Jag läste om hur stackars Desiree blev attackerad av grannens doberman när hon var ute och sprang, och fick sig ett bett på benet. Fy sjutton för folk som inte har koll på sina hundar! Tänk om det hade varit ett litet barn och bettet hade varit i halsen, t.ex. Man vet aldrig hur illa det kunde ha gått.
Vi har ju två hundar själva, och jag skulle aldrig komma på tanken på att låta dem vara utomhus utan koppel. Dels för att de skulle kunna bli överkörda om de sprang ut på vägen, dels för att en aggressiv hund skulle kunna komma förbi och då vet man aldrig hur de skulle reagera. Dessutom är de superrädda för allt med hjul, såsom skateboards och cyklar, så de skulle springa efter barn och skrämma vettet ur dem, för de kan ju inte veta att det är skateboarden/cykeln som hunden vill åt...
Även om jag nu är noga med mina hundar så händer det att de kommer loss. Stan, vår svarta dvärgpinscher lyssnar och kommer med en gång om man ropar, men Bob, den röde lille illvettingen, ser bara friheten framför sig och drar järnet. Som tur är är han så svag att han inte skulle göra en fluga förnär, och han är inte den som går upp till främmande människor (om de inte bjuder på mat då..)
MEN igår tog Bob tillfället iakt och rymde! De var som vanligt med i bilen och hämtade Sarah, de älskar att åka bil! Efter upphämtningen åkte vi till Publix, vår mataffär, för att handla. Jag hade dörren på glänt och lutade mig bakåt för att hjälpa Sarah med sin tröja när jag ser en fet liten röd hund hoppa över mitt knä och bege sig ut i friheten. Jag sprang efter och han kom inte många meter. Men han lyckades i alla fall ta sig till en liten gräsplätt framför affären och fick pissa på en skylt där. Jag svär att han störtflinade hela vägen tillbaka till bilen! Den lille filuren!
Men saken är ju att JAG vet att detta är en totalt ofarlig hund (om du nu inte har byxor gjorda av bacon), men det finns ju många som är jätterädda för hundar, och de uppskattar säkerligen inte en ens en liten fetknopp som Bob som springe romkring sådär. Och han hade ju tur att det bara var en tjej som roat följde våra förehavanden på parkeringsplatsen. Hade det kommit en bil just då kunde det ju ha blivit Bob-mos...
2 comments:
det ger en helt ny bild av hur sylt- och mosfabrikatet BOB kom till...
Haha, ja samma sak med våran lilla alfavovve. Eller, hm, tvärtom eggentligen. Lilla Yoda tynger ju vågen med modiga 1.5 kilo och ser ju ut som en söt liten valp, men eftersom han tror sig vara en kompakt doberman så agerar han därefter. Så jag vet inte hur många gånger jag har sagt till folk som bara sträcker sig och vill klappa honom att inte komma i närheten. Om de inte vill ha ett litet ovetenskapligt blodprov taget. Bär jag på honom så "skyddar" han mig...såna är de chihuahuas.
Så vår situation är ju lite omvänd. Jag skulle ibland önska att folk inte tar för givet att min hund vill kela med dem. För det vill han inte. Han ser ALLA som ett hot mot mig.
Den andra chihuahuan, Buddy, han är däremot allas nya kompis (därav namnet) men då hundar inte kommer med instruktioner tryckta på sig (precis som människor) så är respekt från både hundägare mot andra individer OCH respekt för hundar för de som möter dem den bästa lösningen.
Därmed inte sagt att jag inte anser att vi hundägare har ett enormt ansvar. För det har vi. Jag låter aldrig mina hundar springa fram till någon, för, som jag skrev hos Desiree - bara för att jag älskar mina hundar och vet att de är vänliga så kan jag aldrig (och har inte ens rätt) att anta att någon annan ska ens gilla dem. Jag vet dessutom att om någon är rädd för en hund så spelar det ingen roll om de väger 40 kilo eller 2, rädsla är rädsla och ska alltid respekteras.
Och ja - jag är helt övertygad om att Bob flinade hela vägen tillbaks till bilen. LOL. Ett - noll till Bob.
Post a Comment