Thursday, November 20, 2008

Kär eller bara elak?

Den senaste månaden har Sarah haft lite problem med en pojke i sin lekisklass. Hon är inte den som klagar direkt, utan det har kommit upp i samtal när hon har berättat om sin dag och så där. Ibland har hon berättat att han knuffat henne, bråkat med hennes grejer och i allmänhet varit småtaskig. Hon berättade att han en gång knuffade henne samtidigt som han sa till henne att han inte gillar henne. Hon har aldrig gjort något tillbaka, bara sagt åt honom att sluta. Jag har försökt säga åt henne att säga till fröken när han gör sådana saker, eftersom hon då kan säga till honom att sluta, men hon vill liksom inte vara elak, så oftast har hon inte sagt något alls

När vi hade kvartssamtal förra veckan pratade vi om den här pojken, och Sarahs fröken bekräftade vad jag också misstänkte. Baserat på sina observationer tror hon att han är väldigt förtjust i Sarah, men ni vet, småpojkar har ju en tendens att inte riktigt veta hur de ska uttrycka sig... utan rycker i flätor och sådant där klassiskt pojkaktigt...

Sarah är oftast populär bland pojkarna eftersom hon är ganska tuff av sig, hennes bästisar har alltid varit pojkar. Så kvartsamtalet slutade med att Sarah fick flytta till ett annat bord (de sitter fyra och fyra vid små runda bord). På så sätt får hon ha sina saker ifred och han kan inte bråka med henne under lektionstid.

Men sedan hon flyttade har hon rapporterat saker han gjort varje dag mot henne, och Ken hade tänkt ta ett snack till med fröken. Det verkar bara vara Sarah han bråkar med.

Det är ju gulligt att han kanske är kär i Sarah, men det som hände idag var inte speciellt gulligt: de hade datorlektion och pojken rev henne på handen riktigt illa. Datorläraren såg inte vad som hände och såg inte heller att Sarah räckte upp handen för att få hjälp.

Inte förens fröken kom för att hämta tillbaka klassen fick hon hjälp, och fröken tog henne till sjuksyster för att plåstras om. Han hade rivit henne så pass att det blödde ganska rejält och krävde lite mer omfattande omplåstring!

Jag ringde med en gång till Ken och han blev fly förbannad. Men det är ju lite svårt för oss att fixa situationen själva, här måste ju skolan göra sitt tycker jag. Den enda lösningen som jag ser det verkar ju vara att flytta pojken till en av de andra lekisklasserna, de har flera stycken. Minst 3 pojkar har fått byta klass under terminen pga av att de varit bråkiga, så varför inte den här pojken? Vi får väl se vad fröken säger när vi har pratat med henne.

För det vore väl inte rättvist om Sarah skulle behöva byta, nu när hon har börjat lära känna alla barnen och skaffat sig bra kompisar, och sköter sig exemplariskt??? Och det vore väl inte heller rättvis att hon ska fortsätta utsättas för den här pojkens "kärleksförklaringar"??? Vad tycker ni?

8 comments:

Jessica said...

Haller med du.

Lotte Jensen said...

kärlek är tufft... och jag håller med om att Sarah inte borde vara den som ska behöva flytta... men det brukar vara den som blir mobbad/utsatt som får flytta på sig...

ToNiCe said...

Jo sådant där är inte kul... men stå på dig att killen måste flytta... Sarah ska inte behöva göra det men oftast är det lätttare att flytta den som inte bråkar.... för då blir det mindre bråk...

Murveln funderar said...

Jag föreslår att du ber att fröken talar med honom och hans mamma om hans något ostyriga känslor för lilla Sara så han får berätta hur han känner för henne. För en liten kär kille kan det vara den ventil som behövs - Tro mig!

Annika said...

Något måste göras. Absolut! Oftast är dom ju så On top of things i amerikanska skolor.. Noll tolerans mot mobbing etc.
Jag antar att skolan pratat med pojkens fldrar. Att förklara det som en enkel liten "crush" är att ta för lätt på saken.
Lycka till!!

Murveln funderar said...

Jag vidhåller att ni borde prova med den metod jag föreslagit här ovan. OM det inte funkar för den lilla snubben att prata om det, så tror jag att han behöver en specialskola där man kan handskas med aggressioner på olika sätt.
Men som sagt, får han bara säga hur det ligger till så är saken biff!

Systerdotter Stina said...

Ushc vad otrelvigt och vilken jobbig situation! Tror inte jag är den bästa på rådgivning i det här fallet men jag skulle nog prova med att prata med pojkens föräldrar, kanske dom har något inflytande på honom? Jag var med om samma sak när jag gick i ettan på lågstadiet, då bestämde vi ett möta, jag, pojken, pijkens föräldrar och mamma, sen blev dte jättebra och idag är han en utav mina bästa vänner :) Prova det kanske. Lycka till och massa kramar till er!

S w e F l o said...

Tyvär verkar pokens föräldrar vara ganska störda, de reagerade helt fel när skolan tog upp problemet, och de verkar vara helt ointresserade. Men nu har i alla fall skolan pratat med alla Sarahs lärare och pojken, och hittills har allt varit lugn och frid.