Thanksgiving

Satt just och planerade vad jag ska laga för gott till tacksägelsedagen. I år, såsom i fjol, ska det bara vara vi tre, och det var faktiskt riktigt härligt förra året. Ingen släkt att dalta med samtidigt som man försöker laga en enorm middag och fixa och dona. Det blir så bra med det till julen så det räcker!

Jag har finslipat mina recept över åren, men jag tänkte prova en mer traditionell Thanksgiving-kalkon i år. Förra året la jag den i saltlag över natten dagen innan, och den blev supersaftig. Men i år ska jag prova en Roast turkey with brown sugar and mustard glaze. Det blir nog gott! Till det Bourbon gravy (brunsås baserad på kalkonen med lite torrt vitt vin och bourbon). Och så potatismos. Inte mycket kokt potatis på de amerikanska borden, om man säger så.

Till detta brukar i södern tre saker gälla. En sötpotatisgratäng (blä), en gratäng på brytbönor, och så förstås en dressing eller stuffing, som det heter. Den sistnämnda kan skilja sig enormt från region till region, och reflekterar ofta områdets matkultur.

Det är numera inte så vanligt att stuffingen placeras och tillagas inuti kalkonen, utan det görs i en separat gratängform, eftersom det kan vara lite iffigt med bakterietillväxten inuti kalkonen.

I år tänkte jag prova en sort med mer drag från södern, vi bor ju i alla fall i södern! Så det blir Pecan cornbread dressing. I den har man pekannötter som hackas, lök, selleri, vitt vin, majsbröd, färsk salvia, egg och kycklingbuljong. Är faktiskt riktigt gott just till kalkon.

Jag gillar inte sötpotatis, men det gör Ken, så jag gör en sådan gratäng, och vanlig gratäng på brytbönor gillar jag inte heller (har svamp i ), så i år tänkte jag bara koka färska brytbönor och sedan hastigt smörsteka dem med lite salt och peppar. Jag brukar dessutom ha smör- och honungsslungade morotsslantar.

Till efterrätt tänkte jag baka en Pumpkin pie (mums!) och en Chocolate Pecan Pie (ännu mera mums!). Den sistnämnda är kanon varm med vaniljglass. Pumpapaj vägrade jag i många år att ens smaka för det lät så äckligt, men när jag väl gjorde det till slut var det ju jättegott! Som en amerikanska cheescake med pepparkakssmak, ungefär.

Jag lagar oftast till en kalkon på 5-6 kilo, även om det bara är vi tre. Det är ju ett måste med kalkonmackor i några dagar efter. Och så kan man göra urgod kalkonsoppa på köttet som blir kvar.

Sarah har lovat att hon faktiskt tänker smaka lite kalkon i år. Om vi lovar att hon får ketchup till. Suck. Ja, men hon provar ju i alla fall, det är ju ett under i sig!