Efter 12 år tycker man ju att min make borde känna till mig och vad jag tycker om, i alla fall på en höft sådär... Jag vet ju allt om vad han gillar och inte.
Vi har alltid haft problem med det här med julklappar. Han SUGER verkligen på att hitta något som jag verkligen gillar. Och det är inte det att jag är petig, jag blir glad för det mesta. Men när man har varit tillsammans så många år tycker man ju i alla fall att han skulle fixa det här någotsånär...
Det slutar ALLTID med att jag på något vis måste skriva en lista med saker jag önskar mig, och sedan väljer han från den. Och jag menar lista med detaljer ända ner till storlekar och färger och så vidare...
I år visste jag ju att jag skulle få en Sony Reader, eftersom jag SJÄLV fick köpa den för att det skulle bli rätt, han bad mig fixa det. Suck. Men resten hoppades jag på att bli överraskad med. Och det blev jag. Han hade lagt presenterna OINSLAGNA i MIN bils skuffert! Jag menar, VILLE han att jag skulle se grejjerna innan jul, bara för att ta ifrån mig det där sista julpirret om vad som komma ska? Jag fattar inte.
Jag har lagt ner många veckor på att lista ut vad som skulle kunna bli de perfekta julklapparna för Ken, vilka saker som skulle ha mest mening för honom. Jag tom specialbeställde en sällsynt kaffesort som bara finns en gång om året, bara för att jag vet att han älskar exotiska kaffesorter... Jag var tvungen att vara på väntelista för att få chans att få tag på de där kaffebönorna!
För några år sedan bad jag om att få ett sådant där berlockarmband i guld, tanken var att det skulle underlätta för honom i framtiden genom att helt enkelt bara ge mig en berlock varje jul. Det var ju dessutom något han och Sarah skulle kunna göra tillsammans. Men jag fick aldrig några berlocker, och armbandet låg där och samlade damm. Så i år puschade jag om att väl ändå kunde fixa en liten berlock, jag tom gav honom en lista med sorter som jag gillade och som var helt klart prisvärdiga. Så jag skulle bli förvånad om jag INTE fick en berlock i år. Och minsann, det låg två stycken i min skuffert, nonschalant inslängda där (vem fan slänger in små pyttepåsar med guldsmycken i en skuffert sådär?). Så nu var ju den överraskningen förstörd!
Och så hade han köpt något konstigt body butter. Jag frågde varför han hade fått för sig att jag ville ha det? Jag hatar verkligen parfymerade hudkrämer... Och efter alla dessa år BORDE han ju veta att jag bara använder The Body Shop-krämer, speciellt med tanke på det lager jag alltid ser till att ha hemma. Deras body butters använder jag dagligen, och det vet han ju. Och det är inte något som jag anser speicellt (läs presentvärdigt), mer typ som en dagligvara liknande tandkräm, typ.
Så besviken blir jag. Va fan lägger jag ner all möda för? Han bryr sig ju uppenbarligen inte. Vi kan ju lika gärna skita i att utbyta julklappar om det ska vara såhär. Det känns ju helt onödigt. Jag vill att julklappar ska vara personliga och uttänkta, annars kan det vara. Han skulle ju i princip lika gärna kunna ge mig lite cash och säga "här haru, köp dig nu något fiiint". Det är så sorgligt, jag älskar ju julen. Och nu kommer han att vara sur i flera dagar säkert, för att HAN inte ens kunde gömma grejjerna i sin arbetsväska åtminstonde. FY för klena män!
Finns det någon sorts julklappsköpareskola man kan skicka sin man till? Snälla? Jag vill ju så gärna bli överraskad på julen!
6 comments:
Jag får väl lära honom veta hut på "norrländskt" vis när vi kommer över!
DET skulle nog ta skruv, jag är ju farlig å allt, he,he.
Nä, men lite gentlemannatakter skulle jag nog kunna lära honom!
Min karl är helt värdo på att köpa smycken, jag måste alltid köpa dem själv! Iår har jag köpt ett Pandora-armband, ska pricka för de berlocker jag vill ha, så får han det lätt! :o)
aw....det var ju lite klumpigt av honom. Jag håller med dig..lite spänning vill man ju ha på julafton och man vill ju inte bara ha en massa grejer bara för sakens skull man vill ju gärna att de ska vara lite genomtänkta iallafall.
kram vännen
Å gumman! Vad trist! Jag håller med om att det var otroligt dumt, korkat, oigenomtänkt av honom att inte ens ha julklapparna han handlat i en påse eller väska så du inte kunde se dem. Men men... gissar att detta med julklappar och överraskningsmomentet helt enkelt inte betyder så mycket för honom. Ofta agerar man ju utifrpn sig själv. Att DU verkligen lägger ner möda, tid och besvör på att hitta de rätta klapparna till honom visar ju att DU tycker det är viktigt. Vist är det trist nr man inte kan få samma tillbaka, men jag tror helt enkelt att det handlar om att han inte tycker det är viktigt. Och då tänker han inte så mycket på det vilket resulterar i sådana här saker.
Förr var jag helt galen i julklappar. gFaktiskt mer i att ge än att få. Men nu har det inte blivit så mycket. Förra året köpte vi ju Lipton och eftersom det var en rätt stor utgift så bestämde vi helt enkelt att han fick bli vår julklapp till varandra. M var strålande glad för han HATAR att köpa julklappar och repsenter eftersom han alltid tror att det han köper blir fel. I år har vi också sagt att vi inte ska ge ngt till varandra. Vår hemresa til Sverige får bli en julklapp. Just nu är det dels tiden, dels orken och dels ekonomin som gör att jag tycker att julklappar kommer låååångt ner på min priolista. Kanske kommer det ändras nästa år, kanske inte? Just nu känner jag mig mest tråkigt vuxen eftersom jag helt ärligt känner att julen för mig iår kommer kännas super utan klappar. Bara att få vara med M och Ella och våra familjer kommer vara värt alla julklappar i världen. Både att ge och att få.
Men hoppas att du kanske kan få någon liten överraskning i jul ändå!
:-)
Kram!!!
Jag vet att du är överjordisk på att hitta saker på nätet - så när du hittar den där julklappsköparskolan, låt mig bara vet när och vart jag skickar make och pengar.
Har samma tråkiga deal här. Han vill att jag går igenom kataloger och viker ner hörnen där jag ser saker jag vill ha. I år har jag talat om för honom att han FAKTISKT får klura rätt på vilken av de tre eller fyra saker på sidan jag kan tänkas vilja ha. ARGH!
Vad TRÅKIGT!! :-( Men jag har ungefär samma situation här, det är ytterst sällan faktiskt som jag får födelsedagspresenter / julklappar på RÄTT dag och INSLAGNA. O gillar att göra det såååå lätt för sig att är vi och shoppar någongång före eller efter jul / födelsedag så säger han "det kan vi säga är din present"!! Hur kul är det!?? Det är ju ingen överraskning!! Men jag vet att det är hans föräldrars fel, de fick aldrig presenter när han var liten - "för många barn" var deras ursäkt, inte att de inte hade råd utan för att det var "för jobbigt" att ge något till de 5 barnen! Tråkigt när folk inte inser att det är verkligen TANKEN som räknas, inte hur mycket presenten kostade (vilket får mig att tänka på min moster också som inte vill tänka tanken, nä nu blev jag riktigt sur på Os föräldrar och min moster, ha ha).
Men som du skrev ovan, kryssningen var ju iaf en överraskning men kanske inte inslagen!?
Kram!
Post a Comment