Wow, this week is going by fast!
Today I woke up to a large amount of work in my inbox, good, I need something to keep me busy so I won't notice the irritating pain in my hip and leg. I figured out what it is, a few years ago I first got this problem, inflammation in a large nerve in my hip. After that it has come and gone a few times, just like the inflammation of the nerve on the left side of my face. Nothing much that can really be done for it...
This is the exact the same type of pain, and since it is only in the same leg as before and now have traveled up to my hip, I am pretty sure that is what it is. Inflammation in nerves is just something you will have to live with when you have lupus. It comes and goes.
You can't take pain medications, it won't help. Muscle relaxers might help a little when sleeping, but other than that, not much to do. Steroids can be helpful in decreasing inflammation around a nerve that might be squeezed, but not for the nerve itself.
I am just grateful as long as I don't have to have inflammation in my brain, my kidneys or my heart. Those are the three that can be fatal in lupus, but so far so good.
Of course, just because it is just inflammation in the sciatic nerve doesn't mean it is less irritating :-). But I am glad this time it is more in the upper tight rather than in the lower back/hip. The hip only hurts when laying down. But sitting is a pain, literary, ha ha!
So, I am glad I have to work to keep my mind off it for a little bit at least...
6 comments:
Aj då hoppas det går över snart. Jobbigt att bara vänta ut det hela men tyvärr inte mycket annat att göra.
Kram!!
Låter riktigt jobbigt, men som alltid har du din positiva inställning och attityd "det kunde vara värre". Visst är det så, det låter jätteläskigt med inflammation på de ställen du nämner. Allvarligt. Så... "bara" ben och höft är ju att föredra då. Men samtidigt, ont är ont och smärta är jobbigt. Jag hoppas att det ska lätta snart! Men du har verkligen en helt otrolig inställning och attityd. Jag kommer ihåg allt du skrev om ditt ben när ni var i DC, blodproppsrisken och allting du stod ut med. Utan större oro dessutom utan bara fokusering på det positiva. Helt otroligt faktiskt. Du verkar besitta en förmåga att inte oroa dig alltför mycket för alla om och men utan faktiskt koncentrera dig bara på det bra och här och nu. Det är ingen lätt sak och faktiskt en beundransvärd egenskap.
KRAM!
Ja det är svårt att tänka sig att ha en sjukdom som regelbundet ställer till det så som du har. Men som Anne skriver, du bär det hela på ett fantastiskt sätt. Själv hade jag varit som en gnällig gråtpotta.
KRAM!
Det förvånar mig alltid när folk påpekar att jag har en positiv attityd osv. Det kan ju inte vara på något annat sätt, då skulle man ju inte orka med. Det känns som om jag gnäller mycketm och vissa dagar är man så full av skit att man bara KAN gnälla, bara MÅSTE. Det finns ju en gräns för hur mycket man orkar med. Men i allmänhet är det nog tur att jag är en genompositiv människa. Mitt glas är alltid mer än halvfullt, hur skulel det annars gå för sig? :-) Kram!
Jomen du har verkligen en positiv attityd! Du sitter inte precis och gräver ner dig och klagar.
Otroligt! För vissa människor är gladet verkligen halvfullt, och det är tur det.
Men vilken vidrig smärta det måste vara som inte värktabletter alls biter på. TVI!!
Hur är nattsömnen?
Kram!
Jag sov faktiskt riktigt bra inat, tack vare muskelavslappnande medel. Det får en verkligen att slappna av, ha ha! Jag hoppas att det vänder nu, tycker det känns bättre idag. Vi får väl se efter några timmar i kontorsstolen!
Post a Comment