Fredag igen så fort?

Han knappt med veckan som gick, det var snabbt avklarat kändes det som!

Hjärnan mår mycket bättre, lite svidande huvudvärk kvar, men nästan ingen stelhet i nacken, och lite feber och ledvärk bara. Så det är ju toppen!

Känner mig helt däst just nu, proppade i mig 5 helkornsskorpor till mellanmål, men det var så gott. Sitter som en degkula i min nedbantade tarmkanal. En långpromenad i värmen (var långt över 30 grader igår, blir nog detsamma idag) gjorde susen tror jag, men urka vad fullt det känns imagen. Men det var ett tag sedan jag åt svenska skorpor, så det fick det väl vara värt kanske...

Har jobbat hela morgonen, lyckades också trycka in senaste avsnittet av Höök, bra svensk kriminalserie som går på SVT. Bara ett avsnitt kvar för den här säsongen. Kul att kunna hänga med i svenska serier!

Har egentligen ett jobb till som behöver översättas, men det ska inte vara inlämnat förens på tisdag, och det är bara någon timmes arbete, så ingen panik. Har liksom inte lust. Och svårt att koncentrera sig när det liksom svider i hjärnan. Verkligen knasig huvudvärk, det här.

Men det var ju lite intressant att ha hjärnhinneinflammation, får lägga den till min kollektion av inflammation i olika "hinnor" kanske. Brukar oftast få inflammation i lungsäcken, och det enda som fattas nu är väl inflammation i hjärtsäcken, TA I TRÄ att jag aldrig får det, det kan bli mycket allvarligt om man inte behandlar det tidigt, man kan få så mycket vätska runt hjärtat att det kan få svårt att slå.

Men med lupus har jag lärt mig att det alltid är nått nytt varje år. Jag börjar känna mig lite som en levande medicinsk uppslagsbok. Jag är en sådan person som absolut måste veta allt om det som är fel på mig, och på så sätt kan jag ta tag i det och vara lite mer proaktiv i stället för att vara rädd eller och sitta och gnälla.

Jag har ett dokument (inte bara en sida, tyvärr) med min sjukdomshistoria som jag alltid har uppdaterad och lätt kan skriva ut om jag behöver gå till någon ny läkare eller läggas in. Då finns allt samlat svart på vitt, och dessutom finns alla läkare som jag har fått behandling av där med kontaktinfo. En viktig del av dokumentet är vilka mediciner som jag tagit och vad jag är allergisk mot. Det finns ingen möjlighet att jag ska komma ihåg allt själv från gång till gång, och en sådan där ID-bricka med sjukdomsuppgifter räcker inte till.

Jag har fått rådet av flera läkare nu att kolla upp att få ett datorchip inplanterat, ett sk VeriChip, ungefär lika stort som ett riskorn. Det är egentligen en vanlig RFID-sändare (radiofrekvensidentifikation), som ju är ganska vanliga nuförtiden i allehanda sammanhang.

Det börjar tydligen bli mer och mer standard här i USA när det gäller personer med mer omfattande medicinska bakgrunder och fler och fler sjukhus har utrustning för att avläsa dessa. Men VeriChip kommer från ett företag i Florida, så just nu är det väl störst i just Florida. Det hela började i maj i år med en hel familj här i Florida som fick implantatet. Men just nu tycker jag det låter lite väl dyrt med $450 för implantatet och sedan $10 i månaden för en prenumeration....

Då är det billigare med min egen version! Och det skulle ju inte eliminera behovet av att ta med mina vanliga papper till ett besök med en ny läkare dock, för jag kan knappast tänka mig att de har sådana skannrar på sina kontor... Men många räknar med att sådana här implantat kommer att vara standard inom några år och att d ekan rädda livet på många. Om det täcktes av försäkringen så kanske...

Företaget bakom VeriChip håller dock på att ta fram ett annat sorts implantat som jag tror skulle kunna få stor genomslagskraft i hela världen, det är en sorts glukossensor som kan varna när glukoshalten är utanför den hälsosamma räckvidden. En kanonprodukt tror jag att det skulle kunna bli!