt om man inte behandlar det tidigt, man kan få så mycket vätska runt hjärtat att det kan få svårt att slå.

Men med lupus har jag lärt mig att det alltid är nått nytt varje år. Jag börjar känna mig lite som en levande medicinsk uppslagsbok. Jag är en sådan person som absolut måste veta allt om det som är fel på mig, och på så sätt kan jag ta tag i det och vara lite mer proaktiv i stället för att vara rädd eller och sitta och gnälla.

Jag har ett dokument (inte bara en sida, tyvärr) med min sjukdomshistoria som jag alltid har uppdaterad och lätt kan skriva ut om jag behöver gå till någon ny läkare eller läggas in. Då finns allt samlat svart på vitt, och dessutom finns alla läkare som jag har fått behandling av där med kontaktinfo. En viktig del av dokumentet är vilka mediciner som jag tagit och vad jag är allergisk mot. Det finns ingen möjlighet att jag ska komma ihåg allt själv från gång till gång, och en sådan där ID-bricka med sjukdomsuppgifter räcker inte till.

Jag har fått rådet av flera läkare nu att kolla upp att få ett datorchip inplanterat, ett sk VeriChip, ungefär lika stort som ett riskorn. Det är egentligen en vanlig RFID-sändare (radiofrekvensidentifikation), som ju är ganska vanliga nuförtiden i allehanda sammanhang.

Det börjar tydligen bli mer och mer standard här i USA när det gäller personer med mer omfattande medicinska bakgrunder och fler och fler sjukhus har utrustning för att avläsa dessa. Men VeriChip kommer från ett företag i Florida, så just nu är det väl störst i just Florida. Det hela började i maj i år med en hel familj här i Florida som fick implantatet. Men just nu tycker jag det låter lite väl dyrt med $450 för implantatet och sedan $10 i månaden för en prenumeration....

Då är det billigare med min egen version! Och det skulle ju inte eliminera behovet av att ta med mina vanliga papper till ett besök med en ny läkare dock, för jag kan knappast tänka mig att de har sådana skannrar på sina kontor... Men många räknar med att sådana här implantat kommer att vara standard inom några år och att d ekan rädda livet på många. Om det täcktes av försäkringen så kanske...

Företaget bakom VeriChip håller dock på att ta fram ett annat sorts implantat som jag tror skulle kunna få stor genomslagskraft i hela världen, det är en sorts glukossensor som kan varna när glukoshalten är utanför den hälsosamma räckvidden. En kanonprodukt tror jag att det skulle kunna bli!

Modeblogg

Jag är ju så himla sen, så jag har ju totalt noll koll på att man ska modeblogga. Så från och med nu ska jag köra dagens outfit och se till att informera om vilka märken jag har och hur mycket den senaste inneväskan kostade...

Dagens outfit fokuserar på den nyaste inneväskan som jag lyckats lägga vantarna på. Tråkigt om man inte gillar blå, för det är den enda färgen som den finns i. Materiealet känns nästan futuristisk, jag vet inte vad det heter, men låt oss kalla det sladdrig presseningsmaterial, eftersom det känns så. Detta är en kanonmodell, verkligen!

  Kan bäras över armen lite chict sådär. Tröjan är från GAPs höstkollektion, 2004, byxan från Old Navy, vintage 2000.

Som ni ser har väskan rum för en hel del, som den viktiga julmusten t.ex. Inte bara vacker, alltså!

Väskan har dessutom ett fiffigt axelband om man inte känner för att bära väskan över armen. Och notera ballongfluffset i byxan, det tar årtal av exklusivt TV-tittande och Internet-surfande för att åstadkomma detta, så inget för nybörjare...

Så vart kan jag få tag på detta mirakel undrar ni? IKEA, $0.49. Finns i jumbomodell också, om du behöver ha extra mycket julmust med dig...

Hjärnhinneinflammatioooooon

Jaha. Det var väl det jag antog, viral meningit, hjärnhineninflammation. Inget farlig vanligtvis och inget man kan behandla.

Hjärnhinneinflammation orsakas av vanliga förkylningsvirus, och endast ett fåtal utvecklar meningit, de allra flesta viral. Fast om man får bakteriell meningit kan man kola vippen inom ett par dar om man inte får aggressiv antiobiotikabehandling. Meningit i sig är inte smittsamt, bara förkylningsviruset. Meningit är liksom en bieffekt av förkylningsviruset, som ofta, när det gäller vuxna, bara drabbar de med nedsatt immunförsvar: läs som JAG.

Läkaren gav mig lite muskelavslappnande ifall om det behövs, nacken är ju bra stel, och det är svårt att slappna av. Men jag fick de där pillren för någr aår sedan, och man blir så himla trött av dem, riktigt avslaaaapnaaaad. Så det får bli till sängdags i såfall om det behövs, men det tror jag inte. Jag är ju inne på 5:e dagen nu, så det fixar nog till sig snart.

Fast jäkligt irriterande när man är lite sådär halvfebrig och det gör lite sådär lagom ont överallt. Liksom. Får väl ta till flaskan för att trösta mig. Julmustflaskan, alltså, vad trodde ni?


***PS Det var ganska så många som va rintresserade i det där med möjlighet att fixa lånekort, om någon me rär intresserad så maila mig en rad så skickar jag Lars emailadress. Det är väl bara att göra som jag gjorde, fråga snällt! Här är en länk till Nackas E-bibliotek, så ni kan se om det är något som ni kan tänkas vara intresserad av. Man laddar ner i valfri läsare, det finns länk så man kan ladda ner Adobes Digital Editions gratis, en jättebra läsare. ***

Böcker och läkare

Pratade just med min doktor - fördelen av att ha haft samma läkare i över 10 år är att vi har en mycket bra relation, ett måste när man är en sjukling som jag. Jag berättade om min huvudvärk, de stela lederna, nacken som är totalt ur led och febern.

Troligen är det bara viral meningitis, hjärnhinneinflammation orsakat av virus. Inget farligt alls, men de vill kolla så att det inte är orsakat av bakterier, det är den sorten som man kan dö av. Men det är det ju garanterat inte, då skulle jag nog vara dåligare... Himla irriterat att ha så ont i nacken i 4 dagar, så det kan ju vara lika bra att få det kollat...

Ska hämta Sarah i skolan kvart över ett, och har tid kvart i två, det är ju perfekt. Och eftersom jag redan har gjort allt jobb jag skulle göra för idag, ska jag nu läsa Camilla Läckbergs Olycksfågeln som jag har laddat ner från Nacka stadsbibliotek.

För många, många år sedan lyckades jag hitta en trevlig kille på just Nackas bibliotek som var villig att ge mig ett e-bibliotekskort där, alla andra gnällde om att man var tvungen att komma in personligen och skaffa kort, och ingen tyckte synd om mig som befann mig i USA och så gärna ville läsa svenskt... Men Lars i Nacka var räddaren! Så tack Lars!

Veteran's Day

Idag firas de som kämpat för USA i olika krig, så röd dag alltså. Sarah är nu inne på sin 5:e lediga dag, så det ska nog bli skönt för henne att gå tillbaka till skolan imorgon.

Har fortfarande rysligt ont i nacken, men allt annat verkar mycket bättre. Helt stel i nacken är jag, nästan som nackspärr!

Har tack vare förnyad energi efter gårdagens sjukligheter fått en hel del gjort. Jag har tvättat alla sängkläder och hundfiltarna. Vi har 5 fleece-filtar spridda lite över hela huset som till största del används av hundarna, och de tvättas en gång i veckan för att hållas fräscha. Ibland får jag låna en filt om kvällen, om jag är snäll (fast då får jag dela med Stan som alltid ska gosa).

Hundfiltstvätt innebär oftast dessutom hundtvätt, skrutten luktade båda lite unket, så de fick sig en rejäl uppfräschning de med (fast i badkaret förstås!). Att Bob luktar lite unket är inget konstigt. Han är en oerhört otålig hund, och om Stan pinkar på nån intressant buske ska minsann Bob också pinka just där, men som sagt, han är lite otålig och kan inte riktigt vänta på sin tur. Så han får en och annan golden shower! Kinky...

Köket fick sig en upprustning det med, och det enda som är kvar på "skulle helst vilja fixa klart idag" listan är Sarahs rum. Jag har totalt möblerat om och äntligen lyckats fixa lite mer plats för henne att faktiskt kunna leka på golvet, rummet är ju bara knappa 6,5 kvadratmeter, och med en säng som är nästan 140 bred så blir det lite trångt... Men vi fick till en bra lösning, nu är det baa lite finslip kvar... Som ni ser på bilderna är det svårt att få plats med alla saker... Men ni som har sätt tidigare layout (läs Ewa), vad tycks? Lite mer plats blev det nog allt...

 

  

  

 

Getting sick

I thought I was just super tired on Saturday when I fell asleep with Sarah at 8 PM. Slept for 11 hours. Then I thought it was just becasue I slept too much I had a headache and joint pain all day. I even got a migraine attack in the afternoon, with just visual disturbances. Slept another 2 hours, just couldn't stay awake. Pretty much just laid around and read all day. Took a long walk at night to get some fresh air...

But this morning I woke up still with a headache and joint pain. Finally I felt so weird and checked my temperature, and it turned out I had a pretty high fever. My neck is all stiff too. It better not be the flue, since I got vaccinated, but I guess you can get a milder version of it still... Definitely not a cold since there is no congestion, nose or throat involvement.

Oh well. At least I had a nice weekend!

Now I am going to watch the Swedish "Låt den rätte komma in". A friend gave me a copy of the US version (texted), and I am not asking any question as to how she got it, since I really want to watch it!

Trevlig och avslappnad helg

Tack vare lite planering och förberedelse blev helgen riktigt trevlig!

På fredagen släppte Ken och Sarah av mig på American Translators Associations årliga möte, och jag hade riktigt kul där och träffade både kunder och andra översättare som jag jobbat med.

Ken och Sarah hade tagit sig ner till Downtown Disney, som är liksom en marknadsplats med restauranger, affärer och annat trevligt. Det ligger inom gångavstånd från hotellet där jag var, så det funkade bra. Ken hade sedan han var liten velat åka motorbåt på sjön som går runt Disney World, och nu blev det av! De hyrde en liten motorbåt och körde omkring ett bra tag.

Här ser ni marinan och båten:

När de hämtade mig checkade vi in på det Radisson som vi skulle bo på över natten, och efter att ha haft lite siesta begav vi oss tillbaka ner till Downtown Disney och Rainforest Cafe där vi hade en trevlig middag. De tar hutlösa priser för mat som inte är direkt mycket att hurra för, men det är ju atmosfären som vi var ute efter. Som namnet antyder är temat regnskogen, och det finns mycket att se på för en 5 åring. Då och då "pratar" och rör sig alla djuren, och var 20 minut så går "åskan" och alla djur blir upprörda och för ett fasligt liv!

Efter maten begav vi oss till biografen. Det var mysigt att promenera runt Pleasure Island och Downtown Disney i skymningen. Mycket folk i rörselse, musik och aktiviteter att titta på.

 Sarah och jag skålar på Rainforest Cafe

Sarah utanför en av de många Disney-affärerna

LEGO hade en hel del utställningar, bl a denna LEGO-familj med hundar och allt

En LEGO-drake

Vi tog en titt i Harley Davidson-affären

Filmen var riktigt söt (Madagascar 2). Vi kom hem straxt innan 10 på kvällen och Sarah somnade fort och sov som en stock.

Dagen efter åt vi frukost och när IKEA öppnade hängde vi på låset. Ken som aldrig har varit på en IKEA förut var imponerad. Han tyckte att sakerna verkade vara av bra kvalitet, billiga och var lite roliga. Sarah gav högsta betyg till lekstället Småland som hon tillbringad en timme i.

 Ken och Sarah utanför IKEA Orlando

Och jag handlade matvaror så det hette duga: köttbullar, lingonsylt, tunnbröd, kaviar, sill, Herrgårdsost, skorpor, kakor, cider, godis, choklad, knäckebröd och en hel back med halvliters Julmust! Mums!

Hundbus

Jag läste om hur stackars Desiree blev attackerad av grannens doberman när hon var ute och sprang, och fick sig ett bett på benet. Fy sjutton för folk som inte har koll på sina hundar! Tänk om det hade varit ett litet barn och bettet hade varit i halsen, t.ex. Man vet aldrig hur illa det kunde ha gått.

Vi har ju två hundar själva, och jag skulle aldrig komma på tanken på att låta dem vara utomhus utan koppel. Dels för att de skulle kunna bli överkörda om de sprang ut på vägen, dels för att en aggressiv hund skulle kunna komma förbi och då vet man aldrig hur de skulle reagera. Dessutom är de superrädda för allt med hjul, såsom skateboards och cyklar, så de skulle springa efter barn och skrämma vettet ur dem, för de kan ju inte veta att det är skateboarden/cykeln som hunden vill åt...

Även om jag nu är noga med mina hundar så händer det att de kommer loss. Stan, vår svarta dvärgpinscher lyssnar och kommer med en gång om man ropar, men Bob, den röde lille illvettingen, ser bara friheten framför sig och drar järnet. Som tur är är han så svag att han inte skulle göra en fluga förnär, och han är inte den som går upp till främmande människor (om de inte bjuder på mat då..)

MEN igår tog Bob tillfället iakt och rymde! De var som vanligt med i bilen och hämtade Sarah, de älskar att åka bil! Efter upphämtningen åkte vi till Publix, vår mataffär, för att handla. Jag hade dörren på glänt och lutade mig bakåt för att hjälpa Sarah med sin tröja när jag ser en fet liten röd hund hoppa över mitt knä och bege sig ut i friheten. Jag sprang efter och han kom inte många meter. Men han lyckades i alla fall ta sig till en liten gräsplätt framför affären och fick pissa på en skylt där. Jag svär att han störtflinade hela vägen tillbaka till bilen! Den lille filuren!

Men saken är ju att JAG vet att detta är en totalt ofarlig hund (om du nu inte har byxor gjorda av bacon), men det finns ju många som är jätterädda för hundar, och de uppskattar säkerligen inte en ens en liten fetknopp som Bob som springe romkring sådär. Och han hade ju tur att det bara var en tjej som roat följde våra förehavanden på parkeringsplatsen. Hade det kommit en bil just då kunde det ju ha blivit Bob-mos...

Getting ready...

Today is mostly work and getting ready for the conference tomorrow. It will be nice to dress up in business attire and pretend to be a real grown up again... I don't exactly dress business smart at home - being a freelancer often means comfy yoga pants and t-shirts everyday...

I am also going to see my hair dresser. I can count on her to make my hair look great, and stay that way until I wash it again at least...

We have to leave very early tomorrow morning to make it in time, probably at 6:30 AM. I am debating what time to get there, the conference breakfast starts at 8 AM, but I will most likely eat something in the car on the way over, otherwise I will be too hungry. And at 9 AM is the annual meeting of the American Translators Association, usually a very boring affair.

So I think getting there around 9 would work, register and then check out the different exhibits and set up my stuff in the language room (a place where huge tables are set up for translators to put their resume and business cards, and the big translation agencies later walk around and collect these for there data bases. I always get an upswing in work after one of my conference visits).

At 11 I am attending a symposium about editing, something I have been wanting to get into more, even though I do my fair share of editing already. And after that I am pretty much done.

The afternoon is family time. We have a reservation at the cool Rainforest Cafe in downtown Disney, and then we have tickets to see the new Madagascar: Move 2 Africa movie. And Saturday is all IKEA... Fun!

Monday and Tuesday are no school days, due to it being Veteran's Day on Tuesday, so that means Sarah will have 5 days off. Nice!

I better clean the house a bit, the neighbor is going to come and walk the dogs while we are gone, and she is snoopy (but nice)... Have a great day!

Ett av livets mysterium

Hur kommer det sig att det är så tråkigt att städa? Och när man äntligen fått ändan ur vagnen och allt är fint och i ordning, så tar det bara en halv dag så är det stökigt igen? Jag fattar inte, kanske ska man limma fast grejjerna...

Imorse hörde jag något som fick mig att inse att jag tränat Sarah riktigt bra... Pappa had eprecis komit ur duschen och Sarah ropade efter honom, "Hörru, stäng toalocket efter dig!". Bara sådär, hon var inte ens i badrummet, och jag har aldrig sagt något om något toalock. Hon tyckte bara att det skulle vara så. Bra!

Om jag nu bara kunde få henne att träna pappa till att lägga sin smutstvätt i tvättkorgen istället för på golvet, och stänga locket på tandkrämen så vore det guld!

What a day!

About 20 minutes ago it was clear that Barack Obama had enough electoral votes to be the winner. As it stands at this moment, he has more than double the electoral votes than Mr McCain. I am listening to McCain's speech right now, congratulating Obama.

History has been made, I am very thankful to have been able to follow this election up close and personal and see it unfold. Tonight has been truly amazing, and it feels good knowing America apaprently knows after all what is best for its future.

I look forward to seeing what our new President Elect will do for this country.

Congrats, Mr President!

Historic day

Today is a very historic day. I hope it is the day America gets its first African American President. We won't know until very late tonight, the last polling places (California) close at 11 PM my time. And then it is just to watch TV and see the results rolling in, state by state. Florida seems to yet again be one of the toss-up states, one of the states that could go either Republican or Democratic. I sure wish I was a US citizen at a time like this, I am really itching to vote!

If you are not in the US you might not have access to the same extensive media coverage as we do, and if you are interested to follow the results as they come in, I recommend checking out The New York Time's excellent election coverage, with interactive results. As you can see there, the votes that decide who wins are called electoral votes, and there are 538 in all, the winner would need 270 of these to win the presidency. Each state has a certain number of electoral votes; this is a great site to make sense of it all!

Ken voted this afternoon, and as the Republican he is (unfortunately), he told me at the last minute he changed his mind and voted Obama. I was very pleasantly surprised until I realized he was just teasing me, the bastard :-)!

Anyway, I am very excited to see the results. Either way it is a big deal, this is the first time since JFK, a senator will become president (as both Obama and McCain are such). It is as we all know also the first time an African American is running for the presidency, and, perhaps not as desirable a record, it would also be the OLDEST president ever elected for a first time if McCain won...

It was very exciting to get the new furniture delivered on Friday, and then I had to wait until night when Ken got home to get it into the bedroom, it was very heavy stuff. We put some of it together on Friday, but since it was also Halloween and we had a very excited daughter that could not wait to go trick or treating, so of course we had to postpone further installation of the furniture.

We had a great time trick or treating in our neighborhood, the weather was perfect, just around 72F (22C). Lots of people and just fun! Sarah had known for some time she wanted to be a shark and so she was. A lot of people gave her compliments on her outfit, and it was a pretty original idea!

On Saturday afternoon we set out to assemble the bed, but realized there was a rather large scratch on one of the bed sides, so we had to hold off on it again. Luckily the seller had another set in that we could grab the side from, so we got that taken care of on Sunday. All that needs to be done now is centering the bed against the wall, which I can't do myself, way too heavy to move.

We are very pleased with our choice, the quality is very solid.

Here is a peek at how the end result turned out: