Julpost

I går skrev Sarah ett brev till jultomten. Så som hon förstår det här med julen så köper mamma och pappa alla julklappar, sedan ges de till jultomten och det är han som bestämmer om man varit snäll nog för att han ska leverera dem till jul...

Det var så vi förklarade förra året varför vi handlade julklappar till Toys for Tots, som ser till att barn som annars kanske inte skulle få någon julklapp får något att öppna. Att alla föräldrar inte har råd, och att en del barn inte ens HAR föräldrar... Det är alltid bra att få en verklighetsuppfattning, och se hur bra man själv har det och att man ju faktiskt kan hjälpa andra. Vi har även i år köpt leksaker som ska skänkas till Toys for Tots, Sarah har själv valt ut dem.

Kanon tycker jag, att hon tidigt får en inblick i hur viktigt det är att hjälpa andra...

Men, på grund av detta så tror hon alltså att det är vi som handlar klapparna, men att tomten bestämmer om man får några. Och det funkar ju, då får vi i alla fall lite cred för klapparna :-)! Men Sarah ansåg att det nog var viktigt att skriva ett brev till tomten, inte för att önska sig julklappar, för det fixar ju vi, utan för att säga "Hey, keep up the good work", liksom. Och det gjorde hon.

Och eftersom det inte var någon önskelista i brevet tyckte hon det räckte om hon la brevet under granen, för hon tror att hon har varit ganska snäll (och det har hon!) och att ju tomten då kommer att se brevet när han lägger dit julklapparna.

Så där ligger nu hennes egenhändigt ihopknepade (och egenhändigt stavade!) brev. Oerhört hjärtsnörpigt, tycker jag. Kanon.